POP-UP överallt och ingenstans

23 april 2014

popup POP UP överallt och ingenstans

Nya gastronomiska erfarenheter erbjuds tillfälligt i Stockholm genom POPupSTHLM vars koncept hade premiär för ett par veckor sedan. Tanken är att återkommande erbjuda möjligheten att smaka på världsledande restaurangers och matinspiratörers kompositioner. Först ut möttes Asien och Paris, en smakblandning som serveras av Parisbaserade Le Mary Celeste.

Tidigare har stockholmarna kunnat besöka bland annat pop-up restaurangen Dill som hade dörrarna öppna under 3 veckor 2013, en restaurang som fick stor uppmärksamhet, besöktes av många och som tillslut visade sig vara ett pr-trick från Lidl.

Pop-up fenomenet har varit aktuellt inom mat och restaurangbranschen ett bra tag och formen dyker även upp inom andra områden som shopping och konst. En nät-pop-up shop, beauty-club, för skönhetsprodukter öppnades i Sverige i januari, Design Popup Store ser sig om efter lokaler och galleri Urban Artroom i Göteborg genomför återkommande pop-up event.

Världen kommer närmare hemmaplan och krögare ges möjlighet att prova nya koncept i mindre upplaga. Leverantörerna till näthandlarna får en plattform för lagerutförsäljning och de småskaliga kreatörerna får visa upp sig. Det är förståeligt att Pop-up fenomenet välkomnas med öppna armar och sprider sig alltmer då tillfälligheter och nyhetens behag tycks locka konsumenterna. Dagens konsumenter lever hektiska liv och det innebär att butiker och produkter måste presenteras för konsumenterna på deras hemmaplan, där de finns och lever sin vardag.

Av: Rebecca Birge

Gröt och ostron – konsumtion utan gränser

7 april 2014

bild3 Gröt och ostron   konsumtion utan gränser

På senare tid har en rad hybrider mellan olika produkter dykt upp. Vi har sett ”mash-ups” mellan produkter från helt olika kategorier och från olika delar av världen, kulturer och traditioner. 2013 gjorde cronuten (hybrid mellan doughnut och croissant) succé i New York och fortfarande är det meterlånga köer för att få smaka på det söta bakverket från Dominique Ansels Bakery på Manhattan. I slutet av förra året såg vi ytterligare en hybird, Ramenburgaren, innehållande klassiska asiatiska komponenter i en amerikansk hamburgare, som även den blev en hype. Försäljningen började i ett stånd på Brooklyns Smorgasburg (som så många andra nya streetfoodinnovationer) och nu ska upphovsmakaren öppna en ”brick and mortar” Ramenburger-restaurang. Mexikansk sushi, Turkisk Roti och vietnamesisk Pulled Pork Tacos är andra exempel på fusion mat som fullkomligt exploderat i storstäder världen över.

Globaliseringen och internet har på många sätt krympt världen. Utbyten och erfarenheter från andra kulturer gör att konsumenter får nya preferenser och nya krav. Restauranger, matproducenter och varumärkesägare tvingas att hänga med och ständigt innovera, vara kreativa, överskrida gränser för att skapa något nytt.

Till mångt och mycket speglar hybrider och ”mash ups” dagens konsumtionssamhälle där konsumenter skiftar beteende och värderingar, ifrågasätter normer och traditioner sätts på prov. Vi ser en bred konsumentgrupp som är benägen att testa oväntade kombinationer från helt olika kategorier.

På Regeringsgatan i Stockholm har nyligen Skanstull Restaurang och Bar slagit upp portarna. De kallar sig för ”radiobar” och konceptet är en blandning av amerikansk diner/fiskrestaurang/bar/studio som sänder livestreamad webbradio från morgon till sen kväll. Bakom konceptet ligger grundarna av södermalmsställena Under Bron och Trädgården. Södermalm har alltså flyttat in ett stenkast bort från Stureplan och på menyn finns allt från löjrom och ostron till enkel gröt och vita bönor i sann mash-up anda.

Av: Julia Holmberg

Julen står på tröskeln och alla är välkomna in

19 december 2013

IMG 15731 Julen står på tröskeln och alla är välkomna in

Det närmar sig juletid och för många en efterlängtad ledighet. Mitt i all granspaning, shopping- och julklappsstress kan vi urskilja flera olika initiativ där människor väljer att dela med sig och skapa julglädje även för andra.

Metro har under december månad publicerat en serie där de presenterar olika projekt där människor i alla olika åldrar vill dela julen med andra som har det sämre ställt. Vi möter självaste tomten, paketutdelare och julbordsräddarna.

På torsdag den 19e december serveras jullunch för hemlösa i Kungsträdgården där hela företag, familjer och alla hungriga eller bara nyfikna kan komma och äta julmat där pengarna skänks till Stadsmissionen. Förra året lockade eventet över 1000 personer och arrangörernas mål är att sätta nytt rekord.

Även kommersiella företag vill visa sin goda vilja inför stundande högtid och IKEA och Wirz Werbung AG i Schweiz manar oss alla att putsa silvret och duka för fest med extra sittplatser. No Empty Chairs at Christmas är en social plattform för alla som önskar sällskap över julen, där kan man registrera sig som antingen gäst eller värd. Men kom ihåg att inte vifta för mycket med ögonfransarna, reglerna är tydliga: ”No Empty Chairs for Christmas is not a dating platform and may not be misused as such”.

Kan allt detta vara en konsekvens på den konsumtionströtthet som går att skönja i samhället? Vill vi idag hellre hjälpa andra än överösa oss själva med ytterligare saker som vi egentligen inte behöver? Eller backar vi bandet och går från en välfärdsstat tillbaka mot ett samhälle uppbyggt på allmosor och fattigvård? Oavsett så går julen i givandets tecken, ät gott, njut av sällskapet och gläds med andra!  

Vi på Consumerinsight önskar er en riktigt god jul!

Av: Rebecca Birge

Spanat i London

1 november 2013

”By seeing London, I have seen as much of life as the world can show” skrev den engelska författaren Samuel Johnson under mitten av 1700-talet. Lite överdrivet kanske men London är en kulturell smältdegel med plats för varje nationalitet, tradition och inte minst trend. Här är några som jag la märke till när jag var i London nyligen:

Omtänksamhet som del av affärsidé
Man vinner helt klart på att visa omtänksamhet om sina kunder. På den trendiga krogen Meat Liquour i West End kommer personalen ut till köande gäster och bjuder på stora lökringar. Jag själv stod över en timme i kö för att komma in och smaka de omtalade hamburgarna, men lökringarna var onekligen ett moment som gjorde att kötiden kändes uthärdlig. Ett annat exempel på liknande välvilja fick jag erfara på den amerikanska hamburgerkedjan Five Guys i Covent Garden. Det populära Five Guys är ett måste för hamburgarälskaren, en autentiskt riktigt amerikansk hamburgerkedja som självaste Flippin Burger’s i Stockholm sägs ha inspirerats av. På Five Guys blir man varmt välkomnad och de bjuder alla sina gäster på obegränsat med färska jordnötter, att äta där eller ta med. Så oavsett långa köer och en oproportionellt lång väntan lämnar man både Meat Liquor och Five Guys med en bra känsla. De har förstått värdet av att göra det lilla extra för sina gäster.

IMG 1923 Spanat i London

Offensiva välgörenhetsorganisationer
De ideella organisationerna i London är kända för att vara offensiva i sin marknadsföring. Inte sällan får man en liten broschyr från en organisation tillsammans med sin måltid på en av de många restaurangkedjorna i London. På flertalet restauranger lägger man på en pund på notan som går till välgörenhet. En lång tradition av givande präglar det engelska samhället och de är i topp i världen när det kommer till givande och insamling till ideella organisationer.

Skärmavbild 2013 10 31 kl. 16.39.46 Spanat i London

Charter 2.0
Tröttnat på New York och Kanarieöarna? Nästa år planeras de första turistresorna till rymden att gå av stapeln. 2012 öppnade Virgin Galactic ett kontor i Pall Mall med ett iögonfallande skyltfönster med budskapet ”Space is Virgin Territory”. Kontorets strategiska adress har lett till en rad spontanköp av rymdresor. Till det blygsamma priset av 250.000 USD har man en säkrad plats på en rymdresa, så snart rymdresor blivit kommersiella vilket är beräknat till år 2014. Har man inte vägarna förbi London finns nu en rad kontor med auktoriserade ”Space Agents” världen över.

IMG 1855 Spanat i London

Den nya sushin
I våras talades det om cevichen som den nya sushin i Stockholm. Men i Sverige har den inte lyckats slå igenom, än. På den Peruanska casual/fine dining restaurangen Ceviche i Soho finns en hel meny med bara ceviches och annan spännande Peruansk mat. Det Peruanska köket är hett, i augusti fick Stockholm också ta del av den spännande nya matkulturen då den peruanska restaurangen Tumi slog upp portarna på söder.

IMG 1919 Spanat i London

Duffingate
På bagerier runt om i London har man kunnat se en rad hybrider av bakverk som Cronuts, Townies och Crookies. I början av oktober kom Starbucks UK med sin variant- en mix av muffin och donut vid namn the Duffin och man var snabb med att varumärkesregistrera namnet. Vad Starbucks inte tagit i beaktning var att det redan fanns en väletablerad Duffin på den lilla bagerikedjan Bea’s of Bloomsbury i London. Att Starbucks varumärkesregistrerat namnet och potentiellt sett skulle kunna hindra Bea’s of Bloomsbury från att sälja originalet skapade en debatt i engelsk media och en anstormning på sociala medier i sann David vs Goliat anda. Med #duffingate sa konsumenterna sitt och Starbucks lät meddela att de inte kommer hindra Bea’s of Bloomsbury att sälja sin variant av Duffin. Debatten har definitivt satt den lilla engelska bagerikedjan på kartan.

Skärmavbild 2013 11 01 kl. 08.59.32 Spanat i London
Skärmdump från #duffingate på statigram.

Jamie’s matimperium
Jamie Oliver’s matimperium växer. Hans ”matrevolution” fortsätter att vinna ny mark, dock har han på senaste tid möts av kritik kring hans moraliserande av arbetarklassfamiljers matvanor. Ändå fortsätter han sitt självutnämnda uppdrag- att utbilda engelsmännen i matkultur. På ett av Jamies senaste restaurangkoncept Recipease, en hub för matintresserade, kan man förutom att äta frukost, lunch och middag även gå matlagningskurser, få inspiration till recept och köpa med sig färdiglagad mat à la Jamie för under 10 pund för två portioner. Såklart är allt i största möjliga mån lokalproducerat och helt utan tillsatser.

IMG 1869 Spanat i London

IMG 1870 Spanat i London

Av: Julia Holmberg

”Om det fanns ett piller så skulle jag ta det”

16 juli 2013

IMG 2089 Om det fanns ett piller så skulle jag ta det

Strax före midsommar i år utsåg HUI i vanlig ordning ”Årets Smultron” (sommarens motsvarighet till ”Årets Julklapp”) och i år gick titeln till ”Matresan”. Kriterierna som ska uppfyllas för att erhålla ”Årets smultron” är att fenomenet ska ha ett högt försäljningsvärde och representera den tid vi lever i. Att matresan blev årets smultron är föga förvånande i ett land som leder ligan när det gäller utgivna kokböcker per capita och där tv-kockarna har blivit vår tids superkändisar. Vårt till synes oändliga intresse för mat innefattar såklart njutning och glädje men likaså dåligt samvete och ångest och inte minst ett enormt resursslöseri. Det är fascinerande hur mycket av den dagliga debatten som handlar om mat.

I en matstudie vi nyligen gjorde kunde vi, debatten till trots, konstatera att intresset för mat inte finns hos alla. ”Om det fanns ett piller så skulle jag ta det istället” uttryckte en av deltagarna när hon berättade om sitt svala intresse för mat. För vissa är mat inte enbart förenat med njutning och glädje utan fungerar oftast som bränsle, något man måste få i sig för att överleva och som ofta är tråkigt att behöva bry sig om.

I det senaste avsnittet av SVTs Historieätarna kunde vi se Erik Haag och Lotta Lundgren gå på djupet med 70-talet och dess ”bruna mat”. Vad de bland annat kunde konstatera var att 70-tals maten innehöll väldigt udda kombinationer, var ofta ganska fet och innehöll lite för många smaker i en rätt vilket gjorde att man inte åt så mycket. Maten var helt enkelt för mättande, äcklig och det var lätt att känna att man hade ätit för mycket. Man höll sig till små portioner och tog till vara på maten man hade hemma, för att konsumera och frossa ansågs fult. Dessutom var matpriserna mycket högre än idag och stod för en stor del av varje hushålls utgifter. I kontrast till detta översvämmas sociala medier idag av bilder på mattallrikar, det ena matlagningsprogrammet avlöser det andra och vi har aldrig lagt så mycket pengar på restaurangbesök som vi gör idag.

I veckan inleddes Ramadan, den muslimska fastemånaden, då man från gryning till skymning helt avstår från mat och dryck. Förutom att ägna sig helhjärtat åt Islam, syftar fastan till att visa ödmjukhet och solidaritet med de mindre bemedlade och de som går hungriga. Det handlar med andra ord om att tänka till kring sin matkonsumtion – att genom fastan lära sig att ha tålamod och självdisciplin. När vi i väst utan närmare eftertanke anser oss ha rätten till all typ av mat när vi vill, var vi än befinner oss känns fastan ganska logisk och sund.

Frågan är hur länge vårt överdrivna intresse för mat kommer att hålla i sig. Efter en trend följer alltid en mottrend; när blir egentligen den surdegsbakande foodien bara ett minne blott? Vi tror att framtiden tillhör en mer måttfull matkonsumtion à la 70-tal, vi ägnar oss åt andra intressen och det där med att istället för mat ta ett piller kanske inte är så otänkbart som det låter idag.

Av: Julia Holmberg & Elin Åström Rudberg

Den kulturbärande hamburgaren får maka på sig

2 maj 2013

Hamburgare Den kulturbärande hamburgaren får maka på sig

För lite drygt ett år sedan fick Stockholmarna ”dille på hamburgare”. Det började med hamburgergurun Jon Widegrens öppning av restaurangen Flippin’ Burgers; ett litet hak på Kungsholmen där hipsters trängs med hamburgarveteraner. En kokbok senare och restaurangen är fortfarande fullsatt varje kväll trots en väntetid på 1-2 timmar för att få bord.

Att beställa en hamburgare på en ”finkrog” var för inte så länge sedan nästan smaklöst. Men idag har var och varannan restaurang i den högre prisklassen sin variant av hamburgare på menyn. Man skulle kunna tro att Stockholmarna fått nog av hamburgaren i och med Flippin’ Burgers hypen under 2012. Men inget tyder på detta- Franzén/Lindebergs bakficka Flyin Elk sålde slut på sin variant av burgare redan på öppningsdagen i mitten av mars. Och den vanligaste bilden i mitt Instagramflöde är fortfarande bilder från alla världens storstäder–porträtterade genom just hamburgaren.

Hamburgaren må vara en kulturbärare och även en kulturimperialist. Och att göra det som tidigare klassats som konventionell snabbmat till lyx kanske är en av många strategier för att tackla en orolig världsekonomi. Men att hamburgaren gått från snabbmat/McDonald’s till att vara en gourmeträtt går hand i hand med den senaste tidens debatt om mat- att vi vill ”veta vad vi äter” och att maten blivit alltför frikopplad från naturen. Det är ytterligare ett symptom på autenticitetstrenden och jakten på det äkta. Det har blivit en sport, att likt Jon Widegren, vara med i jakten på den perfekta hamburgaren. Den perfekta burgaren är inte kedjeburgaren och inte nödvändigtvis den ”överpimpade” gourmetburgaren (likt den Kanye West blev serverad på Grand Esaclier gjord på pancetta, anklever och briochebröd). Den perfekta hamburgaren är den enkla och den rena där brödet (helst bakat på potatis) och köttet (helst högrev eller hängmörat nötkött) är i centrum. Enligt Jon Widegren själv behöver inte den perfekta hamburgaren ens något tillbehör utan ska tala för sig själv.

Trots att trendanalytiker spått gourmet-vego matens återkomst är det fortfarande köttet, ofta i form av hamburgaren, som står i centrum. Nu ser det dock ut som att burgaren får tuff konkurrens. Som om vi inte fick nog av korvstoppningstrenden för ett par år sedan- nu gör ”finkorven” comeback. I höst kan vi se fram emot Stockholms första korvrestaurang som öppnar vid Tele2 Arena i form av Korvmakeri-grill-ölhall. Och konceptet är enkelt- ”bra korv, bra bröd, intressanta tillbehör”.

Av: Julia Holmberg

Värt att vänta på – om kvalitetstid, genvägar och matkonsumtion

14 augusti 2012

Av Elisabet Sjölund

Tid är en lyxvara vilket manifesterar sig på ett lite paradoxalt sätt i vår konsumtion och i produkter och tjänster. Vi måste prioritera – men vad förtjänar egentligen vår dyrbara tid?

Långkok och surdegsbröd blev finmat. Det som förr handlade om hushållsekonomi och strategier för att förlänga hållbarhet för livsmedlen handlar idag om att konsten och förståndet att avnjuta den upplevda kvaliteten av ”långsam mognad” -  årgångsviner och riktigt långlagrade ostar är gamla exempel på statusmarkörer. Surdegsbagerierna finns i vart och vartannat kvarter idag.  Trots do-it-yourself-vurmen och den bekväma tillgången till hotell för våra små älsklingsdegar när vi reser bort köper nog de flesta sin levain färdigbakad. Vi betalar premium för upplevelsekvaliteten av det långsamma och för tiden vi inte själva hade att lägga ned på att odla kulturen; att vänta på naturens gång. På analogt vis har vi sett hur vintage- och second hand-marknaden exploderat som forum för införskaffande av naturligt, av tiden patinerade produkter. Blixtsnabbt.

Vissa genvägar anses okej; andra sänker status. Produkter med prefixet ”snabb-” bidrar sällan till premiumstatus; de upplevs i stället som billiga lågkvalitetsalternativ. Snabbkaffe, snabbmakaroner, instant noodle soup. Snabburgare. Produkter som inte bara ska tillredas snabbt utan även förväntas konsumeras snabbt och vars tillredningsprocess raffinerats till att inte alls vänta på naturens gång. Kaffe tillrett i en åttatimmars kallbryggningsprocess med apparatur som till utseende för tankarna till kemilaboratorium och timglas, finns nu för hemmet och sägs smaka unikt. Snabbkaffe kanske känns mindre premium än någonsin?

img egg Värt att vänta på   om kvalitetstid, genvägar och matkonsumtion

Färdigkokta och skalade ägg -  en genväg värd att betala för?

Heinz ketchup only comes out when it’s ready to… Idag finns den långsamma ketchupen (borde den ens klassas som fast moving consumer goods/ snabbrörlig konsumentvara?)  även i klämflaskor och upp-och-nerflaskor som lanserats i sann convenience-anda  -  förpackningar som adderar värde och betalningsvilja genom att vara praktiska och lösa vardagsproblem – men som kanske ändrar vårt förhållande till innehållet.  Är det så att produkter som vi konsumenter accepterar att vänta på faktiskt upplevs som BRA; kan vår vilja att vänta komma att bli en kvalitetsindikator? En delvis sorglig tanke när man inser att för kvalitetsprodukter accepterar vi ibland undermålig förpackningsfunktion: St Dalfour’s marmelad är omöjlig att få ut i slutet, ur sin höga, smala, glasburk med svår profil som ingen marmeladsked i världen rår på. Man köper den ändå… och skrapar ur det nästan sista. Det är det värt.

Mattrender 2012: del 1 av 2

24 januari 2012

Av: Elin Åström Rudberg, Elisabet Sjölund och Åsa Jonsson

Om man är intresserad av mat, kultur och konsumtion är det lätt att bli lite nedslagen så här i mitten på januari. De flesta butiker nöjer sig med att marknadsföra basvaror som köttbullar, prinskorvar och makaroner och i vintermörkret lyser inspirationen ofta med sin frånvaro. Men matåret 2012  kommer att innehålla mycket mer spännande inslag än så.

Vi delar med oss av 10 matfenomen som vi tror på 2012; här kommer de fem första, nästföljande fem publicerar vi om en vecka;  den 13 januari. Håller du med oss eller inte? Vi tar gärna emot kommentarer och synpunkter.

SILL I DILL MED POTATIS TILL

Vi är inte färdiga med att hylla mat som är lokal, säsongsanpassad och historiskt rotad (när det idag nästan är lättare att få tag i processad citrongrässås från andra världsdelar än svensk dill så blir dillen exklusiv). Vi fortsätter att återupptäcka det gamla skafferiet; nu även hemma – det har ju varit hett på finkrogar ett tag men nu börjar det breda ut sig till hemmamatlagningen och vardagsmaten. Smakmässigt ser vi ett uppsving för gamla kryddor; dill som sagt och gräslök, senap i olika sammanhang, pepparrot och gamla typiska snapskryddor.

ÖST- OCH CENTRALEUROPA PÅ FRAMMARSCH

Nu är vi trötta på sushi och thaimat. Det öst- och centraleuropeiska köket känns nytt och annorlunda men ändå klassiskt och traditionellt. Här kanske vi blir inspirerade av matscenen i Nordamerika där det länga funnits en stor grupp människor med östeuropeisk bakgrund som skapat sina egna varianter i sina nya hemländer som USA och Kanada. Montreal är t ex känt för sina östeuropeiska ”smoked meat-sandwiches” som serveras med inlagda gurkor, pommes frites och Cherry Coke (mest känt är Schwartz’s Delicatessen). Det blir mer av inlagda gurkor, rödbetssoppa, piroger, rösti och knödel.

schwartzs delicatessen11 300x225 Mattrender 2012: del 1 av 2

KONCEPT OCH RITUALMAT

2012 kommer vi att se mer av koncept/”tillsammansmat”; mat som är anpassad för sammanhanget och gärna får bli lite rituell – tänk fondue, raclette, stora BBQs som vi inte varit vana att se dem. När vi väl är många som äter tillsammans så vill vi passa på att äta sådant som ”kräver” ett större sällskap och som vi verkligen kan mötas kring: helstekt gris kanske? Dessutom fortsätter och utvecklas trenden från förra året med restauranger som har en bestämd meny/måltidskomposition per kväll, styrd av råvarutillgång och säsong. 19Glas och Gastrologik i Stockholm är exempel på krogar med för dagen skräddarsydda menyer. Det blir mer tydliga teman och färre konsumentval på krogen för effektiv logistik, säsongsanpassning och kärnfullhet.

FRÅN KORVSTOPPNING TILL OSTYSTNING

2010 lämnade Södermalmsborna i Stockholm sina surdegar på ”hotell” när de var på semester och 2011 stoppades det korv så det stod härliga till – så vad kommer  alla hipsters favoritsysselsättning bli 2012? Vi tror att ostystning har potential att bli en favorit bland matlagningsintresserade storstadsbor som längtar efter mer autenticitet i sin vardag. Ost är något för finsmakare och är dessutom helt rätt enligt LCHFs alla regler. Den senaste tiden har vi även sett allt mer av vackert arrangerade ostar i livsstilsmagasinens reportage och denna trend ligger även i linje med det ökade intresset för självhushållning som vi skrivit om tidigare på bloggen. Mer inspiration  för ostälskare: Jürrs mejeri och Vilhelmsdals ost.

MILJÖVÄNLIGT BLIR HYGIENFAKTOR 

Arla har överskott på ekologisk mjölk kunde vi läsa i bland annat DN häromdagen, så numera fylls ofta de vanliga mjölkförpackningarna med KRAV- märkt innehåll. Att köpa uttalat ekologiskt är fortsatt en nischmarknad. Att däremot köpa matvaror som uppfyller olika miljövänliga och etiska kriterier som en basfaktor blir mer och mer viktigt. Under 2012 kommer konsumenterna att förvänta sig en högre miniminivå från både butiker och varumärken.

Fortsättning följer nästa vecka…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Vad är det naturliga?

14 november 2011

Av Elin Åström Rudberg

”Bara naturliga ingredienser”. ”Naturligt framställt”. Uttryck som dessa är vanliga överallt i dag, kanske framförallt vad gäller mat och livsmedel men även inom många andra områden i samhället. Vi omfamnar det naturliga i dag; inget är mer positivt än något som är naturligt. En produkt definieras som naturlig framförallt mot bakgrund av vad den inte är. Det betyder att den inte är onaturlig, artificiell och den inte innehåller konstiga ämnen som man inte förstår sig på. Det betyder även att den är ofarlig att förtära, ha på sig eller smörja in sig med.

Samtidigt kan man fundera på vad exakt det naturliga är? Är synen på det naturliga något konstant som aldrig förändras? Troligtvis inte. Vi behöver bara gå tillbaka ett tiotal år i tiden för att hitta helt andra ideal som ofta går på tvärs med vad vi i dag uppfattar som det vanligast förekommande (t ex att det naturliga i princip alltid är något positivt).

I en studie om hur människor ser på förpackningar i dagligvaruhandeln som NINE nyligen genomfört frågade vi respondenter från flera europeiska länder om vad begreppet naturligt betyder för dem. Det mest intressanta med svaren är att det är svårt att urskilja en röd tråd. Visst dyker uttryck som ”inga tillsatser” och ”ingen plast” upp, men annars spretar svaren lite åt olika håll. En gemensam och tydlig uppfattning saknas men de flesta är överens om en sak: det naturliga är något bra.

En intressant understreckare i Svenska Dagbladet; ”Romantiserad bild av naturlig mat”, anspelar på detta tema.  Visserligen är den skriven 2009 men innehållet känns fortfarande aktuellt. Författaren, Sarah Vinterlycka som är doktorand vid Linköpings Universitet, skriver bland annat om margarin som ett exempel på en utskälld och konstgjord matvara som står i kontrast mot smör som är den äkta och naturliga varianten. Men hur produceras då smöret? ”Det är ju inte precis så att det kommer direkt ur kon alldeles av sig självt, utan dess tillverkning kräver ganska stor mänsklig och teknologisk insats”, skriver artikelförfattaren. Jag tycker detta är ett intressant exempel som blottlägger den dominerade synen på det naturliga i motsats till det onaturliga. Vi har lätt att identifiera det som tydligt uppfattas som onaturligt men när vi skärskådar det som uppfattas som naturligt, då är det svårare att hålla isär begreppen. Att veta exakt när och varför en specifik produkt är naturlig är inte så lätt.

”Allt är naturligt” säger en bekant till mig finurligt och även om jag inte håller med honom helt och hållet har jag svårt att argumentera emot. Allt runt omkring oss kommer ju från jorden på något sätt. Och då är det väl naturligt. Eller?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Billigt eller dyrt – motstridiga budskap om maten

7 september 2011

Av Elin Åström Rudberg

Igår eftermiddag hade Studio Ett i P1 ett inslag om att lågprismaten vinner mark. I inslaget talade man om Livsmedelsföretagens konjunkturbrev där 41 procent av mattillverkarna svarar att just nu så är det lågprisjakten som är fokus ute i butikerna. För ett halvår sedan var motsvarande siffra bara 9 procent. Idag publicerar Dagens Nyheter flera artiklar om att närodlad mat, som ofta är dyrare än den mat man vanligtvis hittar i butiken, är en stark trend just nu. Så hur ska man förstå dessa till synes motsägelsefulla verklighetsbeskrivningar?

Dagens konsumtionsmönster är polariserat – lågpristrenden och vurmen för närodlad och naturlig mat existerar samtidigt både på samhällsnivå och på en individuell nivå. Det är idag inget ovanligt att direktören i slips och italiensk kostym handlar i den exklusiva Östermalmshallen i Stockholm för att en stund senare fynda lågprisvaror i en stor matbutik.

I studier som NINE har gjort ser vi en tydligt trend mot att konsumenter blir allt mer målinriktade och fokuserade på att få ut ett så stort värde som möjligt för sina pengar. Just en ökning av den målinriktade och försiktiga konsumtionen påpekades även i inslaget i Studio Ett. Att inte bli lurad är en grundregel som fler och fler konsumenter följer; man vill på ett tydligt och logiskt sätt förstå vad det är man betalar för.

Vi har exempel på människor som inte köper lättprodukter eftersom man förstår att de ofta är utspädda med vatten, och det vill man inte betala för. När man handlar charkprodukter är man ute efter produkten som ger mest köttråvara för ett givet pris. Enligt samma logik handlar många människor lågprisprodukter när de kan övertyga sig själva om att den ofta upplevda sämre kvaliteten på produkten inte är större än vad det låga priset motiverar. Vi har helt enkelt blivit mer kräsna och krävande och väger hela tiden för- och nackdelar med faktorer som pris, naturligt, närodlat etc. mot varandra.

Normerna kring hur vi äter har också luckrats upp de senaste åren vilket  påverkar hur vi handlar mat. Det är idag inte konstigt att lyxa till det en vardag med champagne och oxfilé för att nästa dag äta fiskpinnar och potatismos. På detta sätt uppluckras också när och hur vi handlar dyr respektive billig mat. Resultatet är en konsument som ofta agerar motsägelsefullt och svårförutsägbart.

En omvärldsfaktor som gör att vågskålen tippar åt just lågprishållet är såklart det osäkra ekonomiska världsläget. Men samtidigt som jag sparar pengar genom att handla basvaror på Lidl vill jag unna mig en närodlad köttbit ibland. För det är en lyx som jag som svensk konsument fortfarande har råd med.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,