Glimtar från Milano

26 april 2012

Av Elisabet Sjölund

NINEs Creative Director Isabelle Dahlborg Lidström besökte vårens designvecka i Milano och kom tillbaka till Stockholm med inspiration och exempel på de senaste uttrycken från formvärldens stora samlingspunkt.  ”… det känns fortfarande som om hantverket regerar i formspråk, tanke och handling, hälsar Isabelle. Här är några spaningar:

Manufaktur och natur
Naturen fyller fortfarande en stor roll som inspirations- och materialkälla. Ett tema inom denna bredare trend mot det naturliga, är mötet mellan det av människan bearbetade materialet, och det orört naturliga. Studenter från Holländska Piet Zwart Institute undersöker och inspireras i sin utställning Fabrikaat av hantverk och trädgårdens roll.

unknown 1 Glimtar från Milano

Bruksmaterial som bjuder in och ger plats åt naturen – insprängda i tegelmuren skapar de nya elementen liv och grönska. Brick Biotope från utställningen Fabrikaat av studenter vid Piet Zwart Institute i Rotterdam. Foto: Isabelle Dahlborg Lidström

strukturer Glimtar från Milano

Vackra strukturer i trä där naturens form och mönster förstärkts med färg - ytterligare ett lyckat exempel på samverkan mellan människa och natur, från Royal College of Art. Foto: Isabelle Dahlborg Lidström

Papper och massa
Papper och pappersmassa fortsätter att inspirera formgivare.

pokal1 Glimtar från Milano

Pokaler av pressad pappersmassa formgivna av Brian Bailey vid School of the Art Institute of Chicago (Whatnot). Foto: Isabelle Dahlborg Lidström

pappersflaskor Glimtar från Milano

Skira skålar och flaskor av papper från Wrap Art & Design Plv Ltd. Foto: Isabelle Dahlborg Lidström

Maskin och människa
Underfundiga och tänkvärda mekaniska skulpturer och maskiner visades i olika utföranden. Det mekaniskt invanda i vissa av människans rörelsemönster tydliggörs i Laikingland‘s handskulptur.

Lekfullt uttryck fann man också i Miller Goodman‘s geometriska gubbar av återvunna träprodukter

tragubbar Glimtar från Milano

Två träiga gubbar, sammansatta av vintagematerial i enkla geometriska former, från leksakstillverkarna Miller Goodman. Foto: Isabelle Dahlborg Lidström

Stockholmarna trampar igång våren

15 april 2012

Av Julia Holmberg

A car runs on money and makes you fat. A bicycle runs on fat and saves you money” skriver det brittiska klädföretaget Howies på sin blogg. Det ligger självklart något i det. Dessutom är den frihetskänsla som infinner sig när man cyklar svårslagen. Och när den autentiska, resurseffektiva och samtidigt hyperaktiva Stockholmslivsstilen gör sig påmind kan jag inte hjälpa att förundras över varför inte fler Stockholmare cyklar? Morgonträngseln i tunnelbanan, kaoset i pendeltågstrafiken och bilköerna som ringlar tätt genom hela Storstockholm där det ena vägarbetet avlöser det andra känns som anledningar nog att ta cykeln till jobbet.

Cykelresorna i Stockholm har ökat, ändå genomförs bara ca 8 % av alla resor i Stockholms innerstad på cykel och vi är långt ifrån Köpenhamn där hela 30 % av alla resor till och från skola och arbete sker via cykeln.Virgin Vacations rankningslista av världens bästa cykelstäder fanns inte någon svensk stad med, däremot två norska och såklart världens tredje bästa cykelstad- Köpenhamn. Frågan är varför Stockholm har så svårt att bli en cykelstad?

Medan andra städer i Europa satsar på cyklisterna känns det som att Stockholms makthavare inte har hängt med. I Köpenhamn äger alla en cykel, cykelnätet är dessutom utbrett och sammanhängande. I Köpenhamn kan man, till skillnad från Stockholm, ta med cykeln på alla pendeltåg och man har till och med installerat cykelpumpar och cykelställ på vissa pendeltåg. I Amsterdam utgör cyklingen hjärtat i stadens infrastruktur. Förutom världens bästa cykelnät finns här cykelgarage och cykeluthyrningar i varje gatuhörn. I London har man satsat på 6-filiga ”Cycle Superhighways” för att underlätta cykeltrafiken och i bergiga Trondheim har man installerat världens första cykellift.

Visst satsas det på cyklisterna även i Stockholm men det är satsningar initierade av cykelentusiasterna själva. På till exempel Bikertize kan du få betalt för reklam på din cykel. I Stockholm och Uppsala finns numera Cykelbyrån som förser kontor med cykelabonnemang- för ett par hundralappar i månaden kan företag få en stadscykel med sitt företags logga på och Cykelbyrån står för all cykelservice. Idag finns också Stockholm City Bikes på 94 ställen i Stockholm. När man lånar en Stockholm City Bike finns det möjlighet att använda sitt SL Access-kort som cykelkort- smidigt och enkelt. Cykelapparna och cykelbloggarna ökar, cykeln som modeaccessoar syns flitigt och på Norrlandsgatan i Stockholm ligger Bianchi Café and Cycles; en kombination av café och cykelbutik där människor möts för att äta och kanske för att diskutera cyklar. Stockholmarna verkar uppenbarligen älska cykeln men staden är långt ifrån ”cykelvänlig”, i alla fall om den svenska ”trygghetsnarkomanen” får säga sitt. 

Trots att Stockholm är långt ifrån övriga Europa vad det gäller satsning på cykelfrämjande infrastruktur verkar ändå Stockholmarna ha insett att framtidens enkla och smarta pendlande sker på cykeln- inte genom bilen. Regeringen har klubbat igenom att det ska byggas nya cykelbanor, cykelparkeringar och säkrare korsningar för cyklister i slutet av 2012. Om detta nu blir verklighet är det minst sagt på tiden.

tumblr m22fjmqoi11qzehdm1 Stockholmarna trampar igång våren

Foto: Elin Bandmann

För härlig cykelinspiration av riktiga cykelentusiaster kolla in: Put the fun between your legs och Copenhagen Cycle Chic

Lokala livsstilsmagasin tecken i tiden

16 mars 2012

Av: Elin Åström Rudberg

Förra veckan damp det ner en ny gratistidning i i min brevlåda. Det var det första numret av ”Vasastan Magasin” som ska komma ut fem gånger per år och innehålla lokala nyheter, intervjuer med lokala personligheter, reportage med mera.

vasastan magasin3 169x300 Lokala livsstilsmagasin tecken i tiden

Det är ingen slump att det här magasinet utkommer just nu. Lokalsamhället upplever en slags renässans och då syftar jag inte bara på den svenska matscenen där det lokalproducerade har exploaterats in absurdum av alla från ”genuina” små producenter av råvaror till stora livsmedelsföretag. Nej, ”kvarters-trenden” sträcker sig längre bort än så och berör allt som man kan göra, hitta och köpa inom ett lagom gångavstånd från sitt hem.

Det är framförallt i storstadsområden som det lokala utbudet har blivit viktigare de senaste åren. Lokala aktörer bidrar till en levande stadsdel och framstår som en motpol till det anonyma och globaliserade samhället som de flesta människor annars lever i. Suget efter lokala nyheter är stort; vi har kanske aldrig varit lika intresserade av att få läsa om affärsidkarna bakom kvarterskrogen, programmet på den närmaste öppna förskolan eller hur planerna ser ut för upprustningen av den lokala parken.

Vad är det då som driver denna trend? Jag nämnde ”motreaktionen” mot en globaliserad och anonym värld ovan. Upplevd tidsbrist och längtan efter ett enkelt liv ur ett rent logistiskt perspektiv är en annan möjlig drivkraft; om den mesta service du vill kunna ta del av under en vanlig vecka finns nära ditt hem blir vardagen lättare att hantera.

Att ha nära till det lokala utbudet av restauranger, barer, butiker och caféer är även en status-markör. Att kunna gå ner till det härligt mysiga bohem-caféet på hörnet en lördagsmorgon med en tidning under armen för att sedan kika in i kafferosteriet och second-hand butiken längre ner på gatan symboliserar en livsstil som har blivit allt mer attraktiv.

Det är också en livsstil som känns internationell, som påminner oss i Sverige om storstäder som Paris och New York med dess myllrande folkliv, marknader och kultur. På så sätt är den lokala trenden kopplad till dess motsats: globaliseringen. Fler och fler svenskar reser och blir inspirerade av kulturer i andra länder och vill gärna att deras eget kvarter också ska känns mer internationellt. Så även om det lokala blir viktigare är internationell inspiration en förutsättning för att kvarterslivet ska blomstra. Jag är övertygad om att det här är en trend på frammarsch; extremt lokala initiativ med en internationell touch – det är framtidens melodi.

Och precis när jag ska publicera det här inlägget läser jag att den lokalt inriktade och crowdsourcade sajten Yelp ska lanseras i Stockholm: ”Ny guide till Stockholm lanseras” på dn.se. Även det ett tecken i tiden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Idealet är att bara vara

22 december 2011

Av Elin Åström Rudberg

Succéförfattaren Lars Kepler – eller snarare de två personer som utgör pseudonymen Lars Kepler – verkar leva ett härligt liv. Åtminstone enligt ett långt reportage om det gifta paret Alexander och Alexandra Ahndoril i DN nyligen. Här beskrivs parets vardag med arbete framför datorn i sexrummaren i Vasastan i Stockholm, boksignering på Åhléns och umgänge med barnen.

Deras liv symboliserar på många sätt en resa genom samhällsskikten; från ”vanliga” kulturarbetare till hyllade deckarförfattare med stora inkomster och flott våning mitt i Stockholm. Men deras liv symboliserar också ett slags idealt liv där intresse, arbete och fritid flyter ihop på ett sätt som blir mer och mer vanligt förekommande. Fenomenet brukar kallas för ”bleisure” (ett akronym av orden business och leisure) och innebär att man blandar arbete och fritid så att gränserna mellan dessa områden suddas ut. Media har skrivit om bleisure under flera år men att leva på det sättet ses fortfarande som det icke-normala på arbetsmarknaden även om det för många människor med ”fria yrken” (t ex frilansare, entreprenörer, konsulter) är en realitet.

Intresset för ett bleisure-liv ökar och särskilt bland unga. Exempelvis är 74 procent av unga svenskar intresserade av att bli egna företagare enligt en undersökning från Tillväxtverket 2008. Vad är det som lockar? Dels handlar det om frihet, flexibilitet och kreativitet men där finns också drömmen om att kunna försörja sig på sin passion. Det ideala är att bara kunna vara och att allt i ens liv flyter ihop; konsumtion, arbete, passion och fritid. Mångsysslarna Rebecca och Fiona är två andra väldigt bra exempel på detta. De lever verkligen livet (och lever gott på det dessutom) genom att bara vara sig själva och ägna sig åt det de brinner för. Framgångsrika unga personer som verkar lyckas med allt de företar sig i livet och som syns i media blir så klart förebilder för många andra.

Men hur nytt är det här med bleisure egentligen? Bönder har ju exempelvis alltid levt ett slags bleisure-liv; man bor på sin gård och arbetar lite grand hela tiden och det har ju inte varit något märkvärdigt med det. Fritid som begrepp är också relativt nytt eftersom ledig tid knappt fanns för de flesta människor ändå in på 1900-talet. Så just ordet bleisure skulle inte kunna existera utan att vi utgår från de två begreppen arbete och fritid.

Den strikta uppdelningen mellan arbete och fritid kan sägas följa i kölvattnet på industrialismen. Att kunna gå hem klockan 5 från jobbet och ha rätt till ett par veckors semester varje år sågs som en viktig rättighet. Och i dag förlorar detta sin betydelse för fler och fler människor på arbetsmarknaden, är inte det lite ironiskt så säg?

Bleisure får i dag symbolisera motsatsen till det statiska, tråkiga och rutinmässiga som vi förknippar med industrialismen. Det som blir status är motsatsen till allt detta, därav återgången till eller återupptäckten av att blanda olika beståndsdelar i sitt liv till en perfekt helhet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Dumhet kan också vara smart

14 december 2011

Av Elin Åström Rudberg

När jag var runt 14 umgicks jag en del med en tjej som jag inte hade så mycket gemensamt med. En dag hängde vi med några killar och jag har ett väldigt tydligt minne av hur min kompis sa uppenbart korkade saker och spelade ovetande inför de enklaste frågorna. Inställsamt fnittrande fällde hon den ena dumma kommentaren efter den andra. Det som förvånar mig även så här långt i efterhand är att denna taktik gick hem hos killarna. På något underligt sätt fann de denna dumhet attraktiv, och hon lyckade senare på kvällen snärja en av dem.

Än mer underligt kanske är att dumheten lever och frodas i dag, trots mottrender som exempelvis renässansidealet som jag skrev ett inlägg om nyligen. Och inte nog med det; dumhet lönar sig om man bara förmedlar den till omvärlden på rätt sätt.

För några veckor såg jag ett avsnitt av Karin Hübinettes intervjuprogram på SVT, där hon intervjuar Maria Montazami. Jag kunde inte undgå att fascineras av samtalet; vid flera tillfällen började Maria Montazami att gråta när hon tänkte på hur fantastiska hennes barn är och sen pratade hon om att kvinnor är bra på att städa och shoppa (eller något liknande, kommer inte i håg den exakta ordalydelsen nu).

Hon kan verka oförarglig – en glad pingla som glider blåögt genom livet – men det finns samtidigt något provocerande med hela hennes framställning av sig själv. Efteråt kom jag på vad det är: det är dumheten. Och det som kanske är mest provocerande är att dumheten är nyckeln till hennes framgång. Det är i själva verket otroligt smart att spela dum. Människor tycker hon är lite rolig och knasig och vissa, som jag, blir provocerade. Men faktum är att dumheten säljer.

Det kanske inte är så konstigt att Maria Montazamis framgångssaga tog sin början i dokusåpan Hollywoodfruar; ett exempel på TV-formatet som kan sägas vara urmodern till den moderna populärkulturella dumheten. Jersey Shore är en annan dokusåpa vars totalt urspårade huvudpersoner har blivit miljonärer. Deltagarna lever livet inklusive att ragga, supa och slåss med varandra. Men i förnedringen föds framgången, åtminstone för vissa lyckligt lottade dokusåpadeltagare.

Att vara eller spela dum är inte alltid så dumt som det ser ut tyvärr.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I dag vill alla vara en modern renässansmänniska

7 december 2011

Av: Elin Åström Rudberg

Det går inflation i prestationer i dag. Idealet är att ha hunnit med så mycket som möjligt i livet och gärna innan man fyllt 30. Det ska vara lite kultur, lite välgörenhet, lite business och lite intressanta hobby- aktiviteter. Toppat med genomgående högsta betyg så klart, både i gymnasiet och efteråt.

Enligt en välskriven artikel i New York Times om fenomenet ”super people” har det blivit allt svårare att komma in på de mest prestigefyllda utbildningarna i USA.  1971 så kom 19 procent av alla sökande till amerikanska så kallade Ivy League Universitet in på sin utbildning, 2011 är den siffran 6 procent. Det räcker inte längre med topp-betyg, man måste ha presterat utanför klassrummet också. Kanske startat ett företag, byggt ett barnhem i Bolivia, startat en ideell förening, vunnit juniormästerskapen i bergsklättring osv. Mönstret känns igen även från de bästa svenska utbildningarna på högskolor och universitet.

Parallellt ser vi hur retoriken kopplat till olika yrkesgrupper förändras för att ge ett intryck av professionalisering. Det heter inte längre städare, utan lokalvårdare. Inte dagisfröken utan förskolepedagog. När man skriver klagobrev till amerikanska företags kundtjänst får man inte ett svar undertecknat ”Elisabeth Johnson, Customer Service” utan ”Elisabeth Johnson, Customer Correspondence Specialist”. I många fall är det ett förståeligt sätt att höja vissa yrkesgruppers status men det är intressant att detta sker parallellt med prestationshetsen inom skolan.

Jag vet inte vad som kom först; sofistikeringen av yrkestitlar eller större krav på prestationer innan man ens kommer ut i arbetslivet; troligtvis växelverkar dessa processer på något sätt. Båda är i alla fall symptom på vårt kunskapstörstande samhälle.

I dag vill alla vara en modern renässansmänniska som behärskar det högteknologiska livets alla aspekter kombinerat med djup kunskap om de traditionella vetenskaperna. Det är bara att titta på vilken status allmänbildning har fått i dagens samhälle (om detta har ju bland annat United Minds VD Marie Söderqvist Tralau skrivit) eller att det numera har blivit häftigt att kalla sig själv för nörd. Från  skällsord till statusfylld beteckning som bärs upp med stolthet; det går knappt att läsa en intervju med en framgångsrik person utan att stöta på uttrycket: ”jag är ju lite av en nörd…”.

Samtidigt som vi har detta fokus på hur allmänbildade och duktiga dagens unga är, eller ja tvingas vara, för att ens få jobb som lokalvårdare, så finns det en annan sida av diskussionen. Att kunskap i dag blir allt mer ytlig. Att förmågan att problematisera bakomliggande orsaker till vedertagen fakta försämras. Den svenska skolan halkar efter i internationella undersökningar som Pisa, särskilt inom naturvetenskapliga ämnen. Dessutom diskuteras betygssystemen i svenska skolor; i en nyligen genomförd undersökning sätter Skolinspektionen IG på var nionde elev där läraren på elevens egna skola satt ett MVG, skriver Göteborgs-Posten. Man kan fråga sig hur pålitliga resultaten är om bedömningen är så godtycklig.

Till sist kan man fråga sig: har vi blivit smartare eller är det bara normen för vad det innebär att vara smart som har förflyttats? Som med så mycket annat ligger svaret säkerligen någonstans mitt i mellan. Dagens unga verkar i alla fall få ställa in sig på att konkurrensen i samhället kommer att fortsätta att hårdna. Så det är bara att ligga i med plugget, träning och egna företagsidéer om man ska ha någon chans. Och så gärna lite ideellt arbete ovanpå det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Dagens samhälle lider av koncentrationsbrist

22 november 2011

230px beowulf firstpage1 189x300 Dagens samhälle lider av koncentrationsbrist

Av: Elin Åström Rudberg

När jag var utbytesstudent i USA i slutet på 90-talet så fanns det något som hette Cliff’s Notes. Det var små häften med sammanfattningar och analyser av skönlitterära verk; för mig var de till stor hjälp när vi på engelskalektionerna skulle läsa Hamlet, Beowulf och andra klassiska verk som ju inte ens var särskilt lätta för mig att förstå på svenska. Lärarna ogillade Cliff’s Notes, det fanns till och med något slags förbud, men det hindrade inte de flesta elever för att använda dem som en genväg till att förstå väldigt komplexa texter.

Vad avlägsen denna tid känns och ändå var det bara drygt tio år sedan. I dag tror jag knappt att någon lärare lyfter på ögonbrynen  när studenterna använder Wikipedia eller andra moderna motsvarigheter till Cliff’s Notes. Jag tycker att Wikipedia är fantastiskt på många sätt. Här har vi den ultimata demokratiseringen av information och kunskap. Och det går så snabbt och lätt!

På det sättet är Wikipedia också en typisk produkt av vår tid. En tid när det mesta går snabbare än vad det gjorde för 10 år sedan. Nyheterna når mig i samma sekund som de inträffar, jag kan tänka en tanke och samtidigt twittra den till miljontals människor, dialogen i amerikanska actionfilmer är så rapp att skådisarna själva knappt hinner med. 

Det finns ett företag i USA som hjälper privatpersoner att marknadsföra sig på Facebook. Deras slogan ”Because people read status updates, not books” är en träffande beskrivning av synen på kunskap i dag.

skacc88rmavbild 2011 11 22 kl 10 07 531 300x59 Dagens samhälle lider av koncentrationsbrist

Det som betyder något är vad som står på din Facebook-sida, och mycket mer information än några rader orkar knappt någon ta till sig. Informationslandskapet är så överväldigande och fler och fler webbsidor, artiklar, och, i undantagsfall böcker, slåss om vår uppmärksamhet. Det blir lätt ett surfande efter enkla förklaringar samtidigt som mejlen och mobilen plingar var och varannan sekund.

Jag tror verkligen att dagens samhälle lider av koncentrationsbrist. Enligt New York Times, konsumerade människor i USA tre gånger så mycket information under en dag 2008 som de gjorde 1960 och personer som använder datorer på arbetet öppnar sin mejl eller andra program cirka 37 gånger varje timme. Man stannar alltså mindre än en minut i det arbete man håller på med innan man klickar vidare till något annat.

Mot bakgrund av detta tror att jag vi kommer att få se fler exempel på mottrender till de som karaktäriserar det hypersnabba informationssamhället. En uppdämd längtan efter ett långsammare liv med färre distraktionsmoment. Det finns så klart många exempel på detta redan, allt ifrån slow food-rörelsen till retreat-resor. Men räkna med att det kommer mer.

Är det förresten någon som har missat Akademibokhandelns och Bokus nya e-bokssatsning? Dito heter den och deras slogan är ”genvägen till berättelsen”. Så förutsägbart – det hade varit mycket roligare med motsatsen, ”omvägen till berättelsen”. Men tiden kanske inte riktigt är mogen för det.

Om du har orkat läsa ändå hit så vill jag gärna tipsa om den relativt långa, men väldigt bra artikeln i DN ”I debatt-Sverige kan ingen höra dig skrika”. Om du har tid det vill säga.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Vad är det naturliga?

14 november 2011

Av Elin Åström Rudberg

”Bara naturliga ingredienser”. ”Naturligt framställt”. Uttryck som dessa är vanliga överallt i dag, kanske framförallt vad gäller mat och livsmedel men även inom många andra områden i samhället. Vi omfamnar det naturliga i dag; inget är mer positivt än något som är naturligt. En produkt definieras som naturlig framförallt mot bakgrund av vad den inte är. Det betyder att den inte är onaturlig, artificiell och den inte innehåller konstiga ämnen som man inte förstår sig på. Det betyder även att den är ofarlig att förtära, ha på sig eller smörja in sig med.

Samtidigt kan man fundera på vad exakt det naturliga är? Är synen på det naturliga något konstant som aldrig förändras? Troligtvis inte. Vi behöver bara gå tillbaka ett tiotal år i tiden för att hitta helt andra ideal som ofta går på tvärs med vad vi i dag uppfattar som det vanligast förekommande (t ex att det naturliga i princip alltid är något positivt).

I en studie om hur människor ser på förpackningar i dagligvaruhandeln som NINE nyligen genomfört frågade vi respondenter från flera europeiska länder om vad begreppet naturligt betyder för dem. Det mest intressanta med svaren är att det är svårt att urskilja en röd tråd. Visst dyker uttryck som ”inga tillsatser” och ”ingen plast” upp, men annars spretar svaren lite åt olika håll. En gemensam och tydlig uppfattning saknas men de flesta är överens om en sak: det naturliga är något bra.

En intressant understreckare i Svenska Dagbladet; ”Romantiserad bild av naturlig mat”, anspelar på detta tema.  Visserligen är den skriven 2009 men innehållet känns fortfarande aktuellt. Författaren, Sarah Vinterlycka som är doktorand vid Linköpings Universitet, skriver bland annat om margarin som ett exempel på en utskälld och konstgjord matvara som står i kontrast mot smör som är den äkta och naturliga varianten. Men hur produceras då smöret? ”Det är ju inte precis så att det kommer direkt ur kon alldeles av sig självt, utan dess tillverkning kräver ganska stor mänsklig och teknologisk insats”, skriver artikelförfattaren. Jag tycker detta är ett intressant exempel som blottlägger den dominerade synen på det naturliga i motsats till det onaturliga. Vi har lätt att identifiera det som tydligt uppfattas som onaturligt men när vi skärskådar det som uppfattas som naturligt, då är det svårare att hålla isär begreppen. Att veta exakt när och varför en specifik produkt är naturlig är inte så lätt.

”Allt är naturligt” säger en bekant till mig finurligt och även om jag inte håller med honom helt och hållet har jag svårt att argumentera emot. Allt runt omkring oss kommer ju från jorden på något sätt. Och då är det väl naturligt. Eller?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Billigt eller dyrt – motstridiga budskap om maten

7 september 2011

Av Elin Åström Rudberg

Igår eftermiddag hade Studio Ett i P1 ett inslag om att lågprismaten vinner mark. I inslaget talade man om Livsmedelsföretagens konjunkturbrev där 41 procent av mattillverkarna svarar att just nu så är det lågprisjakten som är fokus ute i butikerna. För ett halvår sedan var motsvarande siffra bara 9 procent. Idag publicerar Dagens Nyheter flera artiklar om att närodlad mat, som ofta är dyrare än den mat man vanligtvis hittar i butiken, är en stark trend just nu. Så hur ska man förstå dessa till synes motsägelsefulla verklighetsbeskrivningar?

Dagens konsumtionsmönster är polariserat – lågpristrenden och vurmen för närodlad och naturlig mat existerar samtidigt både på samhällsnivå och på en individuell nivå. Det är idag inget ovanligt att direktören i slips och italiensk kostym handlar i den exklusiva Östermalmshallen i Stockholm för att en stund senare fynda lågprisvaror i en stor matbutik.

I studier som NINE har gjort ser vi en tydligt trend mot att konsumenter blir allt mer målinriktade och fokuserade på att få ut ett så stort värde som möjligt för sina pengar. Just en ökning av den målinriktade och försiktiga konsumtionen påpekades även i inslaget i Studio Ett. Att inte bli lurad är en grundregel som fler och fler konsumenter följer; man vill på ett tydligt och logiskt sätt förstå vad det är man betalar för.

Vi har exempel på människor som inte köper lättprodukter eftersom man förstår att de ofta är utspädda med vatten, och det vill man inte betala för. När man handlar charkprodukter är man ute efter produkten som ger mest köttråvara för ett givet pris. Enligt samma logik handlar många människor lågprisprodukter när de kan övertyga sig själva om att den ofta upplevda sämre kvaliteten på produkten inte är större än vad det låga priset motiverar. Vi har helt enkelt blivit mer kräsna och krävande och väger hela tiden för- och nackdelar med faktorer som pris, naturligt, närodlat etc. mot varandra.

Normerna kring hur vi äter har också luckrats upp de senaste åren vilket  påverkar hur vi handlar mat. Det är idag inte konstigt att lyxa till det en vardag med champagne och oxfilé för att nästa dag äta fiskpinnar och potatismos. På detta sätt uppluckras också när och hur vi handlar dyr respektive billig mat. Resultatet är en konsument som ofta agerar motsägelsefullt och svårförutsägbart.

En omvärldsfaktor som gör att vågskålen tippar åt just lågprishållet är såklart det osäkra ekonomiska världsläget. Men samtidigt som jag sparar pengar genom att handla basvaror på Lidl vill jag unna mig en närodlad köttbit ibland. För det är en lyx som jag som svensk konsument fortfarande har råd med.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Tillsammans är vi smartare konsumenter

27 maj 2011

Det sägs att vi lever i individualiseringens tidevarv och det är förvisso sant, men samtidigt ser vi fler och fler exempel på motsatsen: människor som går samman för att påverka, förändra eller konsumera. Vi kan kalla det för en ny form av kollektivism där människor organiserar sig med hjälp av modern teknik. Exemplen är många och skiftande. Vi har det politiska fältet med den roll Facebook-grupper spelade för flera av proteströrelserna i Mellanöstern och Nordafrika i början  av 2011. Och vi har konsumtionsfältet, där exempelvis Groupon erövrar världen med sina digitala rabattkuponger som bygger på att flera människor går ihop och köper tjänster och produkter från lokala företagare.

Mycket pekar på att vi bara har sett början på en utveckling av en ny form av kollektiv konsumtion som förändrar och utmanar det sätt som människor konsumerar på idag och hur traditionella affärsmodeller ser ut. Just Groupons framgångar visar vilken potential som finns i tjänster som både är enkla och som skapar win-win situationer för både konsumenter och företag. Det är framförallt två drivkrafter som ligger bakom utvecklingen: en ökad skepsis bland konsumenter till västvärldens konsumtionsmönster (som ofta liknas vid överkonsumtion) samt den tekniska utvecklingen som möjliggör helt nya typer av plattformar för tjänster och produkter.

Under hösten 2010 publicerades en intressant och uppmärksammad bok i USA: ”What’s Mine Is Yours: How Collaborative Consumption is Changing the Way We Live” där författarna beskriver uppkomsten och utvecklingen av den moderna kollektiva konsumtionen. Det är spännande läsning men det mest spännande är att ju mer man fördjupar sig i ämnet desto större och mer outtömligt verkar det bli. Utrymmet för att skapa tjänster som bygger på principen om kollektiv konsumtion är uppenbart mycket stort.

 Tillsammans är vi smartare konsumenter

Några av de mest spännande initiativen som jag har har läst om:

  • Skillshare – startat i USA, bygger på principen att alla har något att lära ut, och alla kan lära sig av någon annan. En person som har något att lära ut (t ex hur man grillar en perfekt biff eller blir en proffsig talare) lägger ut information om sin lektion på Skillshare och de som är intresserade anmäler sig (själva lektionen sker alltid ”på riktigt”, dvs inte webb-baserad undervisning).
  • Tourboarding – kinesiskt företag som bygger på idéen att koppla ihop utländska turister som vill besöka Kina med lokalbefolkningen som vill förbättra sina språkkunskaper. Utländska besökare får guidning och upplevelser i utbyte mot att de talar engelska (eller ett annat språk) med deras lokala värdfamiljer.
  • Netcycler – startat i Finland gör det möjligt för människor att byta, ge bort och få nya saker genom deras plattform. Har du en gammal gitarr och avlagda barnkläder så kan du lista sakerna och även skriva vad du skulle vilja ha i utbyte. Netcycler hittar kopplingar mellan användare (i 2 eller 3 steg) vilket ökar chanserna för att du ska få det du vill ha.

I mångt och mycket handlar den här trenden om att ta tillvara på de resurser vi har och utnyttja dem på bästa sätt. Ett tankesätt som verkligen ligger i tiden.

Av Elin Åström Rudberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,