All mat som slängs

10 december 2015

Matsvinn har under de senaste åren seglat upp som en allt viktigare fråga för företag, organisationer och konsumenter. I västvärlden slängs det stora mängder med mat, både i producent- och konsumentledet. Mat som slängs har använt upp stora mängder energi och andra resurser till ingen nytta eftersom ingen äter upp den. Beroende på produkt varierar svinnet i hela värdekedjan (från producent till konsument) mellan 10 och 50 procent. Den största delen av matsvinnet står hushållen för – i snitt slängs det ungefär 81 kilo mat per person och år i Sverige och av detta hade 35 procent kunnat ätas upp om det hade tagits om hand bättre.

Vissa spår att matsvinn kommer att bli nästa års stora fråga inom hållbarhet. Svenska organisationer, som t ex Stockholms Konsumentförening har länge uppmärksammat frågan. Nine har under hösten 2015 arbetat tillsammans med flera intressenter i ett projekt som syftar till att minska matsvinnet med hjälp av förpackningen. I början av december öppnade den första så kallade ”social supermarket” i Sverige. Butiken är ett initiativ av Axfood och Stockholms Stadsmission som både syftar till att minska matsvinnet och även till att ge familjer och andra konsumenter som lever med mycket små ekonomiska marginaler möjligheten att handla mat för en billigare peng. Det är i huvudsak fullt ätbar mat som av olika anledningar annars hade kasserats som kommer att säljas i butiken.

I spåren av globalisering, teknisk utveckling och sofistikerade transportsystem så har de flesta produkter blivit mycket billigare sedan  andra världskriget. Mat är inget undantag. I mitten på 70-talet lade ett svenskt hushåll ungefär 25 procent av sin disponibla inkomst på mat. I dag är den siffran nere på 14 procent. Mot bakgrund av detta är det inte så konstigt att vi slänger mycket mat i hemmet. Rester av tillagad mat, grönsaker som börjar bli lite mjuka och produkter där datummärkningen precis har gått ut (eller håller på att gå ut) – de åker lätt ner i soporna. Det är ju så lätt och billigt att köpa nytt. På 50- och 60-talen skulle det ha varit otänkbart att slänga så mycket mat som vi gör idag. De flesta hade helt enkelt inte råd med ett sådant slöseri. I och med att i princip alla varor var relativt sett dyrare jämfört med idag var det även för mer välbeställda konsumenter inte ett alternativ att slänga sådant som gick att ta tillvara på.

Den stora frågan är då hur man ska få konsumenter att börja bry sig om matsvinnsfrågan på riktigt? Att använda ekonomiska incitament brukar fungera. Att kunna köpa mat billigare på grund av att den annars hade slängts är ett sätt. Ett annat som använts i vissa kommuner där avfallet sorteras är att hushållen får betala för hur mycket biologiskt avfall som slängs utifrån vikten.Då kostar det på ett mer explicit sätt att slänga mat.

Faktum kvarstår dock att maten är billig (för de allra flesta) och det som är billigt tas inte alltid om hand på samma sätt som det som kostar mer. Det är en utmaning för alla som vill bidra till att minska matsvinnet.

Av: Elin Åström Rudberg

Lokala livsstilsmagasin tecken i tiden

16 mars 2012

Av: Elin Åström Rudberg

Förra veckan damp det ner en ny gratistidning i i min brevlåda. Det var det första numret av ”Vasastan Magasin” som ska komma ut fem gånger per år och innehålla lokala nyheter, intervjuer med lokala personligheter, reportage med mera.

vasastan magasin3 169x300 Lokala livsstilsmagasin tecken i tiden

Det är ingen slump att det här magasinet utkommer just nu. Lokalsamhället upplever en slags renässans och då syftar jag inte bara på den svenska matscenen där det lokalproducerade har exploaterats in absurdum av alla från ”genuina” små producenter av råvaror till stora livsmedelsföretag. Nej, ”kvarters-trenden” sträcker sig längre bort än så och berör allt som man kan göra, hitta och köpa inom ett lagom gångavstånd från sitt hem.

Det är framförallt i storstadsområden som det lokala utbudet har blivit viktigare de senaste åren. Lokala aktörer bidrar till en levande stadsdel och framstår som en motpol till det anonyma och globaliserade samhället som de flesta människor annars lever i. Suget efter lokala nyheter är stort; vi har kanske aldrig varit lika intresserade av att få läsa om affärsidkarna bakom kvarterskrogen, programmet på den närmaste öppna förskolan eller hur planerna ser ut för upprustningen av den lokala parken.

Vad är det då som driver denna trend? Jag nämnde ”motreaktionen” mot en globaliserad och anonym värld ovan. Upplevd tidsbrist och längtan efter ett enkelt liv ur ett rent logistiskt perspektiv är en annan möjlig drivkraft; om den mesta service du vill kunna ta del av under en vanlig vecka finns nära ditt hem blir vardagen lättare att hantera.

Att ha nära till det lokala utbudet av restauranger, barer, butiker och caféer är även en status-markör. Att kunna gå ner till det härligt mysiga bohem-caféet på hörnet en lördagsmorgon med en tidning under armen för att sedan kika in i kafferosteriet och second-hand butiken längre ner på gatan symboliserar en livsstil som har blivit allt mer attraktiv.

Det är också en livsstil som känns internationell, som påminner oss i Sverige om storstäder som Paris och New York med dess myllrande folkliv, marknader och kultur. På så sätt är den lokala trenden kopplad till dess motsats: globaliseringen. Fler och fler svenskar reser och blir inspirerade av kulturer i andra länder och vill gärna att deras eget kvarter också ska känns mer internationellt. Så även om det lokala blir viktigare är internationell inspiration en förutsättning för att kvarterslivet ska blomstra. Jag är övertygad om att det här är en trend på frammarsch; extremt lokala initiativ med en internationell touch – det är framtidens melodi.

Och precis när jag ska publicera det här inlägget läser jag att den lokalt inriktade och crowdsourcade sajten Yelp ska lanseras i Stockholm: ”Ny guide till Stockholm lanseras” på dn.se. Även det ett tecken i tiden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,