”Om det fanns ett piller så skulle jag ta det”

16 juli 2013

IMG 2089 Om det fanns ett piller så skulle jag ta det

Strax före midsommar i år utsåg HUI i vanlig ordning ”Årets Smultron” (sommarens motsvarighet till ”Årets Julklapp”) och i år gick titeln till ”Matresan”. Kriterierna som ska uppfyllas för att erhålla ”Årets smultron” är att fenomenet ska ha ett högt försäljningsvärde och representera den tid vi lever i. Att matresan blev årets smultron är föga förvånande i ett land som leder ligan när det gäller utgivna kokböcker per capita och där tv-kockarna har blivit vår tids superkändisar. Vårt till synes oändliga intresse för mat innefattar såklart njutning och glädje men likaså dåligt samvete och ångest och inte minst ett enormt resursslöseri. Det är fascinerande hur mycket av den dagliga debatten som handlar om mat.

I en matstudie vi nyligen gjorde kunde vi, debatten till trots, konstatera att intresset för mat inte finns hos alla. ”Om det fanns ett piller så skulle jag ta det istället” uttryckte en av deltagarna när hon berättade om sitt svala intresse för mat. För vissa är mat inte enbart förenat med njutning och glädje utan fungerar oftast som bränsle, något man måste få i sig för att överleva och som ofta är tråkigt att behöva bry sig om.

I det senaste avsnittet av SVTs Historieätarna kunde vi se Erik Haag och Lotta Lundgren gå på djupet med 70-talet och dess ”bruna mat”. Vad de bland annat kunde konstatera var att 70-tals maten innehöll väldigt udda kombinationer, var ofta ganska fet och innehöll lite för många smaker i en rätt vilket gjorde att man inte åt så mycket. Maten var helt enkelt för mättande, äcklig och det var lätt att känna att man hade ätit för mycket. Man höll sig till små portioner och tog till vara på maten man hade hemma, för att konsumera och frossa ansågs fult. Dessutom var matpriserna mycket högre än idag och stod för en stor del av varje hushålls utgifter. I kontrast till detta översvämmas sociala medier idag av bilder på mattallrikar, det ena matlagningsprogrammet avlöser det andra och vi har aldrig lagt så mycket pengar på restaurangbesök som vi gör idag.

I veckan inleddes Ramadan, den muslimska fastemånaden, då man från gryning till skymning helt avstår från mat och dryck. Förutom att ägna sig helhjärtat åt Islam, syftar fastan till att visa ödmjukhet och solidaritet med de mindre bemedlade och de som går hungriga. Det handlar med andra ord om att tänka till kring sin matkonsumtion – att genom fastan lära sig att ha tålamod och självdisciplin. När vi i väst utan närmare eftertanke anser oss ha rätten till all typ av mat när vi vill, var vi än befinner oss känns fastan ganska logisk och sund.

Frågan är hur länge vårt överdrivna intresse för mat kommer att hålla i sig. Efter en trend följer alltid en mottrend; när blir egentligen den surdegsbakande foodien bara ett minne blott? Vi tror att framtiden tillhör en mer måttfull matkonsumtion à la 70-tal, vi ägnar oss åt andra intressen och det där med att istället för mat ta ett piller kanske inte är så otänkbart som det låter idag.

Av: Julia Holmberg & Elin Åström Rudberg

Kommentera