Julen står på tröskeln och alla är välkomna in

19 december 2013

IMG 15731 Julen står på tröskeln och alla är välkomna in

Det närmar sig juletid och för många en efterlängtad ledighet. Mitt i all granspaning, shopping- och julklappsstress kan vi urskilja flera olika initiativ där människor väljer att dela med sig och skapa julglädje även för andra.

Metro har under december månad publicerat en serie där de presenterar olika projekt där människor i alla olika åldrar vill dela julen med andra som har det sämre ställt. Vi möter självaste tomten, paketutdelare och julbordsräddarna.

På torsdag den 19e december serveras jullunch för hemlösa i Kungsträdgården där hela företag, familjer och alla hungriga eller bara nyfikna kan komma och äta julmat där pengarna skänks till Stadsmissionen. Förra året lockade eventet över 1000 personer och arrangörernas mål är att sätta nytt rekord.

Även kommersiella företag vill visa sin goda vilja inför stundande högtid och IKEA och Wirz Werbung AG i Schweiz manar oss alla att putsa silvret och duka för fest med extra sittplatser. No Empty Chairs at Christmas är en social plattform för alla som önskar sällskap över julen, där kan man registrera sig som antingen gäst eller värd. Men kom ihåg att inte vifta för mycket med ögonfransarna, reglerna är tydliga: ”No Empty Chairs for Christmas is not a dating platform and may not be misused as such”.

Kan allt detta vara en konsekvens på den konsumtionströtthet som går att skönja i samhället? Vill vi idag hellre hjälpa andra än överösa oss själva med ytterligare saker som vi egentligen inte behöver? Eller backar vi bandet och går från en välfärdsstat tillbaka mot ett samhälle uppbyggt på allmosor och fattigvård? Oavsett så går julen i givandets tecken, ät gott, njut av sällskapet och gläds med andra!  

Vi på Consumerinsight önskar er en riktigt god jul!

Av: Rebecca Birge

Den kulturbärande hamburgaren får maka på sig

2 maj 2013

Hamburgare Den kulturbärande hamburgaren får maka på sig

För lite drygt ett år sedan fick Stockholmarna ”dille på hamburgare”. Det började med hamburgergurun Jon Widegrens öppning av restaurangen Flippin’ Burgers; ett litet hak på Kungsholmen där hipsters trängs med hamburgarveteraner. En kokbok senare och restaurangen är fortfarande fullsatt varje kväll trots en väntetid på 1-2 timmar för att få bord.

Att beställa en hamburgare på en ”finkrog” var för inte så länge sedan nästan smaklöst. Men idag har var och varannan restaurang i den högre prisklassen sin variant av hamburgare på menyn. Man skulle kunna tro att Stockholmarna fått nog av hamburgaren i och med Flippin’ Burgers hypen under 2012. Men inget tyder på detta- Franzén/Lindebergs bakficka Flyin Elk sålde slut på sin variant av burgare redan på öppningsdagen i mitten av mars. Och den vanligaste bilden i mitt Instagramflöde är fortfarande bilder från alla världens storstäder–porträtterade genom just hamburgaren.

Hamburgaren må vara en kulturbärare och även en kulturimperialist. Och att göra det som tidigare klassats som konventionell snabbmat till lyx kanske är en av många strategier för att tackla en orolig världsekonomi. Men att hamburgaren gått från snabbmat/McDonald’s till att vara en gourmeträtt går hand i hand med den senaste tidens debatt om mat- att vi vill ”veta vad vi äter” och att maten blivit alltför frikopplad från naturen. Det är ytterligare ett symptom på autenticitetstrenden och jakten på det äkta. Det har blivit en sport, att likt Jon Widegren, vara med i jakten på den perfekta hamburgaren. Den perfekta burgaren är inte kedjeburgaren och inte nödvändigtvis den ”överpimpade” gourmetburgaren (likt den Kanye West blev serverad på Grand Esaclier gjord på pancetta, anklever och briochebröd). Den perfekta hamburgaren är den enkla och den rena där brödet (helst bakat på potatis) och köttet (helst högrev eller hängmörat nötkött) är i centrum. Enligt Jon Widegren själv behöver inte den perfekta hamburgaren ens något tillbehör utan ska tala för sig själv.

Trots att trendanalytiker spått gourmet-vego matens återkomst är det fortfarande köttet, ofta i form av hamburgaren, som står i centrum. Nu ser det dock ut som att burgaren får tuff konkurrens. Som om vi inte fick nog av korvstoppningstrenden för ett par år sedan- nu gör ”finkorven” comeback. I höst kan vi se fram emot Stockholms första korvrestaurang som öppnar vid Tele2 Arena i form av Korvmakeri-grill-ölhall. Och konceptet är enkelt- ”bra korv, bra bröd, intressanta tillbehör”.

Av: Julia Holmberg

Värt att vänta på – om kvalitetstid, genvägar och matkonsumtion

14 augusti 2012

Av Elisabet Sjölund

Tid är en lyxvara vilket manifesterar sig på ett lite paradoxalt sätt i vår konsumtion och i produkter och tjänster. Vi måste prioritera – men vad förtjänar egentligen vår dyrbara tid?

Långkok och surdegsbröd blev finmat. Det som förr handlade om hushållsekonomi och strategier för att förlänga hållbarhet för livsmedlen handlar idag om att konsten och förståndet att avnjuta den upplevda kvaliteten av ”långsam mognad” -  årgångsviner och riktigt långlagrade ostar är gamla exempel på statusmarkörer. Surdegsbagerierna finns i vart och vartannat kvarter idag.  Trots do-it-yourself-vurmen och den bekväma tillgången till hotell för våra små älsklingsdegar när vi reser bort köper nog de flesta sin levain färdigbakad. Vi betalar premium för upplevelsekvaliteten av det långsamma och för tiden vi inte själva hade att lägga ned på att odla kulturen; att vänta på naturens gång. På analogt vis har vi sett hur vintage- och second hand-marknaden exploderat som forum för införskaffande av naturligt, av tiden patinerade produkter. Blixtsnabbt.

Vissa genvägar anses okej; andra sänker status. Produkter med prefixet ”snabb-” bidrar sällan till premiumstatus; de upplevs i stället som billiga lågkvalitetsalternativ. Snabbkaffe, snabbmakaroner, instant noodle soup. Snabburgare. Produkter som inte bara ska tillredas snabbt utan även förväntas konsumeras snabbt och vars tillredningsprocess raffinerats till att inte alls vänta på naturens gång. Kaffe tillrett i en åttatimmars kallbryggningsprocess med apparatur som till utseende för tankarna till kemilaboratorium och timglas, finns nu för hemmet och sägs smaka unikt. Snabbkaffe kanske känns mindre premium än någonsin?

img egg Värt att vänta på   om kvalitetstid, genvägar och matkonsumtion

Färdigkokta och skalade ägg -  en genväg värd att betala för?

Heinz ketchup only comes out when it’s ready to… Idag finns den långsamma ketchupen (borde den ens klassas som fast moving consumer goods/ snabbrörlig konsumentvara?)  även i klämflaskor och upp-och-nerflaskor som lanserats i sann convenience-anda  -  förpackningar som adderar värde och betalningsvilja genom att vara praktiska och lösa vardagsproblem – men som kanske ändrar vårt förhållande till innehållet.  Är det så att produkter som vi konsumenter accepterar att vänta på faktiskt upplevs som BRA; kan vår vilja att vänta komma att bli en kvalitetsindikator? En delvis sorglig tanke när man inser att för kvalitetsprodukter accepterar vi ibland undermålig förpackningsfunktion: St Dalfour’s marmelad är omöjlig att få ut i slutet, ur sin höga, smala, glasburk med svår profil som ingen marmeladsked i världen rår på. Man köper den ändå… och skrapar ur det nästan sista. Det är det värt.

NINE bjuder in till trendseminarium!

26 april 2011

Den 4 maj 2011 håller trendanalytiker på NINE ett kostnadsfritt frukostseminarium om framtida konsumenttrender. Se mer info och hur du kan anmäla ditt intresse i inbjudan nedan. inbjudan1 NINE bjuder in till trendseminarium!