Påverkar tanken språket..?

17 mars 2015

blogg3 Påverkar tanken språket..?

… eller språket tanken? Eller är det kanske så att språk och tanken påverkar varandra i en värld där orsak-verkan sambandet är flytande. Denna fråga har lett till forskning inom antropologi, kognitiv vetenskap, lingvistik och filosofi och konceptet lingvistisk relativitet handlar om förhållandet mellan språk och tanke och huruvida språket influerar tanken. Denna forskning är även relevant för de som arbetar med varumärken, kommunikation och design då marknadsförare ständigt försöker att nå ut och vara relevanta för sin målgrupp.

Man säger att språket speglar verkligheten arbiträrt, dvs. språket är slumpmässigt och alltså inte en sanning utan istället den närvarande gruppens uppfattning av verkligheten. Alla har en repertoar varifrån de plockar sitt språk och sina ord och denna repertoar skiljer sig beroende på ålder, kultur, samhällsklass och andra faktorer. I Brasilien har man sannolikt inte behov av flera ord för “snö” medan samer i Lappland har över hundra ord för snö där bulltje betyder ”snö som fastnat på ett hus” och åppås betyder ”nysnö som inte har blivit trampad på”. Detta säger däremot inte att en person från Brasilien inte skulle förstå betydelsen av dessa ord, det är bara inte relevant i deras del av världen.

Färg blivit ett studieobjekt inom forskningen på området då färg kan ses som både universellt (människans biologi att uppfatta färg) och relativt (färg är kulturspecifikt och varierar från språk till språk). Ett exempel på färg som kulturspecifikt fenomen är ordet xanh på vietnamesiska som både adresserar gröna blad och den blåa himlen. Grönt och blått är här inte två olika färger utan två nyanser av en och samma färg. Angela Wright har specialiserat sig på färgers betydelse och påverkan, bl.a. i design och marknadskommunikation. Hon menar i korthet att en framgångsrik användning av färger inte handlar om att välja rätt basfärg utan att välja rätt kombination av färgtoner. Och till skillnad från basfärger som verkar ha vitt skilda betydelser i olika kulturer, menar Wright att vissa kombinationer av färgtoner har en universell betydelse. Hon menar att dessa färgkombinationer kan tolkas i stort sett lika oberoende av kön, ålder och kulturell bakgrund. Läs mer och se färgkombinationerna här. 

blogg1 Påverkar tanken språket..?

Tillbaka till språket i det skrivna och muntliga ordet så har olika “mode-uttryck” intressanta utvecklingskurvor där de likt viskleken ändrar betydelse på vägen mellan olika geografiska områden eller med tiden då språket utvecklas och omvärlden förändras.

Uttrycket chilla, som i Sverige har börjat på en gräsrotsnivå med härstamning från amerikanskans ’chill out’ kan idag sägas vara ett mainstream-uttryck bland de urbana förorts-och innerstads kidsen. En naturlig evolution av språket har med tiden nu börjat lett till uttrycket ’chilla kant’. Både artister och rapstjärnor som Lorentz och Adam Kanyama använder uttrycket i sina låttexter. En skolfröken har likt oss blivit nyfiken på betydelsen har teoretiserat kring detta, något komiskt  i denna tråd.  

blogg2 Påverkar tanken språket..?

Jämför man vissa slanguttryck mellan olika områden så kan samma uttryck också ha olika betydelser (språk som arbiträrt) När jag själv flyttade in till stan från förorten blev uttrycket banga plötsligt ett verb istället för ett adjektiv och betydde att skippa något: ”att banga en lektion” eller att ”banga en fest ikväll” medan jag var van vid att höra det i kontexter som hade med mod att göra, att våga utföra en viss aktivitet: ”vågar du inte ens gå fram till henne, vilken bangare du är

För varumärken är språket (och så även färgval) centralt då man vill kommunicera, eller göra sig en del av sin målgrupps verklighet, där man genom språket kan visa att man delar samma tanke och verklighet som sin målgrupp.

Av: Mirjam Grari

Gröt och ostron – konsumtion utan gränser

7 april 2014

bild3 Gröt och ostron   konsumtion utan gränser

På senare tid har en rad hybrider mellan olika produkter dykt upp. Vi har sett ”mash-ups” mellan produkter från helt olika kategorier och från olika delar av världen, kulturer och traditioner. 2013 gjorde cronuten (hybrid mellan doughnut och croissant) succé i New York och fortfarande är det meterlånga köer för att få smaka på det söta bakverket från Dominique Ansels Bakery på Manhattan. I slutet av förra året såg vi ytterligare en hybird, Ramenburgaren, innehållande klassiska asiatiska komponenter i en amerikansk hamburgare, som även den blev en hype. Försäljningen började i ett stånd på Brooklyns Smorgasburg (som så många andra nya streetfoodinnovationer) och nu ska upphovsmakaren öppna en ”brick and mortar” Ramenburger-restaurang. Mexikansk sushi, Turkisk Roti och vietnamesisk Pulled Pork Tacos är andra exempel på fusion mat som fullkomligt exploderat i storstäder världen över.

Globaliseringen och internet har på många sätt krympt världen. Utbyten och erfarenheter från andra kulturer gör att konsumenter får nya preferenser och nya krav. Restauranger, matproducenter och varumärkesägare tvingas att hänga med och ständigt innovera, vara kreativa, överskrida gränser för att skapa något nytt.

Till mångt och mycket speglar hybrider och ”mash ups” dagens konsumtionssamhälle där konsumenter skiftar beteende och värderingar, ifrågasätter normer och traditioner sätts på prov. Vi ser en bred konsumentgrupp som är benägen att testa oväntade kombinationer från helt olika kategorier.

På Regeringsgatan i Stockholm har nyligen Skanstull Restaurang och Bar slagit upp portarna. De kallar sig för ”radiobar” och konceptet är en blandning av amerikansk diner/fiskrestaurang/bar/studio som sänder livestreamad webbradio från morgon till sen kväll. Bakom konceptet ligger grundarna av södermalmsställena Under Bron och Trädgården. Södermalm har alltså flyttat in ett stenkast bort från Stureplan och på menyn finns allt från löjrom och ostron till enkel gröt och vita bönor i sann mash-up anda.

Av: Julia Holmberg

Julen står på tröskeln och alla är välkomna in

19 december 2013

IMG 15731 Julen står på tröskeln och alla är välkomna in

Det närmar sig juletid och för många en efterlängtad ledighet. Mitt i all granspaning, shopping- och julklappsstress kan vi urskilja flera olika initiativ där människor väljer att dela med sig och skapa julglädje även för andra.

Metro har under december månad publicerat en serie där de presenterar olika projekt där människor i alla olika åldrar vill dela julen med andra som har det sämre ställt. Vi möter självaste tomten, paketutdelare och julbordsräddarna.

På torsdag den 19e december serveras jullunch för hemlösa i Kungsträdgården där hela företag, familjer och alla hungriga eller bara nyfikna kan komma och äta julmat där pengarna skänks till Stadsmissionen. Förra året lockade eventet över 1000 personer och arrangörernas mål är att sätta nytt rekord.

Även kommersiella företag vill visa sin goda vilja inför stundande högtid och IKEA och Wirz Werbung AG i Schweiz manar oss alla att putsa silvret och duka för fest med extra sittplatser. No Empty Chairs at Christmas är en social plattform för alla som önskar sällskap över julen, där kan man registrera sig som antingen gäst eller värd. Men kom ihåg att inte vifta för mycket med ögonfransarna, reglerna är tydliga: ”No Empty Chairs for Christmas is not a dating platform and may not be misused as such”.

Kan allt detta vara en konsekvens på den konsumtionströtthet som går att skönja i samhället? Vill vi idag hellre hjälpa andra än överösa oss själva med ytterligare saker som vi egentligen inte behöver? Eller backar vi bandet och går från en välfärdsstat tillbaka mot ett samhälle uppbyggt på allmosor och fattigvård? Oavsett så går julen i givandets tecken, ät gott, njut av sällskapet och gläds med andra!  

Vi på Consumerinsight önskar er en riktigt god jul!

Av: Rebecca Birge

”Om det fanns ett piller så skulle jag ta det”

16 juli 2013

IMG 2089 Om det fanns ett piller så skulle jag ta det

Strax före midsommar i år utsåg HUI i vanlig ordning ”Årets Smultron” (sommarens motsvarighet till ”Årets Julklapp”) och i år gick titeln till ”Matresan”. Kriterierna som ska uppfyllas för att erhålla ”Årets smultron” är att fenomenet ska ha ett högt försäljningsvärde och representera den tid vi lever i. Att matresan blev årets smultron är föga förvånande i ett land som leder ligan när det gäller utgivna kokböcker per capita och där tv-kockarna har blivit vår tids superkändisar. Vårt till synes oändliga intresse för mat innefattar såklart njutning och glädje men likaså dåligt samvete och ångest och inte minst ett enormt resursslöseri. Det är fascinerande hur mycket av den dagliga debatten som handlar om mat.

I en matstudie vi nyligen gjorde kunde vi, debatten till trots, konstatera att intresset för mat inte finns hos alla. ”Om det fanns ett piller så skulle jag ta det istället” uttryckte en av deltagarna när hon berättade om sitt svala intresse för mat. För vissa är mat inte enbart förenat med njutning och glädje utan fungerar oftast som bränsle, något man måste få i sig för att överleva och som ofta är tråkigt att behöva bry sig om.

I det senaste avsnittet av SVTs Historieätarna kunde vi se Erik Haag och Lotta Lundgren gå på djupet med 70-talet och dess ”bruna mat”. Vad de bland annat kunde konstatera var att 70-tals maten innehöll väldigt udda kombinationer, var ofta ganska fet och innehöll lite för många smaker i en rätt vilket gjorde att man inte åt så mycket. Maten var helt enkelt för mättande, äcklig och det var lätt att känna att man hade ätit för mycket. Man höll sig till små portioner och tog till vara på maten man hade hemma, för att konsumera och frossa ansågs fult. Dessutom var matpriserna mycket högre än idag och stod för en stor del av varje hushålls utgifter. I kontrast till detta översvämmas sociala medier idag av bilder på mattallrikar, det ena matlagningsprogrammet avlöser det andra och vi har aldrig lagt så mycket pengar på restaurangbesök som vi gör idag.

I veckan inleddes Ramadan, den muslimska fastemånaden, då man från gryning till skymning helt avstår från mat och dryck. Förutom att ägna sig helhjärtat åt Islam, syftar fastan till att visa ödmjukhet och solidaritet med de mindre bemedlade och de som går hungriga. Det handlar med andra ord om att tänka till kring sin matkonsumtion – att genom fastan lära sig att ha tålamod och självdisciplin. När vi i väst utan närmare eftertanke anser oss ha rätten till all typ av mat när vi vill, var vi än befinner oss känns fastan ganska logisk och sund.

Frågan är hur länge vårt överdrivna intresse för mat kommer att hålla i sig. Efter en trend följer alltid en mottrend; när blir egentligen den surdegsbakande foodien bara ett minne blott? Vi tror att framtiden tillhör en mer måttfull matkonsumtion à la 70-tal, vi ägnar oss åt andra intressen och det där med att istället för mat ta ett piller kanske inte är så otänkbart som det låter idag.

Av: Julia Holmberg & Elin Åström Rudberg

Du kan kasta kvittot

4 mars 2013

Av: Elin Åström Rudberg

Hur många inköp gör du per dag 5, 10, 15 stycken? Hur många kvitton sparar du? När jag köper lunch ibland i centrala Stockholm ligger kvittona på hög bredvid kassan. ”Nej, du kan kasta det” verkar vara den vanligaste repliken när kassörskan sträcker fram kvittot efter betalningen.

På det fina Hallwylska Museet i Stockholm går det att beskåda grevinnan von Hallwyls kassabok som hon förde (vad jag minns var det grevinnan själv som nedtecknade de flesta inköp, stora som små). Själv kommer jag ihåg mitt första bankkonto som jag öppnade och att banken gav mig ett litet häfte, en bankbok, där jag skulle notera hur mycket pengar jag tog ut och hur mycket jag satte in. Minns även serien Spara och Slösa som ingick i tidningen Lyckoslanten vilken lanserades i samband med Sparsamhetens dag 1926 (uppmärksammas denna dag alls i samtiden?).

Vad detta verkar länge sedan. Vi har för länge sedan förlorat respekten för pengar, eller kanske är det så att pengar har blivit något så abstrakt, bara siffror på en skärm eller en lapp, att vi inte längre riktigt vet hur vi ska förhålla oss till dem. Vi lever i ett kreditsamhälle, där många människor (särskilt i storstadsområdena) har miljonlån på bostaden och flera olika kreditkort. För att inte tala om staternas skulder. Media rapporterar om ungdomar som fastnar i skulder på grund av mobilräkningar och sms-lån och ekonomer efterlyser bättre utbildningsinsatser i skolan. Samtidigt pratar alla om pengar, direkt eller indirekt, det handlar om räntor, hur mycket man själv eller andra tjänar, vad dyrt något är, hur lite pengar man har etc.

Självklart är pengar fortfarande en knapp resurs för de flesta konsumenter. Det går ju inte bara att spendera utan att ha någon aning om hur mycket man gör av med. Men det är inte längre samma kontroll på detaljnivå, även om det numera går att ladda ner olika appar som håller koll på utgifterna.

Förändrar dagens situation vår syn på och förhållningssätt till pengar? Själv föredrar jag till exempel alltid att betala med kort; dels för att det är lättare men dels för att det känns som att jag inte gör av med lika mycket pengar som om jag betalar kontant. En hundralapp i plånboken försvinner så plågsamt snabbt och tydligt att jag föredrar att spendera dessa hundra kronor digitalt. Även om det i slutändan handlar om exakt lika mycket. Det är underligt, men det finns säkert någon forskare i beteendeekonomi som kan förklara mekanismerna (om jag nu inte är helt ensam om dessa känslor).

Troligt är dock att vi kommer att se en omsvängning inom en inte alltför lång framtid. De höga skuldnivåerna, framförallt för många västländer, är inte hållbara på lång sikt. Kanske plockar då även hushållen återigen fram kassaböckerna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

De var här då och de är här nu

19 november 2012

Av Julia Holmberg

Pensionärer idag är inte längre förknippade med gubbar och tanter med käpp, basker och foträta skor utan snarare med ’yngre äldre’. På P1:s Spanarna pratade man häromveckan om ’det omvända åldrandet’- att pensionärerna verkar vara mer vitala än en stor del av den yngre generationen idag. I SVTs nya satsning ”Kan du slå en pensionär?” coachar pensionärer den yngre stillasittande generationen till ett bättre liv. Och i Melodifestivalen 2013 kommer veteraner som Tommy Körberg och Claes Malmberg konkurrera med Eric Saade-generationen. Och inte nog med det släpper 40-talisterna från Rolling Stones och Aerosmith nytt.

Pensionar 620x575 De var här då och de är här nu

Studier visar att en majoritet pensionärer är mer positivt inställda till livet på ålderns höst än när de var yngre, det är då man slipper ansvar och har större frihet över sin tillvaro. Många pensionärer tar chansen att arbeta ideellt och sysselsätta sig på egen hand, de arbetar för att de vill och inte för att de måste. De senaste åren har bemanningsföretag tagit fasta på detta och ”senioruthyrningen” har ökat. Däremot har inte samhällets inställning till och efterfrågan på 65+ arbetskraft ökat. Men det kanske bara är en tidsfråga- gammal kanske inte längre är äldst utan faktiskt yngst. Att unga romantiserar och hyllar den autentiska gubbe/tant-trenden är väl kanske ett tecken på att den tidigare ”gubben” och ”tanten” de facto är på väg att försvinna. Mormor stickar och knypplar inte längre, farfar går inte runt i tweedkavaj och röker pipa – de håller på med crossfit och eget företagande. Den yngre stillasittande it-generationen kanske helt enkelt får maka på sig när de nu konkurrerar med vitala, erfarna veteraner.

Men hur hanterar vi dessa vitala ’yngre äldre’ när de blir ’äldre äldre’? Det är en målgrupp med höga krav som kanske aldrig kommer att rota sig i ”gubbe/tant”- rollen trots att kroppen kanske inte vill detsamma. Den 31 oktober hölls Seniormässan i år, totalt bortglömd och icke-nämnd- det kanske är här man kommer att vilja synas som företag i framtiden.

 

From brand to a stand

26 juni 2012

Av Julia Holmberg

Det har pratats ett bra tag nu om att vi befinner oss i ett paradigmskifte; globaliseringen och den digitala utvecklingen har fört oss in i ett nytt paradigm där den ökade transparensen gör att näringsliv, politik och civilsamhället kan inte längre skiljas åt. Man pratar om att det skett ett skifte i värderingar. Nu handlar det inte om att bara ha en CSR-avdelning utan nu måste företagen ta ansvar för samhällsbyggnad och att själva skriva på samhällskontraktet. Ta tex Skandia som driver samhällsengagemang genom att erbjuda sina anställda att volontärarbeta två timmar i månaden som en del av deras egen verksamhet Idéer för livet.

Att gå från att bara vara ett varumärke till att ta ställning handlar om att vara samhällsutvecklare istället för att vara marknadsledande och framförallt att delta istället för att göra allt för att slippa ta ställning. Under Occupy Wall Street tog Ben & Jerry’s tydlig politisk ställning genom deras slogan ”We stand with you” och Chryslers uppmärksammade Superbowl reklam med Clint Eastwood innehöll en tydlig samhällskritik och var tydligt pro-Obama. Starbucks driver en rad samhällsbyggande engagemang, bland annat har de samlat ihop över 11 miljoner dollar för att hjälpa till i kampen om jobben för de unga i USA. Och i veckan, under Cannes Lions, annonserades ”världens bästa reklamfilm” nämligen Chipotles ”back to the start” vilken sägs ha smittat av sig på även MC Donald’s djurhållningspolicy.

”Do good shit!” pratade debattören och Mindparkchefen Joakim Jardenberg om under Webbdagarna 2012  i Stockholm. Det kan tyckas vara uttjatat och en självklarhet. Konsumenter förväntar sig ärlighet, ett större samhällsansvar och ställningstagande från företag och de sociala medierna kommer definitivt att straffa de som inte hänger med. Frågan är dock vilken kurs företagen ska hålla och i vilken grad de vågar ta politisk ställning och framför allt hur ska politikerna förhålla sig till att företagen börjar ge sig in på deras område?

beautiful picture quotes 225773059 325764 475 4752 From brand to a stand


Att säga något och mena det

19 maj 2011

Jag var på kyrkbröllop i helgen. Det var en god vän till mig som gifte sig och redan när klockorna ringde började mina ögon att tåras. Det är ju inte bara jag som blir rörd av bröllop men under ceremonin kunde jag inte undgå att slås av det allvar och den tyngd som kännetecknade hela situationen

Min vän och hans fru är födda på 80-talet. I och med att de gifter sig faller de in i en trend av allt fler giftermål, särskilt bland unga. Enligt statistik från SCB så ökade andelen bröllop bland personer i åldersgruppen 20-25 år med 19 procent mellan 2005 och 2009.

Bröllop är en händelse som omgärdas av stort allvar och det är talande för de värderingar och den livsstil som kännetecknar 80-talistgenerationen. Och ett tydligt trendbrott mot det som karaktäriserade generationen innan dem. Medan 70-talisterna var ironiska så är 80-talisterna allvarliga. Skillnaden blir tydlig just vad gäller hur man väljer att leva sina liv. Generaliserat kan man säga att 70-talisterna inte trodde på något annat än sig själva och de gifte sig och skaffade barn sent. Bland 80-talisterna ser vi en backlash.

När brudgummen i sitt tal på bröllopsmiddagen som jag deltog i yttrade orden: ”jag älskar dig min S, min vackra S…” så gick det inte att tvivla på att min vän menade varenda ord han sa. Dagens unga och unga vuxna vill inte längre ironisera. De vill vara allvarliga. De vill tro på riktigt. De vill tro på evig och innerlig kärlek. Om det sen håller i längden, det är en annan fråga.

Jag har tidigare skrivit om 80-talistgenerationen här.

Av: Elin Åström Rudberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Den motsägelsefulla bilden av 80-talisten

10 maj 2011

En driven ”digital-inföding” som alltid är redo att hoppa på nya äventyr? Eller en stressad ung person som oroas över risken för arbetslöshet? Bilden av 80-talisterna skiftar och är ofta motsägelsefull beroende på vilken rapport och eller artikel man läser. Vilken bild är den rätta? Sanningen ligger, som så ofta, någonstans mittemellan.

För drygt ett år sedan publicerades flera intressanta artiklar på sajten Newsmill under temat ”Världens bästa generation?”, där olika 80-talister själva fick beskriva sin generation. Analyserna skiftade. Carlos Rojas skrev att 80-talisterna är egenmäktiga medan Alica Kassius Eggers inte alls höll med. ”80-talisten vill vara en hoppjerka” skrev Annie Johansson och fick mothugg av Daniel Strand. Gustav Fridolin skrev också ett inlägg med hänvisning till sin bok ”Blåsta! Nedskärningsåren som formade en generation”.

Det intressanta här är de olika verklighetsbeskrivningarna, men bara för att de är motsägelsefulla betyder det inte att någon är felaktig. Snarare finns det flera olika ”verkligheter” och vilken av dessa man upplever beror bland annat på vad man har för utbildning och vad man har för nätverk. Har man självförtroende, utbildning och kontakter finns det idag oändliga möjligheter att göra karriär och att forma sitt liv som man vill. Har man inte det, då är det däremot mycket tuffare.

Men visst kan man hålla med om åsikter som framförs från båda hållen. Ja, 80-talisterna har vuxit upp med IT på ett helt annat sätt än tidigare generationer och borde ha lättare att hantera informationsöverflödet och ny teknik. Mycket pekar också på att 80-talister inte vill stanna på samma arbetsplats hela livet, vilket säkerligen både har att göra med egenskaper hos 80-talisterna själva och det faktum att arbetsmarknaden inte är lika stabil idag som tidigare vilket kan tvinga människor att byta jobb.

Samtidigt verkar den stenhårda konkurrensen på arbetsmarknaden tillsammans med en strävan efter någon form av ”perfekt liv” innebära att många unga känner sig stressade. Och inte bara i Sverige. I en artikel från den brittiska dagstidningen The Guardian redovisas resultat från en ny studie som bland annat visade att unga britter i sena 20-års- och tidiga 30-årsåldern ofta känner sig pressade att lyckas både vad gäller jobb och privatliv. I USA visar ny forskning från Pew Research Center att just unga amerikaner födda efter 1980 (the Millennials som generationen kallas) har drabbats hårt av finanskrisen och har det tufft på arbetsmarknaden (men samtidigt är många ändå optimistiska inför framtiden).

Sammantaget växer bilden av en mångfacetterad generation fram (vilket säkert har varit fallet även med tidigare generationer), där många unga uppskattar den möjlighet till flexibilitet och förnyelse som finns i dagens samhälle, men där kraven på prestation är höga, vilket även kan skapa en känsla av otillräcklighet.

Av Elin Åström Rudberg

Läs även andra bloggares åsikter om , ,