Att leva i överflödssamhället

11 november 2015

Att vi lever i ett samhälle som kännetecknas av materiellt överflöd har noterats under under lång tid. Det var framförallt efter andra världskriget som västvärldens länder utvecklades till avancerade marknadsekonomier med varierande grad av offentlig välfärd. I dag blir orättvisor i världen allt mer synliga – både mellan och inom länder. Ändå är det så att medelklassen i exempelvis Sverige har tillgång till allt fler valmöjligheter, produkter och tjänster för att fylla alla möjliga slags behov och önskningar.

I ett forskningsprojekt kallat Managing Overflow på Göteborgs Universitet undersöks fenomenet med överflöd ur flera olika perspektiv. Som projektet beskriver så kan överflöd innebära rikedom och välfärd men även slöseri och överbelastning. Detta känner nog många igen sig i. Det moderna konsumtionssamhället är både en välsignelse och en förbannelse – medelklassens konsumenter blir lätt beroende av nya produkter och teknik för att de fyller en funktion men svär samtidigt över alla prylar som svämmar över hemmet eller över teknik som strular. Komplexiteten i vardagslivet ökar i takt med fler kontaktpunkter med människor, företag och produkter som även måste underhållas och uppdateras kontinuerligt. Samtidigt syftar en stor del av de innovationer som lanseras gentemot konsumenter till att förenkla livet.

LevittownPA 620x497 Att leva i överflödssamhället

En flygbild av Levittown i Pennsylvania, USA som byggdes på 50-talet. Av många beskriven som en av de första ”moderna” amerikanska förorterna. Här skulle familjer bo som skulle ta del av överflödssamhället genom TV, bil och andra moderna bekvämligheter.

Att beskriva och även kritisera överflödssamhället är dock, som sagt, inte något nytt. Ett av de mest kända verken är boken Affluent Society som skrevs av den amerikanska ekonomen John Kenneth Galbraith 1958. I den drev han tesen att USA hade blivit ett överflödssamhälle där ytterligare konsumtion inte på samma sätt kunde motiveras eftersom denna nyare typ av konsumtion ofta bara var ytterligare varianter på redan uppfyllda behov (nyare bilmodeller, nya modekläder etc.). I en svensk recension av Jan Wallander som då var chef på Industrins Utredningsinstitut (och vars stiftelse för övrigt har finansierat en del av forskningsprojektet på Göteborgs Universitet) fick boken både ris och ros. Wallander konstaterade att all ny konsumtion inte kan avfärdas som enbart framkonstruerad av kommersiella intressen och pekade på att det ”är roligt att ha en televisionsapparat” (utvecklingen av TV var i sin linda; Sveriges Television hade startat reguljära sändningar bara några år innan, 1956). Wallander satte i vilket fall fingret på den kvalitativa skillnaden mellan att ha tillgång till vissa produkter och att inte ha det. Motsvarade fras idag skulle kunna vara att: ”det är roligt att ha en smartphone”, vilket i och för sig inte betyder att det enbart och alltid är odelat positivt att ha en smartphone som ständig följeslagare.

I dag ser vi konsekvenser av överflödssamhället som inte uppmärksammades i mitten på 1900-talet. Miljöfrågan lyste med sin frånvaro medan den idag är en av de viktigaste samhällsutmaningarna på global nivå. På 50-talet var bilismen på frammarsch och sågs som en eftersträvansvärd komponent i en modern livsstil; i dag framstår bilen ofta som föråldrad och miljöskadlig och har spelat ut sin roll i urbana områden med utvecklad kollektivtrafik.

Vilka följderna av dagens överflödssamhälle kommer att bli samt hur dessa kommer att analyseras och tolkas om 50 år får framtiden utvisa.

Av: Elin Åström Rudberg

 

Vårens Trendseminarium

8 april 2015

 Vårens Trendseminarium

Våren trendseminarium som gick av stapeln på NINE Fredagen den 27 Mars tog tempen på Generation Z – alltså generationen (13-24 år) nästkommande efter Millenials.

I en initial studie har NINE’s trendanalytiker Mirjam Grari och Julia Holmberg pratat med ungdomar i Stockholms förorter och innerstad för att få ett bredare perspektiv på attityder, värderingar och beteenden hos Generation Z.  För att även få en förståelse för likheter och skillnader bland denna generation globalt gjordes undersökningen även storstäder runt om i världen; i Berlin, New York, San Fransisco, Rio de Janeiro, Shanghai och i Kapstaden.

Detta resulterade i fyra trender karaktäriserande för Generation Z:

  • Carpe Yolo
  • Multipla Identiteter
  • Beyond Sustainability
  • Teknologi – inte ett ändamål i sig

Carpe Yolo – Att fånga det faktum att man bara lever en gång. Likt Millenials har Generation Z gått över till ett allt mer postmaterialistiskt ideal där upplevelser har en större betydelse än prylar vad gäller konsumtion och status. Man upplever sig ha en större frihet och förmåga att realisera sina drömmar – tack vare den globaliserade och digitaliserade värld de är födda i. Men de hatar frågan om vad de vill bli när de blir stora – de har många drömmar och dessa ändras konstant. Det verkar som att drömmar är realiserbara i högre grad än någonsin…

Generation Z är inte ängsliga individualister som måste känna sig unika likt den urbane hipstern utan de visar på en självdistans och ger uttryck för en mindre individualistisk och mer dividualistisk livsstil. Den här generationen vet att det inte finns något som är normalt och strävar istället efter att samarbeta med andra människor och anpassa sig till nya situationer. Till skillnad från Millennials är de  realister snarare än optimister och vet att världen är komplex och svår att leva i. Det stoppar dem inte ifrån att drömma men vet att de måste göra det med fötterna på jorden..

Multipla Identiteter behandlar bland annat den mångfald som genomsyrar samhället vi lever i och det faktum att Generation Z välkomnar detta med öppna armar. De inte bara tolererar utan inkluderar olika kulturer, levnadssätt, sexuella läggningar och ideologier. Med detta anammande och influenser från många olika håll är det lätt hänt att deras identitet och beteende blir inkonsekvent – men detta accepteras och anses inte  vara ett hyckleri. Till exempel är det helt ok att vara en köttätande vegetarian..

Som en motreaktion till världens orättvisor och krig har de blivit riktiga aktivister som inte nöjer sig med att klicka like och stödja kampanjer digitialt. De vill agera och se frukten av sina handlingar, och med med sociala medier i ådrorna är inte barriärerna höga för att mobilisera nätverk och skapa en rörelse med ett tydligt manifesto. Som vi pratade om under temat Beyond Sustainability strävar Generation Z efter en värld utan sociala orättvisor och en allt mer holistisk och långsiktig miljöapproach. Eko-produkter är inte attraktiva utan så som de ser ut idag är det något tråkigt som deras föräldrar sysslar med..

Autenticitet för Generation Z ligger inte i att visa upp en perfekt bild utan att man själv vågar visa sig flawful, visa på sina brister, vågar driva med sitt arv, förändra och bryta konventioner. Detta kan vara tänkvärt för alla varumärken som claimar “eko” och “hållbarhet” på ett traditionellt vis. Kommer det verkligen att slå igenom hos de allra yngsta?

På sociala medier som Generation Z använder sig mest av; Snapchat och Vine har vi uppmärksammat ett beteende som skiljer sig markant från den romantiserande porträttering av en perfekt identitet som de äldre generationerna ägnar sig åt på Facebook och Instagram. Snapchat och Vine är först och främst ett mycket snabbare sätt att kommunicera på där ett klipp inte är mer än 6 sek (VINE) och där bilder raderas per automatik efter en kort period (Snapchat) vilket förmodligen är viktiga faktorer som har bidragit till ett mer oseriöst, humoristiskt, ironiskt och töntigt sätt att kommunicera på.

Teknologi – inte ett ända mål I sig  handlar om vad de unga använder teknologin och de sociala medierna till  än om de nya teknologiska innovationer i sig. De unga vi pratade med var varken intresserade  3D-printrar eller QR-koder. ”Vad är de bra för, det är dyra och det har jag ingen användning för” svarade en 14-årig kille från Orminge.

Ungdomarna lägger stor vikt till sitt digitala nätverk för att kommunicera med befintliga kontakter, skaffa sig nya och för att få hjälp med att utöva sina hobbys eller realisera sina drömmar. Vi berättade om varumärken som har skapat en Tribe kring sitt varumärke såsom Redbull (extremsport), Nike (då ghetto, nu löpning), Harley Davidson och Adidas. Dessa varumärken mobiliserar och förenar sin målgrupp kring en passion eller en hobby och bildar en kollektiv rörelse där de  kommunicerar till gruppen snarare än till individen.

För företag och varumärken betyder det här sammantaget att man måste våga att utmana stereotyper, bjuda in mångfald, bli en creative enabler, stötta istället för att motarbeta, agera holistiskt och börja arbeta med normkritiskt innovation.

Av: Mirjam Grari

 

Påverkar tanken språket..?

17 mars 2015

blogg3 Påverkar tanken språket..?

… eller språket tanken? Eller är det kanske så att språk och tanken påverkar varandra i en värld där orsak-verkan sambandet är flytande. Denna fråga har lett till forskning inom antropologi, kognitiv vetenskap, lingvistik och filosofi och konceptet lingvistisk relativitet handlar om förhållandet mellan språk och tanke och huruvida språket influerar tanken. Denna forskning är även relevant för de som arbetar med varumärken, kommunikation och design då marknadsförare ständigt försöker att nå ut och vara relevanta för sin målgrupp.

Man säger att språket speglar verkligheten arbiträrt, dvs. språket är slumpmässigt och alltså inte en sanning utan istället den närvarande gruppens uppfattning av verkligheten. Alla har en repertoar varifrån de plockar sitt språk och sina ord och denna repertoar skiljer sig beroende på ålder, kultur, samhällsklass och andra faktorer. I Brasilien har man sannolikt inte behov av flera ord för “snö” medan samer i Lappland har över hundra ord för snö där bulltje betyder ”snö som fastnat på ett hus” och åppås betyder ”nysnö som inte har blivit trampad på”. Detta säger däremot inte att en person från Brasilien inte skulle förstå betydelsen av dessa ord, det är bara inte relevant i deras del av världen.

Färg blivit ett studieobjekt inom forskningen på området då färg kan ses som både universellt (människans biologi att uppfatta färg) och relativt (färg är kulturspecifikt och varierar från språk till språk). Ett exempel på färg som kulturspecifikt fenomen är ordet xanh på vietnamesiska som både adresserar gröna blad och den blåa himlen. Grönt och blått är här inte två olika färger utan två nyanser av en och samma färg. Angela Wright har specialiserat sig på färgers betydelse och påverkan, bl.a. i design och marknadskommunikation. Hon menar i korthet att en framgångsrik användning av färger inte handlar om att välja rätt basfärg utan att välja rätt kombination av färgtoner. Och till skillnad från basfärger som verkar ha vitt skilda betydelser i olika kulturer, menar Wright att vissa kombinationer av färgtoner har en universell betydelse. Hon menar att dessa färgkombinationer kan tolkas i stort sett lika oberoende av kön, ålder och kulturell bakgrund. Läs mer och se färgkombinationerna här. 

blogg1 Påverkar tanken språket..?

Tillbaka till språket i det skrivna och muntliga ordet så har olika “mode-uttryck” intressanta utvecklingskurvor där de likt viskleken ändrar betydelse på vägen mellan olika geografiska områden eller med tiden då språket utvecklas och omvärlden förändras.

Uttrycket chilla, som i Sverige har börjat på en gräsrotsnivå med härstamning från amerikanskans ’chill out’ kan idag sägas vara ett mainstream-uttryck bland de urbana förorts-och innerstads kidsen. En naturlig evolution av språket har med tiden nu börjat lett till uttrycket ’chilla kant’. Både artister och rapstjärnor som Lorentz och Adam Kanyama använder uttrycket i sina låttexter. En skolfröken har likt oss blivit nyfiken på betydelsen har teoretiserat kring detta, något komiskt  i denna tråd.  

blogg2 Påverkar tanken språket..?

Jämför man vissa slanguttryck mellan olika områden så kan samma uttryck också ha olika betydelser (språk som arbiträrt) När jag själv flyttade in till stan från förorten blev uttrycket banga plötsligt ett verb istället för ett adjektiv och betydde att skippa något: ”att banga en lektion” eller att ”banga en fest ikväll” medan jag var van vid att höra det i kontexter som hade med mod att göra, att våga utföra en viss aktivitet: ”vågar du inte ens gå fram till henne, vilken bangare du är

För varumärken är språket (och så även färgval) centralt då man vill kommunicera, eller göra sig en del av sin målgrupps verklighet, där man genom språket kan visa att man delar samma tanke och verklighet som sin målgrupp.

Av: Mirjam Grari

Efter sociala medier kommer det personliga mötet

22 maj 2014

När Barack Obama vann presidentvalet första gången 2008, gjorde han det efter en valkampanj som efteråt blev uppmärksammad, särskilt på grund av hur han hade använt sig av sociala medier. Han sades vara den första presidentkandidaten som förstod hur sociala medier kunde användas som ett effektivt marknadsföringsverktyg. Inte bara för att övertyga väljare om att han var rätt person för jobbet, utan även för att få människor att känna sig delaktiga och engagerade genom att släppa en del av kontrollen och låta väljarna själva organisera sig på gräsrotsnivå. Metoden var särskilt framgångsrik hos yngre amerikanare som redan hade vant sig vid att kommunicera, dela information och samlas kring olika frågor på sociala medier

I dag är det inte längre någon som höjer på ögonbrynen när en partiledare eller presidentkandidat annonserar en social mediestrategi, twittrar eller låter människor vara med och skapa nya hashtags. Gäsp. Till och med den 77-åriga påven twittrar idag. Informationsflödet är mer omfattade och människors mejlboxar är mer överfyllda än någonsin tidigare. Vem orkar bry sig?

Därför kan jag inte annat än imponeras av Gudrun Schymans och Feministiskt Initiativs valstrategi, ”Homeparty”som de har ägnat sig åt sedan förra hösten. Vem som helst som samlar ihop minst 15 kompisar får besök av Gudrun Schyman eller en någon annan av partiets företrädare. Initiativet har hittills varit lyckosamt, på kort tid har man ökat från cirka 3000 till över 10 000 medlemmar och har blivit en politisk kraft att räkna med. Mycket på grund av den ”word of mouth” process som sätts igång – ”alla” som har varit på en sammankomst har garanterat pratat om det med någon annan och på så sätt ökar kännedomen.

 Efter sociala medier kommer det personliga mötet

Gudrun Schyman på ett homeparty på ABF huset i Stockholm våren 2014.

Det är på samma gång enkelt och genialt. Att mötas ansikte mot ansikte under en tidsperiod som är dedikerad åt det mötet – det är sådant som betyder något idag. Som marknadsföringsstrategi känns FI:s Homepartys oslagbar. I dagens digitaliserade värld när allt flyttar ut på nätet blir det personliga mötet bara mer och mer värdefullt. Något som inte bara andra politiska partier, men även näringslivet kunde låta sig inspireras av.

Av: Elin Åström Rudberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Gröt och ostron – konsumtion utan gränser

7 april 2014

bild3 Gröt och ostron   konsumtion utan gränser

På senare tid har en rad hybrider mellan olika produkter dykt upp. Vi har sett ”mash-ups” mellan produkter från helt olika kategorier och från olika delar av världen, kulturer och traditioner. 2013 gjorde cronuten (hybrid mellan doughnut och croissant) succé i New York och fortfarande är det meterlånga köer för att få smaka på det söta bakverket från Dominique Ansels Bakery på Manhattan. I slutet av förra året såg vi ytterligare en hybird, Ramenburgaren, innehållande klassiska asiatiska komponenter i en amerikansk hamburgare, som även den blev en hype. Försäljningen började i ett stånd på Brooklyns Smorgasburg (som så många andra nya streetfoodinnovationer) och nu ska upphovsmakaren öppna en ”brick and mortar” Ramenburger-restaurang. Mexikansk sushi, Turkisk Roti och vietnamesisk Pulled Pork Tacos är andra exempel på fusion mat som fullkomligt exploderat i storstäder världen över.

Globaliseringen och internet har på många sätt krympt världen. Utbyten och erfarenheter från andra kulturer gör att konsumenter får nya preferenser och nya krav. Restauranger, matproducenter och varumärkesägare tvingas att hänga med och ständigt innovera, vara kreativa, överskrida gränser för att skapa något nytt.

Till mångt och mycket speglar hybrider och ”mash ups” dagens konsumtionssamhälle där konsumenter skiftar beteende och värderingar, ifrågasätter normer och traditioner sätts på prov. Vi ser en bred konsumentgrupp som är benägen att testa oväntade kombinationer från helt olika kategorier.

På Regeringsgatan i Stockholm har nyligen Skanstull Restaurang och Bar slagit upp portarna. De kallar sig för ”radiobar” och konceptet är en blandning av amerikansk diner/fiskrestaurang/bar/studio som sänder livestreamad webbradio från morgon till sen kväll. Bakom konceptet ligger grundarna av södermalmsställena Under Bron och Trädgården. Södermalm har alltså flyttat in ett stenkast bort från Stureplan och på menyn finns allt från löjrom och ostron till enkel gröt och vita bönor i sann mash-up anda.

Av: Julia Holmberg

Julen står på tröskeln och alla är välkomna in

19 december 2013

IMG 15731 Julen står på tröskeln och alla är välkomna in

Det närmar sig juletid och för många en efterlängtad ledighet. Mitt i all granspaning, shopping- och julklappsstress kan vi urskilja flera olika initiativ där människor väljer att dela med sig och skapa julglädje även för andra.

Metro har under december månad publicerat en serie där de presenterar olika projekt där människor i alla olika åldrar vill dela julen med andra som har det sämre ställt. Vi möter självaste tomten, paketutdelare och julbordsräddarna.

På torsdag den 19e december serveras jullunch för hemlösa i Kungsträdgården där hela företag, familjer och alla hungriga eller bara nyfikna kan komma och äta julmat där pengarna skänks till Stadsmissionen. Förra året lockade eventet över 1000 personer och arrangörernas mål är att sätta nytt rekord.

Även kommersiella företag vill visa sin goda vilja inför stundande högtid och IKEA och Wirz Werbung AG i Schweiz manar oss alla att putsa silvret och duka för fest med extra sittplatser. No Empty Chairs at Christmas är en social plattform för alla som önskar sällskap över julen, där kan man registrera sig som antingen gäst eller värd. Men kom ihåg att inte vifta för mycket med ögonfransarna, reglerna är tydliga: ”No Empty Chairs for Christmas is not a dating platform and may not be misused as such”.

Kan allt detta vara en konsekvens på den konsumtionströtthet som går att skönja i samhället? Vill vi idag hellre hjälpa andra än överösa oss själva med ytterligare saker som vi egentligen inte behöver? Eller backar vi bandet och går från en välfärdsstat tillbaka mot ett samhälle uppbyggt på allmosor och fattigvård? Oavsett så går julen i givandets tecken, ät gott, njut av sällskapet och gläds med andra!  

Vi på Consumerinsight önskar er en riktigt god jul!

Av: Rebecca Birge

Om förnöjsamhet och missnöje

26 september 2013

De stigande förväntningarnas missnöje. Detta uttryck som myntades av statsminister Tage Erlander har jag kommit att tänka på flera gånger den senaste tiden. Exempelvis när jag i somras lyssnade på ett avsnitt av programserien Oförnuft och Känsla som gick på P1 i somras. Programmet handlade om karriär och lycka och om att vi ofta förutsätter att ”lyckade” personer också är lyckliga. Författaren Alexandra Ahndoril (som tillsammans med sin man bildar den framgångsrika deckarpseudonymen Lars Keppler) berättade en anekdot om en hälsoundersökning där hon blivit ombedd att svara på några frågor i ett formulär, bland annat fick hon ta ställning till om hon ansåg sig lyckligt lottad i livet. Läkaren blev förvånad över att hon hade kryssat i ”ja” och sa att det aldrig var någon som brukade göra det.

Min första chef sa en gång till mig att ordet förnöjsamhet är ett ord som knappt är relevant idag. Att vara förnöjsam ligger liksom inte för moderna människor, det är nästan som ett misslyckande, för precis som att vi förväntas ta hand om vår hälsa förväntas vi hela tiden sträva uppåt, efter något bättre, något mer i livet än det vi har idag.

Den hedonistiska konsumtionen som är vanlig idag kan ses som en del i denna strävan. Vi har lärt oss att drömma om glädje, nöje och lust och vi söker efter att uppleva det vi fantiserar om på riktigt. Genom konsumtion ges vi en möjlighet att bli någon annan. Det paradoxala verkar dock vara att vi aldrig riktigt blir nöjda – verkligheten lyckas sällan leva upp till förväntningarna.

 Om förnöjsamhet och missnöje

Hedonistisk livsstil i tavlan som föreställer guden Bacchus av 1500-tals konstnären Caravaggio.

Kommer den hedonistiska konsumtionen att fortsätta? Den konsumtion genom vilken vi strävar efter lycka och en bättre vardag än den vi har idag. Det går att skönja en slags konsumtionströtthet i dagens samhälle – många människor i västvärlden upplever att antalet prylar man måste sköta, förvara, ta hand om, relatera till etc. börjar bli jobbigt. Lägg till det ekonomisk kris i många länder och klimatkris.

Vi har varit en slags mottrend mot hedonismen på spåren i ett av våra inlägg här på bloggen (om ”foodiens” eventuella död; ”i framtiden tar vi ett piller för att bli mätta”). Malin Ullgren skrev även en krönika om att avstå i Dagens Nyheter i somras. Vem vet – i spåren på ett lite mer återhållsamt och icke-hedonistiskt framtidssamhälle skulle vi kanske även bli lite lyckligare.

Av Elin Åström Rudberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Dandyn som den ideala moderna konsumenten

15 augusti 2013

Jag blir ofta fascinerad av hur lite som faktiskt sägs på Twitter. Ja, det skrivs ju såklart en ofantlig mängd med tweets, men det inte så ofta som det som faktiskt sägs säger något, dvs har ett djupare innehåll eller ger mig tillgång till någon ny form av kunskap. Fokus ligger på vem och var men inte så mycket på vad eller varför. Det kanske är lönlöst att förvänta sig annat när twittrarna bara har 140 tecken på sig men det är ändå ett bra exempel på det slags samhälle vi lever i. Strunt samma i vad jag gör, bara jag visar upp att jag gör något, träffar någon, någonstans.

När jag läser dessa Twitterflöden kommer jag att tänka på det som har kallats för ”konstnären som hjälte” och ”dandyism”. I och med framväxten av en allt mer sofistikerad och utbredd konsumentkultur bland medelklassen har en livsstil som tidigare anammades av ett fåtal privilegierade människor blivit något som eftersträvas av allt fler. Det handlar om en estetisering av livet, att göra livet till ”a work of art”.

Just dandyn är en intressant figur i detta sammanhang. Den ”första” dandyn sägs ha varit Beau Brummell (bara namnet luktar dandy lång väg) som levde i London i slutet av 1700- och början av 1800-talet. Han kom från en medelklassbakgrund men anammade exklusiva och utstuderade vanor, särskilt vad gällde stil och smak och blev en inflytelserik inspirationskälla för dåtidens aristokrati. Wikipedia ger ett exempel på hur dåtidens aristokratiska män förväntades tillbringa sina dagar: göra sin toilette och handla på förmiddagarna, rida i Hyde Park eller besöka någon av herrklubbarna på eftermiddagarna, sedan teater, spel och eventuellt besök på en bordell. (Brummell gjorde allt detta men tyvärr utan tillräckligt med pengar för sin extravaganta livsstil. Han dog av syfilis, utfattig i Frankrike dit han flytt från sina kreditorer).

Beau Brummell Statue Jermyn Street1 Dandyn som den ideala moderna konsumenten

Staty av Beau Brummell i London.

Bortsett från Brummells tragiska slut kan dandyn på många sätt liknas vid den ideala moderna konsumenten: med en egensinnig känslighet för världen, redo att ge efter för infall och lustar, med en flytande identitet. Precis så som den postmoderna eller postindustriella konsumenten brukar beskrivas – en hoppjerka rent rumsligt och även själsligt och intellektuellt.

Forskare som sociologen Mike Featherstone har beskrivit hur dandyns livsstil har spridits bland konsumenter i västvärlden. Estetik har blivit en faktor utifrån vilken vi fattar grundläggande beslut. Frågan idag är således inte om detta är en bra sak att göra, utan om det ser bra ut?

Av: Elin Åström Rudberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

”Om det fanns ett piller så skulle jag ta det”

16 juli 2013

IMG 2089 Om det fanns ett piller så skulle jag ta det

Strax före midsommar i år utsåg HUI i vanlig ordning ”Årets Smultron” (sommarens motsvarighet till ”Årets Julklapp”) och i år gick titeln till ”Matresan”. Kriterierna som ska uppfyllas för att erhålla ”Årets smultron” är att fenomenet ska ha ett högt försäljningsvärde och representera den tid vi lever i. Att matresan blev årets smultron är föga förvånande i ett land som leder ligan när det gäller utgivna kokböcker per capita och där tv-kockarna har blivit vår tids superkändisar. Vårt till synes oändliga intresse för mat innefattar såklart njutning och glädje men likaså dåligt samvete och ångest och inte minst ett enormt resursslöseri. Det är fascinerande hur mycket av den dagliga debatten som handlar om mat.

I en matstudie vi nyligen gjorde kunde vi, debatten till trots, konstatera att intresset för mat inte finns hos alla. ”Om det fanns ett piller så skulle jag ta det istället” uttryckte en av deltagarna när hon berättade om sitt svala intresse för mat. För vissa är mat inte enbart förenat med njutning och glädje utan fungerar oftast som bränsle, något man måste få i sig för att överleva och som ofta är tråkigt att behöva bry sig om.

I det senaste avsnittet av SVTs Historieätarna kunde vi se Erik Haag och Lotta Lundgren gå på djupet med 70-talet och dess ”bruna mat”. Vad de bland annat kunde konstatera var att 70-tals maten innehöll väldigt udda kombinationer, var ofta ganska fet och innehöll lite för många smaker i en rätt vilket gjorde att man inte åt så mycket. Maten var helt enkelt för mättande, äcklig och det var lätt att känna att man hade ätit för mycket. Man höll sig till små portioner och tog till vara på maten man hade hemma, för att konsumera och frossa ansågs fult. Dessutom var matpriserna mycket högre än idag och stod för en stor del av varje hushålls utgifter. I kontrast till detta översvämmas sociala medier idag av bilder på mattallrikar, det ena matlagningsprogrammet avlöser det andra och vi har aldrig lagt så mycket pengar på restaurangbesök som vi gör idag.

I veckan inleddes Ramadan, den muslimska fastemånaden, då man från gryning till skymning helt avstår från mat och dryck. Förutom att ägna sig helhjärtat åt Islam, syftar fastan till att visa ödmjukhet och solidaritet med de mindre bemedlade och de som går hungriga. Det handlar med andra ord om att tänka till kring sin matkonsumtion – att genom fastan lära sig att ha tålamod och självdisciplin. När vi i väst utan närmare eftertanke anser oss ha rätten till all typ av mat när vi vill, var vi än befinner oss känns fastan ganska logisk och sund.

Frågan är hur länge vårt överdrivna intresse för mat kommer att hålla i sig. Efter en trend följer alltid en mottrend; när blir egentligen den surdegsbakande foodien bara ett minne blott? Vi tror att framtiden tillhör en mer måttfull matkonsumtion à la 70-tal, vi ägnar oss åt andra intressen och det där med att istället för mat ta ett piller kanske inte är så otänkbart som det låter idag.

Av: Julia Holmberg & Elin Åström Rudberg

Man måste ha varit på toppen för att sänka sina krav

24 juni 2013

För ett tag sedan läste jag Nina Björks konsumtionskritiska bok ”Lyckliga i alla sina dagar”. Även om man inte är en lika radikal kritiker av det kapitalistiska systemet som hon är kan man hålla med om en del av hennes kritik (ja, det är sjukt att företag marknadsför preventiv hårborttagning till flickor i lågstadieåldern som på så sätt ska besparas oönskad hårväxt efter puberteten). Konsumtionssamhället är fullt av avarter.

Samtidigt finns det drag av elitism i hennes kritik. Varför är det fel att vilja ha en ny och större platt-tv eller att köpa ett nytt kök på IKEA? Det är lätt att underkänna sådana ytliga drömmar när man själv besitter tillräckligt med kulturellt kapital för att stå över dylika materiella strävanden. Är det bara den välmående medelklassen som har råd att ”byta ner sig”?

Historiskt har ökad materiell levnadsstandard varit viktig för de flesta människor och ingenting som ifrågasatts. Det är fortfarande viktigt i tillväxtländer som t ex Indien och Kina, där det är självklart att unga människor drömmer om bättre materiell standard än sina föräldrar. Men i den rika delen av världen kan man såklart fråga sig vad det är att få det bättre.

När de flesta medborgare kan äta bra mat, har tillgång till ny teknik och har råd att åka på semester någon gång per år blir de materiella drivkrafterna mer diffusa. På vilket sätt vill jag få det bättre än mina föräldrar? I Sverige idag handlar medelklassens drömmar mer om att förverkliga sig själv snarare än att spara ihop pengar till en ny bil.

Paralleller kan dras till politiska sympatier och värderingar. Det är ironiskt att det är en av de mest konsumtionsstarka grupperna i samhället (välutbildade, unga kvinnor i storstadsområden) som är mest benägna att rösta på det mest konsumtionskritiska partiet, Miljöpartiet. Ytterligare en liknelse kan göras med ätande om man tittar på vilken grupp konsumenter i västvärlden som i störst utsträckning är vegetarianer. Det är de människor som har råd att äta vad och hur de vill – som har sett och upplevt överflödet – som väljer bort att äta kött.

Av: Elin Åström Rudberg

Läs även andra bloggares åsikter om , ,