Du kan kasta kvittot

4 mars 2013

Av: Elin Åström Rudberg

Hur många inköp gör du per dag 5, 10, 15 stycken? Hur många kvitton sparar du? När jag köper lunch ibland i centrala Stockholm ligger kvittona på hög bredvid kassan. ”Nej, du kan kasta det” verkar vara den vanligaste repliken när kassörskan sträcker fram kvittot efter betalningen.

På det fina Hallwylska Museet i Stockholm går det att beskåda grevinnan von Hallwyls kassabok som hon förde (vad jag minns var det grevinnan själv som nedtecknade de flesta inköp, stora som små). Själv kommer jag ihåg mitt första bankkonto som jag öppnade och att banken gav mig ett litet häfte, en bankbok, där jag skulle notera hur mycket pengar jag tog ut och hur mycket jag satte in. Minns även serien Spara och Slösa som ingick i tidningen Lyckoslanten vilken lanserades i samband med Sparsamhetens dag 1926 (uppmärksammas denna dag alls i samtiden?).

Vad detta verkar länge sedan. Vi har för länge sedan förlorat respekten för pengar, eller kanske är det så att pengar har blivit något så abstrakt, bara siffror på en skärm eller en lapp, att vi inte längre riktigt vet hur vi ska förhålla oss till dem. Vi lever i ett kreditsamhälle, där många människor (särskilt i storstadsområdena) har miljonlån på bostaden och flera olika kreditkort. För att inte tala om staternas skulder. Media rapporterar om ungdomar som fastnar i skulder på grund av mobilräkningar och sms-lån och ekonomer efterlyser bättre utbildningsinsatser i skolan. Samtidigt pratar alla om pengar, direkt eller indirekt, det handlar om räntor, hur mycket man själv eller andra tjänar, vad dyrt något är, hur lite pengar man har etc.

Självklart är pengar fortfarande en knapp resurs för de flesta konsumenter. Det går ju inte bara att spendera utan att ha någon aning om hur mycket man gör av med. Men det är inte längre samma kontroll på detaljnivå, även om det numera går att ladda ner olika appar som håller koll på utgifterna.

Förändrar dagens situation vår syn på och förhållningssätt till pengar? Själv föredrar jag till exempel alltid att betala med kort; dels för att det är lättare men dels för att det känns som att jag inte gör av med lika mycket pengar som om jag betalar kontant. En hundralapp i plånboken försvinner så plågsamt snabbt och tydligt att jag föredrar att spendera dessa hundra kronor digitalt. Även om det i slutändan handlar om exakt lika mycket. Det är underligt, men det finns säkert någon forskare i beteendeekonomi som kan förklara mekanismerna (om jag nu inte är helt ensam om dessa känslor).

Troligt är dock att vi kommer att se en omsvängning inom en inte alltför lång framtid. De höga skuldnivåerna, framförallt för många västländer, är inte hållbara på lång sikt. Kanske plockar då även hushållen återigen fram kassaböckerna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentera