”Elin lyssnar på How will I know av Whitney Houston”: transparens och privatliv i sociala medier

6 mars 2012

Av: Elin Åström Rudberg

Mysterierna är många på Internet i allmänhet och i sociala medier i synnerhet. Jag använder flitigt alla möjliga typer av webbsidor och signar glatt upp mig på nya tjänster som kräver inloggning, ofta utan att reflektera särskilt mycket över det. Som de flesta konsumenter älskar jag möjligheterna som Internet innebär, men jag förstår inte särskilt mycket av hur allting egentligen fungerar.

På sistone har jag funderat på kopplingen mellan Spotify och Facebook och hur det egentligen fungerar. För ett tag sedan, minns inte exakt när, blev det helt plötsligt obligatoriskt (rätta mig om jag har fel) att gå genom sitt Facebook konto för att kunna använda sitt Spotify konto. På så sätt är hela mitt Facebook-liv numera integrerat med den musik jag lyssnar på. Jag ser vad alla mina Facebook-kontakter lyssnar på för musik i en kolumn till höger på Spotify (”jaha, Lisa lyssnar country, det visste jag inte”) och jag ser topplistor över de mest populära låtarna i min bekantskapskrets. Mina Facebook-vänner kan också se mina förehavanden på Spotify (antar jag – mitt eget namn dyker ju aldrig upp i kolumnen till höger när jag själv är inloggad).

På många sätt är det här en fantastisk utveckling. Att dela med sig, bli inspirerad och komma i kontakt med människor är grunden i all social media. Men samtidigt finns där en krypande obehaglig känsla. Det är som att jag inte har någon kontroll över vilka av mina förehavanden på Internet som publiceras för andra. Jag trodde att jag hade stängt av funktionen som styr om de låtar jag lyssnar på blir synliga för alla mina kontakter på Facebook, eller åtminstone försökte jag göra det genom inställningsmenyn på Facbook, men det verkar inte ha fungerat. Och sen glömde jag bort det. För allvarligt talat – vem bryr sig egentligen? Informationsflödena på Facebook och numera även på Spotify är så oöverskådliga och för det mesta ointressanta att jag knappt snappar upp något längre. 

Men samtidigt – hur långt ska delandet och insynen gå? I mina mest radikala framtidsscenarier står det uppdateringar i stil med ”Elin googlar på tandläkare i Vasastan” i mitt Facebook-flöde. Och ja – ni kan ju bara tänka er vilka andra, och mycket mer privata sökningar som skulle kunna bli en del av mitt Facebook-jag. Den dagen kommer jag allvarligt överväga att släcka ner stora delar av mitt digitala liv. Om jag bara förstår hur man ska göra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

En kommentar till “”Elin lyssnar på How will I know av Whitney Houston”: transparens och privatliv i sociala medier”

  1. Emma skriver:

    Jag måste få rätta dig för du har fel. Man måste inte logga in på spotify via sin facebook. Jag har inte facebook, och ack så lycklig det gör mig.

Kommentera