Sopor: hetare än någonsin

6 mars 2015

Consume message small 620x434 Sopor: hetare än någonsin

Vi har flera gånger tidigare skrivit om sopor och hållbarhet här på bloggen (se inläggen här Vad ska vi göra med alla sopor? och här Det blir ett sopigt 2013) och ämnet fortsätter att vara högaktuellt. Förra året utkom en ny avhandling, Stadens Sopor, skriven av ekonomhistorikern Ylva Sjöstrand som behandlar hur Stockholm stad har tagit hand om sitt avfall under 1900-talet. För hundra år sedan var en stor del av avfallet organiskt (som kunde omvandlas till gödsel) men successivt ökade andelen icke-organiskt material i soporna vilket krävde en annan sorts hantering. I spåren av masskonsumtionen under senare delen av 1900-talet och i allra högsta grad i dag består våra sopor av en allt ökande andel icke-organiskt material som plast, kläder och elektronikvaror. Dessutom har mängden sopor ökat dramatiskt men avhandlingen konstaterar att det under 1900-talet inte har gjorts särskilt stora ansträngningar för att minska själva avfallsmängden.

Kanske är detta dock på väg att förändras. I och med ett ökat intresse för miljöfrågor från konsumenter, företag och myndigheter finns det en ökad mottaglighet för idéer om hur vi kan röra oss bort från ”slit och släng” mentaliteten mot ett smartare och hållbarare sätt att hantera våra resurser. I en annan ny bok, antologin Waste Management and Sustainable Consumption, diskuteras frågor om konsumtion och hållbarhet av forskare från flera olika håll utifrån dagens utmaningar. Exempel på frågor som diskuteras är dagens ”hyper-konsumtion” men även matsvinn och så kallad ”up-cycling” inom olika industrier.

I dag är det fler och fler företag som försöker agera i enlighet med de nya kraven på hållbarhet och resurseffektivitet. Ett exempel är H&Ms satsning på återvinning, där kunder kan lämna in sina gamla kläder så att de tas om hand på ett bra sätt (sen får kunden även en rabattkupong som kan användas till nya köp på H&M). På så sätt skulle satsningen kunna ses som motsägelsefull eftersom man uppmanar till hållbar konsumtion med ena handen och mer konsumtion av kläder med den andra. Detta är ju även den inneboende motsättningen i dagens konsumtionssamhälle där vi både ska konsumera hållbarare (och därmed troligtvis mindre) men samtidigt fortsätta konsumera. Den stora utmaningen på sikt är förstås hur tillväxt ska kunna kombineras med hållbarhet på ett smart sätt som både gynnar människor och vår planet.

Av: Elin Åström Rudberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

POP-UP överallt och ingenstans

23 april 2014

popup POP UP överallt och ingenstans

Nya gastronomiska erfarenheter erbjuds tillfälligt i Stockholm genom POPupSTHLM vars koncept hade premiär för ett par veckor sedan. Tanken är att återkommande erbjuda möjligheten att smaka på världsledande restaurangers och matinspiratörers kompositioner. Först ut möttes Asien och Paris, en smakblandning som serveras av Parisbaserade Le Mary Celeste.

Tidigare har stockholmarna kunnat besöka bland annat pop-up restaurangen Dill som hade dörrarna öppna under 3 veckor 2013, en restaurang som fick stor uppmärksamhet, besöktes av många och som tillslut visade sig vara ett pr-trick från Lidl.

Pop-up fenomenet har varit aktuellt inom mat och restaurangbranschen ett bra tag och formen dyker även upp inom andra områden som shopping och konst. En nät-pop-up shop, beauty-club, för skönhetsprodukter öppnades i Sverige i januari, Design Popup Store ser sig om efter lokaler och galleri Urban Artroom i Göteborg genomför återkommande pop-up event.

Världen kommer närmare hemmaplan och krögare ges möjlighet att prova nya koncept i mindre upplaga. Leverantörerna till näthandlarna får en plattform för lagerutförsäljning och de småskaliga kreatörerna får visa upp sig. Det är förståeligt att Pop-up fenomenet välkomnas med öppna armar och sprider sig alltmer då tillfälligheter och nyhetens behag tycks locka konsumenterna. Dagens konsumenter lever hektiska liv och det innebär att butiker och produkter måste presenteras för konsumenterna på deras hemmaplan, där de finns och lever sin vardag.

Av: Rebecca Birge

Gröt och ostron – konsumtion utan gränser

7 april 2014

bild3 Gröt och ostron   konsumtion utan gränser

På senare tid har en rad hybrider mellan olika produkter dykt upp. Vi har sett ”mash-ups” mellan produkter från helt olika kategorier och från olika delar av världen, kulturer och traditioner. 2013 gjorde cronuten (hybrid mellan doughnut och croissant) succé i New York och fortfarande är det meterlånga köer för att få smaka på det söta bakverket från Dominique Ansels Bakery på Manhattan. I slutet av förra året såg vi ytterligare en hybird, Ramenburgaren, innehållande klassiska asiatiska komponenter i en amerikansk hamburgare, som även den blev en hype. Försäljningen började i ett stånd på Brooklyns Smorgasburg (som så många andra nya streetfoodinnovationer) och nu ska upphovsmakaren öppna en ”brick and mortar” Ramenburger-restaurang. Mexikansk sushi, Turkisk Roti och vietnamesisk Pulled Pork Tacos är andra exempel på fusion mat som fullkomligt exploderat i storstäder världen över.

Globaliseringen och internet har på många sätt krympt världen. Utbyten och erfarenheter från andra kulturer gör att konsumenter får nya preferenser och nya krav. Restauranger, matproducenter och varumärkesägare tvingas att hänga med och ständigt innovera, vara kreativa, överskrida gränser för att skapa något nytt.

Till mångt och mycket speglar hybrider och ”mash ups” dagens konsumtionssamhälle där konsumenter skiftar beteende och värderingar, ifrågasätter normer och traditioner sätts på prov. Vi ser en bred konsumentgrupp som är benägen att testa oväntade kombinationer från helt olika kategorier.

På Regeringsgatan i Stockholm har nyligen Skanstull Restaurang och Bar slagit upp portarna. De kallar sig för ”radiobar” och konceptet är en blandning av amerikansk diner/fiskrestaurang/bar/studio som sänder livestreamad webbradio från morgon till sen kväll. Bakom konceptet ligger grundarna av södermalmsställena Under Bron och Trädgården. Södermalm har alltså flyttat in ett stenkast bort från Stureplan och på menyn finns allt från löjrom och ostron till enkel gröt och vita bönor i sann mash-up anda.

Av: Julia Holmberg

Julen står på tröskeln och alla är välkomna in

19 december 2013

IMG 15731 Julen står på tröskeln och alla är välkomna in

Det närmar sig juletid och för många en efterlängtad ledighet. Mitt i all granspaning, shopping- och julklappsstress kan vi urskilja flera olika initiativ där människor väljer att dela med sig och skapa julglädje även för andra.

Metro har under december månad publicerat en serie där de presenterar olika projekt där människor i alla olika åldrar vill dela julen med andra som har det sämre ställt. Vi möter självaste tomten, paketutdelare och julbordsräddarna.

På torsdag den 19e december serveras jullunch för hemlösa i Kungsträdgården där hela företag, familjer och alla hungriga eller bara nyfikna kan komma och äta julmat där pengarna skänks till Stadsmissionen. Förra året lockade eventet över 1000 personer och arrangörernas mål är att sätta nytt rekord.

Även kommersiella företag vill visa sin goda vilja inför stundande högtid och IKEA och Wirz Werbung AG i Schweiz manar oss alla att putsa silvret och duka för fest med extra sittplatser. No Empty Chairs at Christmas är en social plattform för alla som önskar sällskap över julen, där kan man registrera sig som antingen gäst eller värd. Men kom ihåg att inte vifta för mycket med ögonfransarna, reglerna är tydliga: ”No Empty Chairs for Christmas is not a dating platform and may not be misused as such”.

Kan allt detta vara en konsekvens på den konsumtionströtthet som går att skönja i samhället? Vill vi idag hellre hjälpa andra än överösa oss själva med ytterligare saker som vi egentligen inte behöver? Eller backar vi bandet och går från en välfärdsstat tillbaka mot ett samhälle uppbyggt på allmosor och fattigvård? Oavsett så går julen i givandets tecken, ät gott, njut av sällskapet och gläds med andra!  

Vi på Consumerinsight önskar er en riktigt god jul!

Av: Rebecca Birge

Om förnöjsamhet och missnöje

26 september 2013

De stigande förväntningarnas missnöje. Detta uttryck som myntades av statsminister Tage Erlander har jag kommit att tänka på flera gånger den senaste tiden. Exempelvis när jag i somras lyssnade på ett avsnitt av programserien Oförnuft och Känsla som gick på P1 i somras. Programmet handlade om karriär och lycka och om att vi ofta förutsätter att ”lyckade” personer också är lyckliga. Författaren Alexandra Ahndoril (som tillsammans med sin man bildar den framgångsrika deckarpseudonymen Lars Keppler) berättade en anekdot om en hälsoundersökning där hon blivit ombedd att svara på några frågor i ett formulär, bland annat fick hon ta ställning till om hon ansåg sig lyckligt lottad i livet. Läkaren blev förvånad över att hon hade kryssat i ”ja” och sa att det aldrig var någon som brukade göra det.

Min första chef sa en gång till mig att ordet förnöjsamhet är ett ord som knappt är relevant idag. Att vara förnöjsam ligger liksom inte för moderna människor, det är nästan som ett misslyckande, för precis som att vi förväntas ta hand om vår hälsa förväntas vi hela tiden sträva uppåt, efter något bättre, något mer i livet än det vi har idag.

Den hedonistiska konsumtionen som är vanlig idag kan ses som en del i denna strävan. Vi har lärt oss att drömma om glädje, nöje och lust och vi söker efter att uppleva det vi fantiserar om på riktigt. Genom konsumtion ges vi en möjlighet att bli någon annan. Det paradoxala verkar dock vara att vi aldrig riktigt blir nöjda – verkligheten lyckas sällan leva upp till förväntningarna.

 Om förnöjsamhet och missnöje

Hedonistisk livsstil i tavlan som föreställer guden Bacchus av 1500-tals konstnären Caravaggio.

Kommer den hedonistiska konsumtionen att fortsätta? Den konsumtion genom vilken vi strävar efter lycka och en bättre vardag än den vi har idag. Det går att skönja en slags konsumtionströtthet i dagens samhälle – många människor i västvärlden upplever att antalet prylar man måste sköta, förvara, ta hand om, relatera till etc. börjar bli jobbigt. Lägg till det ekonomisk kris i många länder och klimatkris.

Vi har varit en slags mottrend mot hedonismen på spåren i ett av våra inlägg här på bloggen (om ”foodiens” eventuella död; ”i framtiden tar vi ett piller för att bli mätta”). Malin Ullgren skrev även en krönika om att avstå i Dagens Nyheter i somras. Vem vet – i spåren på ett lite mer återhållsamt och icke-hedonistiskt framtidssamhälle skulle vi kanske även bli lite lyckligare.

Av Elin Åström Rudberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

”Om det fanns ett piller så skulle jag ta det”

16 juli 2013

IMG 2089 Om det fanns ett piller så skulle jag ta det

Strax före midsommar i år utsåg HUI i vanlig ordning ”Årets Smultron” (sommarens motsvarighet till ”Årets Julklapp”) och i år gick titeln till ”Matresan”. Kriterierna som ska uppfyllas för att erhålla ”Årets smultron” är att fenomenet ska ha ett högt försäljningsvärde och representera den tid vi lever i. Att matresan blev årets smultron är föga förvånande i ett land som leder ligan när det gäller utgivna kokböcker per capita och där tv-kockarna har blivit vår tids superkändisar. Vårt till synes oändliga intresse för mat innefattar såklart njutning och glädje men likaså dåligt samvete och ångest och inte minst ett enormt resursslöseri. Det är fascinerande hur mycket av den dagliga debatten som handlar om mat.

I en matstudie vi nyligen gjorde kunde vi, debatten till trots, konstatera att intresset för mat inte finns hos alla. ”Om det fanns ett piller så skulle jag ta det istället” uttryckte en av deltagarna när hon berättade om sitt svala intresse för mat. För vissa är mat inte enbart förenat med njutning och glädje utan fungerar oftast som bränsle, något man måste få i sig för att överleva och som ofta är tråkigt att behöva bry sig om.

I det senaste avsnittet av SVTs Historieätarna kunde vi se Erik Haag och Lotta Lundgren gå på djupet med 70-talet och dess ”bruna mat”. Vad de bland annat kunde konstatera var att 70-tals maten innehöll väldigt udda kombinationer, var ofta ganska fet och innehöll lite för många smaker i en rätt vilket gjorde att man inte åt så mycket. Maten var helt enkelt för mättande, äcklig och det var lätt att känna att man hade ätit för mycket. Man höll sig till små portioner och tog till vara på maten man hade hemma, för att konsumera och frossa ansågs fult. Dessutom var matpriserna mycket högre än idag och stod för en stor del av varje hushålls utgifter. I kontrast till detta översvämmas sociala medier idag av bilder på mattallrikar, det ena matlagningsprogrammet avlöser det andra och vi har aldrig lagt så mycket pengar på restaurangbesök som vi gör idag.

I veckan inleddes Ramadan, den muslimska fastemånaden, då man från gryning till skymning helt avstår från mat och dryck. Förutom att ägna sig helhjärtat åt Islam, syftar fastan till att visa ödmjukhet och solidaritet med de mindre bemedlade och de som går hungriga. Det handlar med andra ord om att tänka till kring sin matkonsumtion – att genom fastan lära sig att ha tålamod och självdisciplin. När vi i väst utan närmare eftertanke anser oss ha rätten till all typ av mat när vi vill, var vi än befinner oss känns fastan ganska logisk och sund.

Frågan är hur länge vårt överdrivna intresse för mat kommer att hålla i sig. Efter en trend följer alltid en mottrend; när blir egentligen den surdegsbakande foodien bara ett minne blott? Vi tror att framtiden tillhör en mer måttfull matkonsumtion à la 70-tal, vi ägnar oss åt andra intressen och det där med att istället för mat ta ett piller kanske inte är så otänkbart som det låter idag.

Av: Julia Holmberg & Elin Åström Rudberg

Man måste ha varit på toppen för att sänka sina krav

24 juni 2013

För ett tag sedan läste jag Nina Björks konsumtionskritiska bok ”Lyckliga i alla sina dagar”. Även om man inte är en lika radikal kritiker av det kapitalistiska systemet som hon är kan man hålla med om en del av hennes kritik (ja, det är sjukt att företag marknadsför preventiv hårborttagning till flickor i lågstadieåldern som på så sätt ska besparas oönskad hårväxt efter puberteten). Konsumtionssamhället är fullt av avarter.

Samtidigt finns det drag av elitism i hennes kritik. Varför är det fel att vilja ha en ny och större platt-tv eller att köpa ett nytt kök på IKEA? Det är lätt att underkänna sådana ytliga drömmar när man själv besitter tillräckligt med kulturellt kapital för att stå över dylika materiella strävanden. Är det bara den välmående medelklassen som har råd att ”byta ner sig”?

Historiskt har ökad materiell levnadsstandard varit viktig för de flesta människor och ingenting som ifrågasatts. Det är fortfarande viktigt i tillväxtländer som t ex Indien och Kina, där det är självklart att unga människor drömmer om bättre materiell standard än sina föräldrar. Men i den rika delen av världen kan man såklart fråga sig vad det är att få det bättre.

När de flesta medborgare kan äta bra mat, har tillgång till ny teknik och har råd att åka på semester någon gång per år blir de materiella drivkrafterna mer diffusa. På vilket sätt vill jag få det bättre än mina föräldrar? I Sverige idag handlar medelklassens drömmar mer om att förverkliga sig själv snarare än att spara ihop pengar till en ny bil.

Paralleller kan dras till politiska sympatier och värderingar. Det är ironiskt att det är en av de mest konsumtionsstarka grupperna i samhället (välutbildade, unga kvinnor i storstadsområden) som är mest benägna att rösta på det mest konsumtionskritiska partiet, Miljöpartiet. Ytterligare en liknelse kan göras med ätande om man tittar på vilken grupp konsumenter i västvärlden som i störst utsträckning är vegetarianer. Det är de människor som har råd att äta vad och hur de vill – som har sett och upplevt överflödet – som väljer bort att äta kött.

Av: Elin Åström Rudberg

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Den kulturbärande hamburgaren får maka på sig

2 maj 2013

Hamburgare Den kulturbärande hamburgaren får maka på sig

För lite drygt ett år sedan fick Stockholmarna ”dille på hamburgare”. Det började med hamburgergurun Jon Widegrens öppning av restaurangen Flippin’ Burgers; ett litet hak på Kungsholmen där hipsters trängs med hamburgarveteraner. En kokbok senare och restaurangen är fortfarande fullsatt varje kväll trots en väntetid på 1-2 timmar för att få bord.

Att beställa en hamburgare på en ”finkrog” var för inte så länge sedan nästan smaklöst. Men idag har var och varannan restaurang i den högre prisklassen sin variant av hamburgare på menyn. Man skulle kunna tro att Stockholmarna fått nog av hamburgaren i och med Flippin’ Burgers hypen under 2012. Men inget tyder på detta- Franzén/Lindebergs bakficka Flyin Elk sålde slut på sin variant av burgare redan på öppningsdagen i mitten av mars. Och den vanligaste bilden i mitt Instagramflöde är fortfarande bilder från alla världens storstäder–porträtterade genom just hamburgaren.

Hamburgaren må vara en kulturbärare och även en kulturimperialist. Och att göra det som tidigare klassats som konventionell snabbmat till lyx kanske är en av många strategier för att tackla en orolig världsekonomi. Men att hamburgaren gått från snabbmat/McDonald’s till att vara en gourmeträtt går hand i hand med den senaste tidens debatt om mat- att vi vill ”veta vad vi äter” och att maten blivit alltför frikopplad från naturen. Det är ytterligare ett symptom på autenticitetstrenden och jakten på det äkta. Det har blivit en sport, att likt Jon Widegren, vara med i jakten på den perfekta hamburgaren. Den perfekta burgaren är inte kedjeburgaren och inte nödvändigtvis den ”överpimpade” gourmetburgaren (likt den Kanye West blev serverad på Grand Esaclier gjord på pancetta, anklever och briochebröd). Den perfekta hamburgaren är den enkla och den rena där brödet (helst bakat på potatis) och köttet (helst högrev eller hängmörat nötkött) är i centrum. Enligt Jon Widegren själv behöver inte den perfekta hamburgaren ens något tillbehör utan ska tala för sig själv.

Trots att trendanalytiker spått gourmet-vego matens återkomst är det fortfarande köttet, ofta i form av hamburgaren, som står i centrum. Nu ser det dock ut som att burgaren får tuff konkurrens. Som om vi inte fick nog av korvstoppningstrenden för ett par år sedan- nu gör ”finkorven” comeback. I höst kan vi se fram emot Stockholms första korvrestaurang som öppnar vid Tele2 Arena i form av Korvmakeri-grill-ölhall. Och konceptet är enkelt- ”bra korv, bra bröd, intressanta tillbehör”.

Av: Julia Holmberg

Framtidens boende?

15 mars 2013

Av Julia Holmberg

Den köpstarka medelklassen ökar världen över och därmed efterfrågan på resurser. Enligt flertalet rapporter kommer efterfrågan på mat öka med 35 %, vatten med 40 % och hälften av jordens befolkning kommer att uppleva vattenbrist kring år 2030. Inte nog med detta, vi kommer ha en åldrande befolkning, framförallt i väst, och migrationen kommer att öka. Hur ska vi hantera dessa utmaningar, och framför allt, hur ska vi kunna fördela jordens resurser och samtidigt behålla vår befintliga levnadsstandard? Dagligen blir vi matade med statistik kring global uppvärmning, vattenbrist, bränsleeffektivisering och en rad andra miljömässiga utmaningar. Men ändå tycks vi inte se omfattningarna av det som sker med vår värld. En av de största utmaningarna av alla verkar vara att gå från ord till handling.

I slutet av februari initierade NINE och Skogsindustrierna en workshop kring framtidens boende med aktörer inom svensk skogsindustri och dess partners. Workshopen var en del i Skogsindustriernas ”Ekoportal 2035″. Syftet med denna workshop var att komma fram till lösningar kring framtidens boende som kan bidra till smarta och hållbara bostäder med hjälp av effektivt nyttjande av skogens resurser. Den stora frågan blev bland annat hur vi ska kunna frångå våra konventionella föreställningar om hemmet; t ex hur ett hem indelas i olika rum, såsom kök och badrum, och i stället tänka funktion och behov.

Frågan är vad ett hem är år 2035? Svensken flyttar redan idag i snitt hela 11 gånger under sin livstid enligt SCB och det ser inte ut att minska. Det blir allt svårare att få tag i en bostad i storstäderna samtidigt som vi är tvungna att flytta dit jobben finns, vilka alltmer koncentreras till tjänstesektorn i städerna. Frågan är om vi i framtiden kommer att bli tvungna att leva mer som moderna nomader- ständigt mobila?

 

Soho2 620x413 Framtidens boende?

I New York byggs idag lägenheter utan kök.                                                                          Photo: niotillfem

 

I New York byggs idag många lägenheter utan kök, surdegstrenden och långkoket till trots (för vem hinner egentligen med det?). Kvarterskrogarna har blivit casual dinings med ”hemma hos”– känsla där alla dagens mål från frukost till nattamat serveras. Köket tycks har förlorat sin status som hemmets hjärta. Trots att utbudet av halvfabrikat ökar i takt med tidsbristen och att många lägenheter kommer att sakna konventionella kök betyder det inte att vi kommer sluta laga mat. Electrolux menar att vi behöver tänka om kring begreppen förvaring och matlagning istället och talar i termer av food preparation och food preservation snarare än de konventionella begreppen ugn/spis respektive kylskåp/skafferi. I framtiden kanske man sätter spisen på kastrullen, snarare än tvärtom.

Morgondagens städer kommer att vara ännu trängre, mer kompakta och fyllda med fler jäktade människor än de är idag. Boendeytorna kommer att vara mindre, kanske sakna kök och ha mindre plats för förvaring. Man får dock inte glömma att trots att köket tycks förlorat status ska hemmet fortfarande ska fungera som det sociala livets nav och en plats för rekreation. En effektiv lösning skulle kunna vara kollektivboenden. Idag är efterfrågan på kollektivboenden rekordhög. Som störst är intresset bland ensamstående föräldrar, främst mammor. Man delar på köket, umgängesytor och underhåll av fastigheten- ett resurseffektivt sätt att bo som förenklar vardagen.

Vårt förhållande till ägande har de facto ändrat karaktär, vi är idag dividualister snarare än individualister. Vi delar, lånar, byter och streamar. Om man tänker efter är det enda man egentligen behöver äga en bankdosa och en iPhone, allt annat kan man byta till sig, köpa och sälja under tidens gång. A och O för en hållbar framtid- att uppgradera, byta och förnya snarare än att köpa nytt. En självklarhet för dividualisten och den moderna nomaden. Tekniken har gjort detta lättare, till exempel har många möbler som säljs idag inbyggda CAD filer så man kan spåra vilka reservdelar som man kan köpa till för att ”hotta upp” eller reparera möbler om de går sönder och ständigt dyker sajter upp där man får tips om hur man kan ”hacka” sina gamla IKEA möbler. Men som vi skrev i ett tidigare inlägg; att trots en mentalitetsförändring hos den urbana medelklassen är det dyrt och tidskrävande att reparera och förnya sina befintliga prylar (särskilt när det kommer till vitvaror och tv-apparater)- det är billigare att köpa nytt.

Vad man kan säga om framtidens boende är att de med allra största sannolikhet kommer att vara smartare. Redan idag har vi blommor som sms:ar när de behöver vattnas, tvättmaskiner som twittrar när de tvättat klart och kylskåp som skickar inköpslistan till mobilen- tekniken finns där. Men det viktigaste av allt är att vi kommer att ha ännu smartare teknik som hjälper oss att hålla koll på vår vatten- och elförbrukning. Man måste också få fler företag att våga satsa långsiktigt, samla intressenter som kan vara med att utveckla fler lösningar på hur vi tillsammans kan bli mer resurseffektiva. Vad Ekoportal 2035 kan komma att bidra med blir spännande att se.

Julklappshjälp

22 november 2012

Av: Elin Åström Rudberg

Gallerians reklam i Stockholms tunnelbana. Är det inte ironiskt att vi behöver hjälp med just detta? Om det är någonting vi borde kunna i vårt samhället så är det ju att shoppa.

Julklappshjälpen3 620x810 Julklappshjälp