Sopor: hetare än någonsin

6 mars 2015

Consume message small 620x434 Sopor: hetare än någonsin

Vi har flera gånger tidigare skrivit om sopor och hållbarhet här på bloggen (se inläggen här Vad ska vi göra med alla sopor? och här Det blir ett sopigt 2013) och ämnet fortsätter att vara högaktuellt. Förra året utkom en ny avhandling, Stadens Sopor, skriven av ekonomhistorikern Ylva Sjöstrand som behandlar hur Stockholm stad har tagit hand om sitt avfall under 1900-talet. För hundra år sedan var en stor del av avfallet organiskt (som kunde omvandlas till gödsel) men successivt ökade andelen icke-organiskt material i soporna vilket krävde en annan sorts hantering. I spåren av masskonsumtionen under senare delen av 1900-talet och i allra högsta grad i dag består våra sopor av en allt ökande andel icke-organiskt material som plast, kläder och elektronikvaror. Dessutom har mängden sopor ökat dramatiskt men avhandlingen konstaterar att det under 1900-talet inte har gjorts särskilt stora ansträngningar för att minska själva avfallsmängden.

Kanske är detta dock på väg att förändras. I och med ett ökat intresse för miljöfrågor från konsumenter, företag och myndigheter finns det en ökad mottaglighet för idéer om hur vi kan röra oss bort från ”slit och släng” mentaliteten mot ett smartare och hållbarare sätt att hantera våra resurser. I en annan ny bok, antologin Waste Management and Sustainable Consumption, diskuteras frågor om konsumtion och hållbarhet av forskare från flera olika håll utifrån dagens utmaningar. Exempel på frågor som diskuteras är dagens ”hyper-konsumtion” men även matsvinn och så kallad ”up-cycling” inom olika industrier.

I dag är det fler och fler företag som försöker agera i enlighet med de nya kraven på hållbarhet och resurseffektivitet. Ett exempel är H&Ms satsning på återvinning, där kunder kan lämna in sina gamla kläder så att de tas om hand på ett bra sätt (sen får kunden även en rabattkupong som kan användas till nya köp på H&M). På så sätt skulle satsningen kunna ses som motsägelsefull eftersom man uppmanar till hållbar konsumtion med ena handen och mer konsumtion av kläder med den andra. Detta är ju även den inneboende motsättningen i dagens konsumtionssamhälle där vi både ska konsumera hållbarare (och därmed troligtvis mindre) men samtidigt fortsätta konsumera. Den stora utmaningen på sikt är förstås hur tillväxt ska kunna kombineras med hållbarhet på ett smart sätt som både gynnar människor och vår planet.

Av: Elin Åström Rudberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Det blir ett sopigt 2013

7 januari 2013

Av: Elin Åström Rudberg

På nyårsafton var jag med i Gomorron Sverige för att trendspana inför 2013 tillsammans med journalisten Anders Rydell. Vi hade båda blivit ombedda att ta med oss varsin sak som vi tyckte skulle symbolisera nästa år men tyvärr hann vi aldrig berätta om dessa. Det kändes lite snopet eftersom jag hade med mig en soppåse som jag omsorgsfullt hade förberett kvällen innan och som jag fick ta med tillbaka hem – utan att få berätta om detta glamorösa objekt. Vilken tur då att vi har den här bloggen!

Bakgrunden till att jag valde en soppåse är att jag tror att vi kommer att prata mycket mer om sopor under 2013. Ett ökat intresse för sopor ligger i linje dels med en intensifierad miljö- och klimatdebatt och dels med ett ökad fokus på hur vi bäst använder våra resurser ur ett ekonomiskt perspektiv. Syntesen av dessa processer brukar vi kalla för ”bra för mig och bra för världen” trenden. Mot bakgrund av denna trend ställer sig allt fler frågan: hur mycket slänger vi egentligen? (457 kilo per år enligt en rapport från Naturvårdsverket). Och kanske i ännu högre utsträckning: är det verkligen ok att vi slänger så mycket som vi gör?

Exempelvis finns det en omfattande debatt om matsvinn som redan pågått några år bland de initierade, men som nu verkar nå allt fler konsumenter. Även från politiskt håll är man såklart intresserad av sopor. I vissa kommuner får varje hushåll betala för hur många kilo sopor de slänger (enligt Avfall Sverige hade 29 kommuner infört viktbaserad taxa 2009) och i nordvästra Skåne genomfördes nyligen ett stort projekt för att undersöka hur hushållen hanterar sitt avfall och på så sätt hjälpa konsumenter att sortera och återvinna bättre.

Så glöm det där med att alla vill jobba med media. Under 2013 blir det häftigt att säga att man jobbar med återvinning och avfall och sophämtarna blir årets hjältar.

Uppdatering 18/1: Igår skrev företrädare för Moderaterna och Centern i Stockholm på DN:s Stockholmsdebatt om ett förslag för sortering av matavfall i huvudstaden. Läs här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Vad ska vi göra med alla sopor?

5 november 2012

Av: Elin Åström Rudberg

I slutet av oktober kom Naturvårdsverket med en ny rapport som visar att varje svensk slänger 457 kilo sopor per år. En hisnande siffra. Och samtidigt är det bara att gå till sig själv för att inse att det stämmer. Hur många soppåsar producerar man inte under en vanlig vecka?

Naturvårdsverket menar att vi måste konsumera mindre och återvinna mer för att inte vår konsumtion ska tära alltför mycket på jordens resurser i framtiden. Det här med att konsumera mindre är en trickig fråga. Själv tror jag att allt fler konsumenter kommer att efterfråga tjänster snarare än prylar i framtiden och tjänstekonsumtion genererar inget avfall på samma sätt. Men vad gäller att återvinna och även konsumera smartare tror jag att det finns mycket att göra, inte minst från företagens sida.

Bland många konsumentgrupper, särskilt hos den urbana medelklassen, finns det en ökad mottaglighet för att överge slit och släng mentaliteten till förmån för ett mer miljövänligt beteende. Men det är inte alltid så lätt och trots att människor ofta har höga ideal styrs de flesta av plånboken och det är billigare att köpa saker än att köpa tjänster. Vem reparerar en TV idag? Vem byter ut dörren till sitt kylskåp om den går sönder? Inte många. Nej, vi köper nytt och de gamla grejerna hamnar på soptippen. För att inte tala om alla 5-10 år gamla badrums- och köksinredningar som åker ut för att en ny bostadsrättsinnehavare vill sätta sin egen prägel på hemmet.

Därför vill jag slå ett slag för modigare företag som vågar erbjuda sin kunder alternativ till att kasta ut (nästan) fullt fungerande prylar. Det går att uppdatera och förnya utan att slänga.

Som en fotnot kan jag berätta att det i den fastighet i centrala Stockholm som jag bodde i fram till 2009 faktiskt, hör och häpna, låg en TV-reparatör. Verksamheten förde dock en tynande tillvaro och efter ett stambyte och avgiftshöjning försvann reparatören som hyresgäst. Men vem vet – kanske kommer det en ny generation TV-reparatörer inom en nära framtid?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,