Vårt intresse för mat är omättligt

19 april 2013

K 251 620x349 Vårt intresse för mat är omättligt

I veckan öppnade K 25 på Kungsgatan i Stockholm . K 25 beskrivs som ett ”matpalats” med nio restauranger, ett bageri och ett café där Stockholmare ska kunna handla både frukost, lunch och middag.

För mig blir öppnandet av K 25 ytterligare ett symptom på hur pass långt gången vår fokusering på mat har gått och detta märks på många sätt, inte minst i stadsmiljön i Stockholms innerstad (vilket bland annat den här artikeln i SvD från december 2012 uppmärksammar). Taverno Brillo och Noch and Chow är två andra exempel på ”matpalats” eller ”superrestauranger” som nyligen slagit upp portarna. Inspirationen kommer från liknande koncept utomlands, exempelvis den uppmärksammade Eataly i New York – en blandning av saluhall, delikatessbutik, restaurang och bar. Gemensamt för alla dessa är att det inte enbart handlar om maten utan om att bygga sociala mötesplatser med allt möjligt innehåll, dock med maten som en grundbult i koncepten.

Det är talande att i Mood Gallerian i Stockholm gapar butikerna ofta halvtomma – men restaurangerna är fullproppade med människor, både på dagen och efter arbetstid. Det är som att människor har tröttnat på att shoppa kläder, nu shoppar vi mat istället. I detta ligger ett större fokus på upplevelse och njutning än vad kläd-shopping innebär. Och just upplevelser och njutning är två stora teman i den moderna konsumentkulturen. De sista 20 åren har också besöken på restauranger ökat kontinuerligt i Sverige. Livsstilen bland människor i urbana områden går mot att vi vill umgås mer och mer utanför hemmet och ofta kring mat och dryck.

Samtidigt frågar jag mig – hur mycket mat kan vi handla för? Hur mycket utrymme finns det för fler ”matpalats” i Stockholm? Kanske kommer vi få se en motreaktion mot vårt frosseri i mat och dryck i form av spartanskt leverne och ökad fokus på andra värden än njutningen från charkuterier och vin. Men ännu så länge verkar koncept som kretsar kring mat ha framtiden för sig.

Av: Elin Åström Rudberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentera