Det är alltid någon som äger

15 februari 2013

Av : Elin Åström Rudberg

I det här inlägget kommer jag i viss mån att säga emot mig själv – för nästan två år sedan skrev jag om nya medietjänster och att dessa gjorde traditionellt ägande av information överflödigt. När människor har sin musik på Spotify, sina favoritfilmer på Netflix och kanske till och med får sina böcker och texter streamade till sin dator eller surfplatta, så befinner vi oss i en ny tid med ny logik och nya begrepp. Vi behöver inte längre spara ner medieinnehåll på våra datorer (och i den processen riskera att bryta mot lagen genom att råka kopiera upphovsrättsskyddat material) utan vi kommer lätt åt allt vårt material genom Internet och det så kallade ”molnet”.

Detta betyder dock inte att ägandet i sig har försvunnit; det har bara bytt skepnad. Det är i den nya skärningspunkten – mellan mina personligt skapade listor, kommentarer, foton med mera och företagen som tillhandahåller de tjänster som gör detta möjligt – som nya konflikter och gråzoner dyker upp.

I höstas cirkulerade det exempelvis något slags upprop på Facebook där man som användare uppmuntrades att protestera mot att företaget skulle kunna sälja användarnas personliga information utan deras medgivande. Innan jul dök ett liknande fall upp vad gäller bilddelnings-sajten Instagram, där nya användaravtal skulle göra det möjligt för företaget att sälja användarnas bilder för t ex reklamsyfte (senare backade företaget från detta). Man kan mycket väl tänka sig hypotetiska liknande fall i framtiden (vem äger t ex mina skapade spellistor på Spotify?).

De flesta konsumenter verkar dock rycka på axlarna åt risken att ens personliga information skulle kunna användas i kommersiellt syfte – och vad ska man göra? De flesta vill ju finnas på samma sociala medier som sina vänner. Utan ett konto på Facebook, LinkedIn, Instagram, Twitter eller någon av de andra populära tjänsterna riskerar man att hamna helt eller delvis utanför många sociala sammanhang.

Ett intressant exempel som faller inom ramen för denna diskussion är den nya amerikanska tjänsten SnapChat. Det är en bilddelningstjänst, precis som t ex Instagram, men med den stora skillnaden att användarna väljer hur länge en bild ska finnas kvar innan den raderas automatiskt.

Snapchat dump 620x277 Det är alltid någon som äger

Här kommer således förgänglighet in i bilden, vilket i sig är ett tänkvärt motfenomen till Facebooks så kallade tidslinje där all min aktivitet på sajten sparas och synliggörs (om inte i all evighet så åtminstone så länge jag har kvar mitt Facebook-konto). SnapChat har på kort tid blivit otroligt populärt i USA, särskilt bland unga; i november 2012 delades 20 miljoner bilder per dag. Föräldrar oroar sig för så kallad ”sexting”; att ungdomar skickar sexbilder till varandra, men detta har inte hindrat tjänsten från att växa.

Kanske kommer vi att få se mer av detta i framtiden; flyktig information som bara kan upplevas vid en viss tidpunkt, på en viss plats. Fullständigt raderad information är det i alla fall ingen som kan äga. Men diskussionen om vem som har makten och rätten till medieinnehåll i molnets tidsålder lär fortsätta.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Top-down eller bottom-up? Perspektiv på livet och livslinjen

30 april 2012

Av Elisabet Sjölund

När Facebook introducerade sin Timeline uppstod (inte oväntat) debatt och diskussion, naturligtvis om integritet och hur rättigheter till information används och kan användas av olika parter, men också om själva gränssnittet. Alla har inte uppskattat det nya formatet som exponerar aktiviteter i tidsordning. Det är lättare att få översikt över våra egna och våra vänners liv på Facebook, tidslinjen ger ett annat perspektiv; man kan upptäcka mönster. Skogen som tidigare skymdes av träden kanske börjar synas. På gott och ont.

Facebook ger oss möjlighet att publicera en regisserad bild av oss själva. När vi vant oss vid tidslinjen kanske det nya perspektivet formar och påverkar våra statusuppdateringar och inlägg med ett tydligare ”top-down”-perspektiv; dvs att vi primärt utgår från helheten och översikten. Känns min profil lite väl husmorsmysig; dominerar kanelbullebilderna? Dags att checka in på några krogar…. Verkar jag oseriös? Dags att länka till en akademisk artikel… Den tidslinje som nu visar bilden av oss som summan av de separata inlägg vi gjort under de senaste åren… som byggts ”bottom-up”, utan tanken på att allt skulle syntetiseras, kan förstås i efterhand redigeras och snyggas till.

När dagligvaruhandlare med medlemskort skickar ut rabattkuponger på de varor som dominerat våra varukorgar på sistone blir vi också varse om våra mönster och vanor. Detta tog  Åsa Jonsson upp i inlägget Den interaktiva reklamen som skannar dig; om hur information om oss exponeras publikt när reklamen utnyttjar ny teknik. Blir vi glada över att vi får rabatt på storpack chips? Börjar vi någonstans fundera på helheten i matkorgen, vad den säger om oss? Får den oss att välja annorlunda nästa gång vi handlar med kundkort?

I personlighetstester, såsom Meyers Briggs Type Indicator, handlar ofta delar om huruvida man föredrar att arbeta och lösa problem top-down eller bottom-up och säkert är detta till viss del rotat i våra personligheter. Delvis kan det nog dock formas genom varseblivning om mönster – i en tid när vi är allt mer publika i vad vi gör, när gränserna mellan privat och publik sfär suddas ut, blir våra aktiviteter och handlingar tydligare både för oss själva och andra -  något som kan tänkas hejda det spontanitetsideal som samtidigt sägs råda.

Vi lämnar spår och kan läsa resultatet; vår egen karta, till exempel genom de digitala och analoga annonser som riktas till oss och genom en överblick av vår Tidslinje. Med övning och strategi borde vi iterativt kunna forma ett ”jag” som uttrycker precis det vi vill. Så kanske kommer nästa spelsuccé att handla om vem som är bäst på att locka exakt rätt annonsörer till sin sida på Facebook

Läs om vad andra bloggar postat om Facebook’s Timeline

”Elin lyssnar på How will I know av Whitney Houston”: transparens och privatliv i sociala medier

6 mars 2012

Av: Elin Åström Rudberg

Mysterierna är många på Internet i allmänhet och i sociala medier i synnerhet. Jag använder flitigt alla möjliga typer av webbsidor och signar glatt upp mig på nya tjänster som kräver inloggning, ofta utan att reflektera särskilt mycket över det. Som de flesta konsumenter älskar jag möjligheterna som Internet innebär, men jag förstår inte särskilt mycket av hur allting egentligen fungerar.

På sistone har jag funderat på kopplingen mellan Spotify och Facebook och hur det egentligen fungerar. För ett tag sedan, minns inte exakt när, blev det helt plötsligt obligatoriskt (rätta mig om jag har fel) att gå genom sitt Facebook konto för att kunna använda sitt Spotify konto. På så sätt är hela mitt Facebook-liv numera integrerat med den musik jag lyssnar på. Jag ser vad alla mina Facebook-kontakter lyssnar på för musik i en kolumn till höger på Spotify (”jaha, Lisa lyssnar country, det visste jag inte”) och jag ser topplistor över de mest populära låtarna i min bekantskapskrets. Mina Facebook-vänner kan också se mina förehavanden på Spotify (antar jag – mitt eget namn dyker ju aldrig upp i kolumnen till höger när jag själv är inloggad).

På många sätt är det här en fantastisk utveckling. Att dela med sig, bli inspirerad och komma i kontakt med människor är grunden i all social media. Men samtidigt finns där en krypande obehaglig känsla. Det är som att jag inte har någon kontroll över vilka av mina förehavanden på Internet som publiceras för andra. Jag trodde att jag hade stängt av funktionen som styr om de låtar jag lyssnar på blir synliga för alla mina kontakter på Facebook, eller åtminstone försökte jag göra det genom inställningsmenyn på Facbook, men det verkar inte ha fungerat. Och sen glömde jag bort det. För allvarligt talat – vem bryr sig egentligen? Informationsflödena på Facebook och numera även på Spotify är så oöverskådliga och för det mesta ointressanta att jag knappt snappar upp något längre. 

Men samtidigt – hur långt ska delandet och insynen gå? I mina mest radikala framtidsscenarier står det uppdateringar i stil med ”Elin googlar på tandläkare i Vasastan” i mitt Facebook-flöde. Och ja – ni kan ju bara tänka er vilka andra, och mycket mer privata sökningar som skulle kunna bli en del av mitt Facebook-jag. Den dagen kommer jag allvarligt överväga att släcka ner stora delar av mitt digitala liv. Om jag bara förstår hur man ska göra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Dagens samhälle lider av koncentrationsbrist

22 november 2011

230px beowulf firstpage1 189x300 Dagens samhälle lider av koncentrationsbrist

Av: Elin Åström Rudberg

När jag var utbytesstudent i USA i slutet på 90-talet så fanns det något som hette Cliff’s Notes. Det var små häften med sammanfattningar och analyser av skönlitterära verk; för mig var de till stor hjälp när vi på engelskalektionerna skulle läsa Hamlet, Beowulf och andra klassiska verk som ju inte ens var särskilt lätta för mig att förstå på svenska. Lärarna ogillade Cliff’s Notes, det fanns till och med något slags förbud, men det hindrade inte de flesta elever för att använda dem som en genväg till att förstå väldigt komplexa texter.

Vad avlägsen denna tid känns och ändå var det bara drygt tio år sedan. I dag tror jag knappt att någon lärare lyfter på ögonbrynen  när studenterna använder Wikipedia eller andra moderna motsvarigheter till Cliff’s Notes. Jag tycker att Wikipedia är fantastiskt på många sätt. Här har vi den ultimata demokratiseringen av information och kunskap. Och det går så snabbt och lätt!

På det sättet är Wikipedia också en typisk produkt av vår tid. En tid när det mesta går snabbare än vad det gjorde för 10 år sedan. Nyheterna når mig i samma sekund som de inträffar, jag kan tänka en tanke och samtidigt twittra den till miljontals människor, dialogen i amerikanska actionfilmer är så rapp att skådisarna själva knappt hinner med. 

Det finns ett företag i USA som hjälper privatpersoner att marknadsföra sig på Facebook. Deras slogan ”Because people read status updates, not books” är en träffande beskrivning av synen på kunskap i dag.

skacc88rmavbild 2011 11 22 kl 10 07 531 300x59 Dagens samhälle lider av koncentrationsbrist

Det som betyder något är vad som står på din Facebook-sida, och mycket mer information än några rader orkar knappt någon ta till sig. Informationslandskapet är så överväldigande och fler och fler webbsidor, artiklar, och, i undantagsfall böcker, slåss om vår uppmärksamhet. Det blir lätt ett surfande efter enkla förklaringar samtidigt som mejlen och mobilen plingar var och varannan sekund.

Jag tror verkligen att dagens samhälle lider av koncentrationsbrist. Enligt New York Times, konsumerade människor i USA tre gånger så mycket information under en dag 2008 som de gjorde 1960 och personer som använder datorer på arbetet öppnar sin mejl eller andra program cirka 37 gånger varje timme. Man stannar alltså mindre än en minut i det arbete man håller på med innan man klickar vidare till något annat.

Mot bakgrund av detta tror att jag vi kommer att få se fler exempel på mottrender till de som karaktäriserar det hypersnabba informationssamhället. En uppdämd längtan efter ett långsammare liv med färre distraktionsmoment. Det finns så klart många exempel på detta redan, allt ifrån slow food-rörelsen till retreat-resor. Men räkna med att det kommer mer.

Är det förresten någon som har missat Akademibokhandelns och Bokus nya e-bokssatsning? Dito heter den och deras slogan är ”genvägen till berättelsen”. Så förutsägbart – det hade varit mycket roligare med motsatsen, ”omvägen till berättelsen”. Men tiden kanske inte riktigt är mogen för det.

Om du har orkat läsa ändå hit så vill jag gärna tipsa om den relativt långa, men väldigt bra artikeln i DN ”I debatt-Sverige kan ingen höra dig skrika”. Om du har tid det vill säga.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intervju med Richard Feigin, seniorstrateg på Mobiento om mobila trender

23 juni 2011

 Intervju med Richard Feigin, seniorstrateg på Mobiento om mobila trenderFörra veckan träffade jag Richard Feigin som arbetar som seniorstrateg på det svenska företaget Mobiento i New York för att prata om mobil marknadsföring i synnerhet och utvecklingen av teknik och konsumentbeteende i allmänhet.

Mobiento jobbar med mobil marknadsföring åt globala jättar som H&M och Microsoft. De var ett av de första företagen som började satsa på marknadsföring i mobilen mitt under IT bubblan 2001 och idag är man en av de ledande aktörerna globalt inom detta område. Jag och Richard träffades över lunch på ett schweiziskt(!) café i SoHo i New York och nedan följer ett utdrag ur min intervju med honom.

EÅ: Mobiento är ju en av de mest framgångsrika aktörerna inom mobil marknadsföring. Vad tror du ligger bakom företagets framgångar?

RF:  Jag tror en av de viktigaste förklaringarna är att man var bland de första på marknaden. Mobiento var en av de första aktörerna, vi startade redan 2001, begreppet ”mobile marketing” fanns knappt, då handlande det mest om sms utskick. Teknologin var inte så utvecklad, men man såg att det här var en ny kanal. Under åren har man har lärt sig tillsammans med sina kunder. Det dyker upp jätte många nya aktörer idag men de kan inte alls visa upp samma långa erfarenhet som vi har. En annan styrka som mobiento har är att vi är organiserade för att ta hand om hela den mobila kanalen åt ett företag. Från idé och strategi till användarupplevelse och produktion.

EÅ: Vad skulle du säga att mobil marknadsföring är idag?

RF: Det handlar om hur ett varumärke syns och upplevs i din mobiltelefon. Idag tar det sig ofta uttryck i form av appar eller mobila webbsidor. Men det kan likaväl vara sms utskick till kundklubbar. Den senare är fortfarande en viktig och effektiv kanal även om mer av kommunikationen flyttar till rikare format. Mobil marknadsföring är idag också det man kallar för ”locataion based services” som innebär att marknadsfäring kan bli hyperlokal och direkt kopplat till ett sammanhang eller en plats.

Även social medier, som idag är stort i mobilen, ger nya möjligheter till att vidga begreppet mobile marketing. Gränserna mellan traditionell marknadsföring och social marknadsföring suddas ut och det är en fantastiskt spännande utvecklingen. Jag skulle vilja säga att utvecklingen av sociala media idag till stora delar drivs av det mobila beteendet. Samtidigt drivs utvecklingen av Smart Phones och appar av sociala media beteende och behov. Som exempel är ”checka-in” väldigt socialt, men ocskå väldigt kopplat till en mobil. En incheckning är ju kopplat till en fysisk plats vid en given tidpunkt.

EÅ: Du påpekade i en krönika som du skrev i Computer Sweden att ”mobilen inte är en ny målgrupp”, kan du utveckla vad du menar med det?

Mobilen måste man behandla som vilken annan kanal som helst, det finns flera olika målgrupper därute och när ett företag sätter sin mobila strategi så måste man ta olika målguppers beteende i beaktning för att få effektivitet i sin marknadsaktivitet.

EÅ: Har ni märkt att kunder inte alltid har förstått det?

RF: Vissa kunder kommer till oss och säger ”vi vill ha en app”, det är som att säga att ”vi vill synas på TV” men sen har man ingen vidare strategi. Det finns en massa avvägningar; ska det vara en app eller en mobil webbsida, det gäller att tänka på vilken målgrupp man vill nå. Om man har mobil webbsida då når man alla, med en app når man bara iPhone-användare och iPhone användare har en viss demografi i sig. Man måste sätta sig in i vad det innebär att jobba med sitt varumärke i det mobila fönstret. Möjligheten med det mobil marknadsföring är att man kan vara väldigt snäv och väldigt lokal i sin kommunikation.

EÅ: Hur kommer mobil marknadsföring att utvecklas inom de närmaste åren tror du?

RF: Jag tror att man kommer spendera mer pengar på mobil marknadsföring som kommer att tas från andra budgetar, det kommer vara på bekostnad av andra media, av direktreklam, av print, av TV. Sen tror jag att mobil marknadsföring integreras med digital marknadsföring, det handlar om ta ett helhetsgrepp om alla digitala kanaler: mobilen, datorn, iPad och TV.

Jag tror också att utvecklingen kommer bli mer aktivitetsbaserad. I den gamla reklamvärlden satte man upp 100 planscher i en stad med ett budskap. Idag ställs det högre krav på att ha interaktion med sina konsumenter. Den som har bäst interaktion vinner, konsumenten ska få något tillbaka direkt.

Den stora skillnaden är att folk använder sin mobil under hela dygnet idag, man lever med sin smart phone på ett annat sätt. Förut var man online vid sin dator på jobbet. Idag har jag har min väckarklocka på mobilen och direkt när den ringer varje morgon så kollar jag mejlen, och läser kanske en eller två nyhetssidor och kollar Facebook. Och det har jag redan gjort efter fem minuter. Tiden som jag är online har förlängts med två timmar för att inte tala om resvägen till jobbet.

EÅ: Hur skulle du säga att unga amerikanare använder sina mobiler idag?  

RF: En stor del av mobilanvändandet är sociala medier. Mobila Facebook-användare lägger mer tid på Facebook är de som bara sitter vid datorn, Facebook är ständigt närvarnade, man kanske aldrig loggar ur. Vi kan se att e-mail användandet har börjar sjunka bland unga för att ”instant messaging” tar över den rollen både på datorn och i mobilen. Det har blivit mer fragmentiserat;  hur jag skriver ett första meddelande till någon kan vara antingen på LinkedIn, Facebook eller mejlen. Vilken kanal jag väljer är ofta situationsbaserad eller tillgänlighetsbaserad.

EÅ: Hur kommer vi att interagera med varumärken och andra aktörer om 10-20 år ur ett mobilt perspektiv?

Det är svårt att säga, jag tänkte själv på det igår vilka företag som är de viktigaste i vår värld, idag är exempelvis  Google och Apple viktiga på så många plan men saker förändras snabbt. Det handlar både om de tekniska framstegen och om konsumentbeteende, till exempel så spekulerar man redan om huruvida Twitter kommer att bli viktigare än Facebook i och med att Twitter är integrerad i den uppdaterade mjukvaran iOS5 från Apple. Idag tror man ju att Facebook aldrig kommer att försvinna, men det kan ju gå så snabbt, på två år kanske Twitter har tagit över.

EÅ: Ja, ibland hör man också talas om så kallad ”Facebook fatigue”, att användandet av Facebook går ner även bland unga.

RF: Det dyker ju upp konkurrerande kanaler hela tiden med mer specifika användarområden. Min tes är att om man tittar på till exempel sökningar på Internet så kommer det att bli mer vertikalt. Om jag vill ha reda på något om en restaurang i New York då gå jag till Yelp och inte till Google, där finns bättre information. Om jag vill hitta någon som jag vill kontakta då gå jag till LinkedIn. Vill jag följa utvecklingen under till exempel jordbävningen i Japan då går jag till Twitter. Jag tror att Google kommer att tappa lite av sin dominans.

EÅ: Ligger Sverige lite efter USA vad gäller denna utveckling?

RF: Jag tror att Sverige och USA är på samma plats i teorin. Men USA ligger före i praktiken, kanske främst tack vare att man har en population som snabbt kan skapa volym i en tjänst. ”Crowd sourcing” är ett sådant fenomen som absolut gagnas av en större population. Yelp har 17 miljoner recensioner på restauranger vilket skapar en  rik källa till bra information. I Sverige kanske man inte kan uppnå samma validering av restauranger med samma verktyg. Men det finns möjligheter att skapa verktyg som passar en mindre marknad.

Det här gäller även Groupon, det finns många som säger att ”det aldrig kommer ett erbjudande för mig”. Här börjar det dyka upp fler och fler nischade tjänster.

EÅ: Roligt att du säger det, det här skrev jag om på min gamla blogg redan i höstas, då upptäckte jag bland annat en Groupon-liknande tjänst för mammor som heter 8Moms som visserligen verkade ganska töntig, men ändå smart.

RF: Ja, man kan se att det börjar komma mer och mer. Ett kul exempel är Jdeal som står för Jewish Deals och är riktat mot judar i New York och det finns många exempel riktat mot just mammor. Och det kommer ännu mer sånt här som bygger på ”location”, alltså var man befinner sig just nu. Jag tror att detta kommer att revolutionera hela detaljhandeln framöver.

EÅ: Vilka företag/aktörer idag använder mobil marknadsföring på ett innovativt och smart sätt tycker du?

RF:  Jag tycker att Chase Manhattan är ett jättebra exempel som löser ett vanligt amerikanskt problem. I USA får man ofta betalt i checkar och för att få in pengarna på kontot så måste man gå in på ett bankkontor. Nu har Chase Bank gjort en app som gör att man kan ta ett kort på sin check och så kommer pengarna in på kontot. Det tycker jag är revolutionerande. CNN har också en jättebra app som heter I report som gör att man lätt kan rapportera in vad man ser. Jag tycker det är väldigt intressant att tänka på vem som kommer att vara journalist i framtiden, med tanke på Twitter och så vidare, men det är ju en helt egen diskussion i sig.

EÅ: Den diskussionen tar jag gärna en annan dag. Tack så mycket för din tid!

Av: Elin Åström Rudberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Världens mäktigaste man?

20 april 2011

Ett foto av President Obamas tillsammans med Facebooks grundare Mark Zuckerberg från ett möte i februari 2011 publicerades på bloggen Business Insider. Under fotot en kommentar:

“I gotta say, it must feel impressive meeting the most powerful man in the world. I wonder how Obama feels about it.” 

Det är i en artikel på den läsvärda the Daily Beast som citatet ovan återfinns, en artikel som pekar på det intressanta maktförhållandet mellan USAs president Obama och sociala medier. Snacka om omvända roller, om det ligger något i kommentaren ovan, vilket det i mångt och mycket gör. Obama anses ju ha kommit till makten mycket tack vare det sätt som han använde sociala medier på i sin valkampanj (men medan Obama ”bara” styr över 300 miljoner invånare så kan Zuckerberg skryta med att ha 600 miljoner medlemmar på Facebook).

Just sociala medier, och kanske framförallt, Facebooks allt viktigare roll för politiker visar vilket inflytande Zuckerbergs skapelse har i samhället. Ingen makthavare med ambitioner kan undkomma sociala medier; de har blivit en hygienfaktor som alla använder sig av i mer eller mindre utsträckning (men hur bra man är på att utnyttja dem är en annan sak). Även de vanligtvis mer konservativa kungahusen börjar inse detta. Det kungliga bröllopet i Storbritannien mellan Prins William och Kate Middleton kommer att streamas live på Youtube, och gå att följa på Facebook och Twitter under ceremonins gång (läs mer på The Guardian).

Det är onekligen intressant att fundera över hur maktrelationerna i samhället rubbas i och med den tekniska utvecklingen. Annat var det innan Internet, då var i ju för sig makthavare beroende av traditionell massmedia, men flödet av information var mycket mindre och lättare att kontrollera. Idag gäller det att våga bjuda in medborgare, lyssna och föra dialog, och då spelar plattformarna för sociala medier en avgörande roll eftersom det är där stora mängder människor finns samlade. Då måste man också släppa lite på kontrollen, vilket uppenbarligen fler och fler traditionella makthavare vågar göra. Och inte bara för att de vill det, utan för att de måste.

Av: Elin Åström Rudberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,