All mat som slängs

10 december 2015

Matsvinn har under de senaste åren seglat upp som en allt viktigare fråga för företag, organisationer och konsumenter. I västvärlden slängs det stora mängder med mat, både i producent- och konsumentledet. Mat som slängs har använt upp stora mängder energi och andra resurser till ingen nytta eftersom ingen äter upp den. Beroende på produkt varierar svinnet i hela värdekedjan (från producent till konsument) mellan 10 och 50 procent. Den största delen av matsvinnet står hushållen för – i snitt slängs det ungefär 81 kilo mat per person och år i Sverige och av detta hade 35 procent kunnat ätas upp om det hade tagits om hand bättre.

Vissa spår att matsvinn kommer att bli nästa års stora fråga inom hållbarhet. Svenska organisationer, som t ex Stockholms Konsumentförening har länge uppmärksammat frågan. Nine har under hösten 2015 arbetat tillsammans med flera intressenter i ett projekt som syftar till att minska matsvinnet med hjälp av förpackningen. I början av december öppnade den första så kallade ”social supermarket” i Sverige. Butiken är ett initiativ av Axfood och Stockholms Stadsmission som både syftar till att minska matsvinnet och även till att ge familjer och andra konsumenter som lever med mycket små ekonomiska marginaler möjligheten att handla mat för en billigare peng. Det är i huvudsak fullt ätbar mat som av olika anledningar annars hade kasserats som kommer att säljas i butiken.

I spåren av globalisering, teknisk utveckling och sofistikerade transportsystem så har de flesta produkter blivit mycket billigare sedan  andra världskriget. Mat är inget undantag. I mitten på 70-talet lade ett svenskt hushåll ungefär 25 procent av sin disponibla inkomst på mat. I dag är den siffran nere på 14 procent. Mot bakgrund av detta är det inte så konstigt att vi slänger mycket mat i hemmet. Rester av tillagad mat, grönsaker som börjar bli lite mjuka och produkter där datummärkningen precis har gått ut (eller håller på att gå ut) – de åker lätt ner i soporna. Det är ju så lätt och billigt att köpa nytt. På 50- och 60-talen skulle det ha varit otänkbart att slänga så mycket mat som vi gör idag. De flesta hade helt enkelt inte råd med ett sådant slöseri. I och med att i princip alla varor var relativt sett dyrare jämfört med idag var det även för mer välbeställda konsumenter inte ett alternativ att slänga sådant som gick att ta tillvara på.

Den stora frågan är då hur man ska få konsumenter att börja bry sig om matsvinnsfrågan på riktigt? Att använda ekonomiska incitament brukar fungera. Att kunna köpa mat billigare på grund av att den annars hade slängts är ett sätt. Ett annat som använts i vissa kommuner där avfallet sorteras är att hushållen får betala för hur mycket biologiskt avfall som slängs utifrån vikten.Då kostar det på ett mer explicit sätt att slänga mat.

Faktum kvarstår dock att maten är billig (för de allra flesta) och det som är billigt tas inte alltid om hand på samma sätt som det som kostar mer. Det är en utmaning för alla som vill bidra till att minska matsvinnet.

Av: Elin Åström Rudberg

POP-UP överallt och ingenstans

23 april 2014

popup POP UP överallt och ingenstans

Nya gastronomiska erfarenheter erbjuds tillfälligt i Stockholm genom POPupSTHLM vars koncept hade premiär för ett par veckor sedan. Tanken är att återkommande erbjuda möjligheten att smaka på världsledande restaurangers och matinspiratörers kompositioner. Först ut möttes Asien och Paris, en smakblandning som serveras av Parisbaserade Le Mary Celeste.

Tidigare har stockholmarna kunnat besöka bland annat pop-up restaurangen Dill som hade dörrarna öppna under 3 veckor 2013, en restaurang som fick stor uppmärksamhet, besöktes av många och som tillslut visade sig vara ett pr-trick från Lidl.

Pop-up fenomenet har varit aktuellt inom mat och restaurangbranschen ett bra tag och formen dyker även upp inom andra områden som shopping och konst. En nät-pop-up shop, beauty-club, för skönhetsprodukter öppnades i Sverige i januari, Design Popup Store ser sig om efter lokaler och galleri Urban Artroom i Göteborg genomför återkommande pop-up event.

Världen kommer närmare hemmaplan och krögare ges möjlighet att prova nya koncept i mindre upplaga. Leverantörerna till näthandlarna får en plattform för lagerutförsäljning och de småskaliga kreatörerna får visa upp sig. Det är förståeligt att Pop-up fenomenet välkomnas med öppna armar och sprider sig alltmer då tillfälligheter och nyhetens behag tycks locka konsumenterna. Dagens konsumenter lever hektiska liv och det innebär att butiker och produkter måste presenteras för konsumenterna på deras hemmaplan, där de finns och lever sin vardag.

Av: Rebecca Birge

Gröt och ostron – konsumtion utan gränser

7 april 2014

bild3 Gröt och ostron   konsumtion utan gränser

På senare tid har en rad hybrider mellan olika produkter dykt upp. Vi har sett ”mash-ups” mellan produkter från helt olika kategorier och från olika delar av världen, kulturer och traditioner. 2013 gjorde cronuten (hybrid mellan doughnut och croissant) succé i New York och fortfarande är det meterlånga köer för att få smaka på det söta bakverket från Dominique Ansels Bakery på Manhattan. I slutet av förra året såg vi ytterligare en hybird, Ramenburgaren, innehållande klassiska asiatiska komponenter i en amerikansk hamburgare, som även den blev en hype. Försäljningen började i ett stånd på Brooklyns Smorgasburg (som så många andra nya streetfoodinnovationer) och nu ska upphovsmakaren öppna en ”brick and mortar” Ramenburger-restaurang. Mexikansk sushi, Turkisk Roti och vietnamesisk Pulled Pork Tacos är andra exempel på fusion mat som fullkomligt exploderat i storstäder världen över.

Globaliseringen och internet har på många sätt krympt världen. Utbyten och erfarenheter från andra kulturer gör att konsumenter får nya preferenser och nya krav. Restauranger, matproducenter och varumärkesägare tvingas att hänga med och ständigt innovera, vara kreativa, överskrida gränser för att skapa något nytt.

Till mångt och mycket speglar hybrider och ”mash ups” dagens konsumtionssamhälle där konsumenter skiftar beteende och värderingar, ifrågasätter normer och traditioner sätts på prov. Vi ser en bred konsumentgrupp som är benägen att testa oväntade kombinationer från helt olika kategorier.

På Regeringsgatan i Stockholm har nyligen Skanstull Restaurang och Bar slagit upp portarna. De kallar sig för ”radiobar” och konceptet är en blandning av amerikansk diner/fiskrestaurang/bar/studio som sänder livestreamad webbradio från morgon till sen kväll. Bakom konceptet ligger grundarna av södermalmsställena Under Bron och Trädgården. Södermalm har alltså flyttat in ett stenkast bort från Stureplan och på menyn finns allt från löjrom och ostron till enkel gröt och vita bönor i sann mash-up anda.

Av: Julia Holmberg

Julen står på tröskeln och alla är välkomna in

19 december 2013

IMG 15731 Julen står på tröskeln och alla är välkomna in

Det närmar sig juletid och för många en efterlängtad ledighet. Mitt i all granspaning, shopping- och julklappsstress kan vi urskilja flera olika initiativ där människor väljer att dela med sig och skapa julglädje även för andra.

Metro har under december månad publicerat en serie där de presenterar olika projekt där människor i alla olika åldrar vill dela julen med andra som har det sämre ställt. Vi möter självaste tomten, paketutdelare och julbordsräddarna.

På torsdag den 19e december serveras jullunch för hemlösa i Kungsträdgården där hela företag, familjer och alla hungriga eller bara nyfikna kan komma och äta julmat där pengarna skänks till Stadsmissionen. Förra året lockade eventet över 1000 personer och arrangörernas mål är att sätta nytt rekord.

Även kommersiella företag vill visa sin goda vilja inför stundande högtid och IKEA och Wirz Werbung AG i Schweiz manar oss alla att putsa silvret och duka för fest med extra sittplatser. No Empty Chairs at Christmas är en social plattform för alla som önskar sällskap över julen, där kan man registrera sig som antingen gäst eller värd. Men kom ihåg att inte vifta för mycket med ögonfransarna, reglerna är tydliga: ”No Empty Chairs for Christmas is not a dating platform and may not be misused as such”.

Kan allt detta vara en konsekvens på den konsumtionströtthet som går att skönja i samhället? Vill vi idag hellre hjälpa andra än överösa oss själva med ytterligare saker som vi egentligen inte behöver? Eller backar vi bandet och går från en välfärdsstat tillbaka mot ett samhälle uppbyggt på allmosor och fattigvård? Oavsett så går julen i givandets tecken, ät gott, njut av sällskapet och gläds med andra!  

Vi på Consumerinsight önskar er en riktigt god jul!

Av: Rebecca Birge

Spanat i London

1 november 2013

”By seeing London, I have seen as much of life as the world can show” skrev den engelska författaren Samuel Johnson under mitten av 1700-talet. Lite överdrivet kanske men London är en kulturell smältdegel med plats för varje nationalitet, tradition och inte minst trend. Här är några som jag la märke till när jag var i London nyligen:

Omtänksamhet som del av affärsidé
Man vinner helt klart på att visa omtänksamhet om sina kunder. På den trendiga krogen Meat Liquour i West End kommer personalen ut till köande gäster och bjuder på stora lökringar. Jag själv stod över en timme i kö för att komma in och smaka de omtalade hamburgarna, men lökringarna var onekligen ett moment som gjorde att kötiden kändes uthärdlig. Ett annat exempel på liknande välvilja fick jag erfara på den amerikanska hamburgerkedjan Five Guys i Covent Garden. Det populära Five Guys är ett måste för hamburgarälskaren, en autentiskt riktigt amerikansk hamburgerkedja som självaste Flippin Burger’s i Stockholm sägs ha inspirerats av. På Five Guys blir man varmt välkomnad och de bjuder alla sina gäster på obegränsat med färska jordnötter, att äta där eller ta med. Så oavsett långa köer och en oproportionellt lång väntan lämnar man både Meat Liquor och Five Guys med en bra känsla. De har förstått värdet av att göra det lilla extra för sina gäster.

IMG 1923 Spanat i London

Offensiva välgörenhetsorganisationer
De ideella organisationerna i London är kända för att vara offensiva i sin marknadsföring. Inte sällan får man en liten broschyr från en organisation tillsammans med sin måltid på en av de många restaurangkedjorna i London. På flertalet restauranger lägger man på en pund på notan som går till välgörenhet. En lång tradition av givande präglar det engelska samhället och de är i topp i världen när det kommer till givande och insamling till ideella organisationer.

Skärmavbild 2013 10 31 kl. 16.39.46 Spanat i London

Charter 2.0
Tröttnat på New York och Kanarieöarna? Nästa år planeras de första turistresorna till rymden att gå av stapeln. 2012 öppnade Virgin Galactic ett kontor i Pall Mall med ett iögonfallande skyltfönster med budskapet ”Space is Virgin Territory”. Kontorets strategiska adress har lett till en rad spontanköp av rymdresor. Till det blygsamma priset av 250.000 USD har man en säkrad plats på en rymdresa, så snart rymdresor blivit kommersiella vilket är beräknat till år 2014. Har man inte vägarna förbi London finns nu en rad kontor med auktoriserade ”Space Agents” världen över.

IMG 1855 Spanat i London

Den nya sushin
I våras talades det om cevichen som den nya sushin i Stockholm. Men i Sverige har den inte lyckats slå igenom, än. På den Peruanska casual/fine dining restaurangen Ceviche i Soho finns en hel meny med bara ceviches och annan spännande Peruansk mat. Det Peruanska köket är hett, i augusti fick Stockholm också ta del av den spännande nya matkulturen då den peruanska restaurangen Tumi slog upp portarna på söder.

IMG 1919 Spanat i London

Duffingate
På bagerier runt om i London har man kunnat se en rad hybrider av bakverk som Cronuts, Townies och Crookies. I början av oktober kom Starbucks UK med sin variant- en mix av muffin och donut vid namn the Duffin och man var snabb med att varumärkesregistrera namnet. Vad Starbucks inte tagit i beaktning var att det redan fanns en väletablerad Duffin på den lilla bagerikedjan Bea’s of Bloomsbury i London. Att Starbucks varumärkesregistrerat namnet och potentiellt sett skulle kunna hindra Bea’s of Bloomsbury från att sälja originalet skapade en debatt i engelsk media och en anstormning på sociala medier i sann David vs Goliat anda. Med #duffingate sa konsumenterna sitt och Starbucks lät meddela att de inte kommer hindra Bea’s of Bloomsbury att sälja sin variant av Duffin. Debatten har definitivt satt den lilla engelska bagerikedjan på kartan.

Skärmavbild 2013 11 01 kl. 08.59.32 Spanat i London
Skärmdump från #duffingate på statigram.

Jamie’s matimperium
Jamie Oliver’s matimperium växer. Hans ”matrevolution” fortsätter att vinna ny mark, dock har han på senaste tid möts av kritik kring hans moraliserande av arbetarklassfamiljers matvanor. Ändå fortsätter han sitt självutnämnda uppdrag- att utbilda engelsmännen i matkultur. På ett av Jamies senaste restaurangkoncept Recipease, en hub för matintresserade, kan man förutom att äta frukost, lunch och middag även gå matlagningskurser, få inspiration till recept och köpa med sig färdiglagad mat à la Jamie för under 10 pund för två portioner. Såklart är allt i största möjliga mån lokalproducerat och helt utan tillsatser.

IMG 1869 Spanat i London

IMG 1870 Spanat i London

Av: Julia Holmberg

”Om det fanns ett piller så skulle jag ta det”

16 juli 2013

IMG 2089 Om det fanns ett piller så skulle jag ta det

Strax före midsommar i år utsåg HUI i vanlig ordning ”Årets Smultron” (sommarens motsvarighet till ”Årets Julklapp”) och i år gick titeln till ”Matresan”. Kriterierna som ska uppfyllas för att erhålla ”Årets smultron” är att fenomenet ska ha ett högt försäljningsvärde och representera den tid vi lever i. Att matresan blev årets smultron är föga förvånande i ett land som leder ligan när det gäller utgivna kokböcker per capita och där tv-kockarna har blivit vår tids superkändisar. Vårt till synes oändliga intresse för mat innefattar såklart njutning och glädje men likaså dåligt samvete och ångest och inte minst ett enormt resursslöseri. Det är fascinerande hur mycket av den dagliga debatten som handlar om mat.

I en matstudie vi nyligen gjorde kunde vi, debatten till trots, konstatera att intresset för mat inte finns hos alla. ”Om det fanns ett piller så skulle jag ta det istället” uttryckte en av deltagarna när hon berättade om sitt svala intresse för mat. För vissa är mat inte enbart förenat med njutning och glädje utan fungerar oftast som bränsle, något man måste få i sig för att överleva och som ofta är tråkigt att behöva bry sig om.

I det senaste avsnittet av SVTs Historieätarna kunde vi se Erik Haag och Lotta Lundgren gå på djupet med 70-talet och dess ”bruna mat”. Vad de bland annat kunde konstatera var att 70-tals maten innehöll väldigt udda kombinationer, var ofta ganska fet och innehöll lite för många smaker i en rätt vilket gjorde att man inte åt så mycket. Maten var helt enkelt för mättande, äcklig och det var lätt att känna att man hade ätit för mycket. Man höll sig till små portioner och tog till vara på maten man hade hemma, för att konsumera och frossa ansågs fult. Dessutom var matpriserna mycket högre än idag och stod för en stor del av varje hushålls utgifter. I kontrast till detta översvämmas sociala medier idag av bilder på mattallrikar, det ena matlagningsprogrammet avlöser det andra och vi har aldrig lagt så mycket pengar på restaurangbesök som vi gör idag.

I veckan inleddes Ramadan, den muslimska fastemånaden, då man från gryning till skymning helt avstår från mat och dryck. Förutom att ägna sig helhjärtat åt Islam, syftar fastan till att visa ödmjukhet och solidaritet med de mindre bemedlade och de som går hungriga. Det handlar med andra ord om att tänka till kring sin matkonsumtion – att genom fastan lära sig att ha tålamod och självdisciplin. När vi i väst utan närmare eftertanke anser oss ha rätten till all typ av mat när vi vill, var vi än befinner oss känns fastan ganska logisk och sund.

Frågan är hur länge vårt överdrivna intresse för mat kommer att hålla i sig. Efter en trend följer alltid en mottrend; när blir egentligen den surdegsbakande foodien bara ett minne blott? Vi tror att framtiden tillhör en mer måttfull matkonsumtion à la 70-tal, vi ägnar oss åt andra intressen och det där med att istället för mat ta ett piller kanske inte är så otänkbart som det låter idag.

Av: Julia Holmberg & Elin Åström Rudberg

NINEs sommartrender 2013

1 juli 2013

Den här sommaren håller vi ögonen på följande fem trender inom mat, dryck, resande, transporter och träning:

VI ÄTER VEGETARISK MAT
Sommaren 2013 tillhör den vegetariska maten. Länge förknippad med new-age, sönderkokade grytor och hippies – nu tar den vegetariska maten ett steg upp i utvecklingstrappan. Flera mat-magasin har nyligen haft stora reportage om vegetarisk mat (t ex senaste numret av Buffé) och i Stockholm öppnade nyligen Gro; en av de första restaurangerna som tydligt sätter grönsakerna i fokus. Ett välbehövligt tillskott till det annars magra utbudet av restauranger som serverar vegetarisk/halv-vegetarisk mat på en lite högre nivå i huvudstaden. Vi ser även att köttkonsumtionen sjunker i västvärlden vilket banar väg för mer vegetarisk mat.

Vegetarisk mat 620x465 NINEs sommartrender 2013

VI ÅKER TILL ALBANIEN
I globaliseringens tidevarv letar turisterna ständigt efter nästa resemål; destinationer som inte är exploaterade, dit inte charterbolagen bussar har hittat, där det fortfarande känns genuint på riktigt. Sommaren 2013 är Albanien det europeiska land som fortfarande är oupptäckt. Prisvärdhet, kulturhistoriska sevärdheter och mångfald är några anledningar till varför man bör besöka Albanien 2013, enligt Huffington Post. Svenska Dagbladet publicerade för ett tag sedan ett resereportage med bland annat ett foto på den handtextade tåg-tidtabellen i huvudstaden Tirana (med underrubriken ”textat för hand!”). Bara den bilden säger mycket om vad det är som lockar med Albanien – det är så där kittlande outvecklat, på ett nästan gulligt sätt. Precis det som allt mer kräsna resenärer är ute efter.

VI TRÄNAR TRAIL RUNNING
Årets semester går i träningens tecken då träningsresorna är den stora chartertrenden i år. För den som vill röra sig på egen hand är den tidlösa löptrenden fortsatt stark men nu i modifierad form nämligen som Trail Running – löparnas svar på offpiståkning.  Med andra ord ett äventyr som kan pågå i allt från en timme i skogen till löpning i flera dagar i svårnådd terräng. Det är helt enkelt ett intervallpass i skogen, på stigar uppför berg, i kuperad och ospårad terräng och man ska helst springa utan varken kompass eller karta. För den som vill göra trail running till en materialsport finns en uppsjö av gadgets och appar som dokumenterar kalorier, distans, fart och tid. (För den som vill göra det ännu svårare för sig har vi även läst om baklängeslöpning på flera seriösa amerikanska bloggar, bland annat här på New York Times).

VI LIFTAR
I takt med att samhället blivit allt mer individualiserat har liftningen i princip dött ut; tills nu. Att lifta är det smartaste (om än lite våghalsiga) sättet att resa på för den som vill vara både miljö- och prismedveten. Liftning ligger i linje med andra ”resurseffektiva” trender som t ex samåkning eller att bo hemma hos andra på semestern (genom bland annat Airbnb och Couchsurfing).

Just samåkande och liftning har intressanta historiska rötter. Under andra världskriget spreds en propagandabild i USA vars syfte var att öka antalet samåkande bilister för att spara bränsle åt krigsmaskineriet. Parollen löd ”When you ride alone you ride with Hitler!”. Under 30-talets depression var det ett ekonomiskt sätt att genomföra de resor som var ”nödvändiga”. Idag väger snarare miljöargumentet tyngre och att det är ett socialt sätt att resa på; man får chans att uppleva saker som ingen annan upplevt. Om man är flera som liftar ihop försvinner även en stor del av otrygghetsaspekten.

VI DRICKER LÄTTÖL
Vi är mer intresserade av mat än någonsin tidigare och restaurangbesöken slår rekord i Sverige. I kölvattnet på denna utveckling har kraven på de alkoholfria dryckesalternativen höjts. Förra sommaren skrev vi om den alkoholfria trenden. Systembolagets segment av alkoholfria drycker ökade lavinartat. I senaste Fokus kunde vi läsa att lättölen växer hos såväl massproducenterna som hos mikrobryggerierna. Lättölen som är starkt inneboende i den svenska folksjälen kommer i nya skepnader och i år finns mycket mer än Pripps Blå, Spendrups och Åbro att välja på. En av de lite mer ”edgy” är till exempel Brew Dog’s Nanny State.

MED ÖNSKAN OM EN GLAD SOMMAR!

Av: Elin Åström Rudberg och Julia Holmberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Varför dricker vi mindre eko-mjölk?

3 maj 2013

Idag rapporterade P1 morgon om att försäljning av ekologisk mjölk ”rasar” i Sverige. Jämfört med föregående år har försäljningen minskat med 11 procent. Överskottet på ekologisk mjölk säljs som vanlig mjölk (med förlust) eller görs till mjölkpulver för att exporteras. Man kan fundera över varför vi ser denna utveckling just nu. Det är ju inte så att intresset för hållbar och miljövänlig konsumtion har minskat och försäljningen av ekologiska matvaror överlag ligger kvar på en stabil, om än mycket låg, nivå (se scb statistik över livsmedelsförsäljningen 2012).

Man skulle kunna tro att köpa just ekologisk mjölk är ett enkelt sätt att göra en miljövänlig handling; skillnaden i pris mellan vanlig mjölk och ekologisk är för många konsumenter försumbar. Det skiljer bara någon eller några kronor. Tittar vi exempelvis på kött är prisskillnaden mellan konventionella och ekologiska produkter större. I just detta ligger troligtvis även en del av förklaringen bakom försäljningstappet för eko-mjölk.

Kvalitetsskillnaden och upplevelsen av vilken effekt mitt val får på miljön upplevs som liten vad gäller valet mellan vanlig och ekologisk mjölk. Just billig mjölk uppfattas också av många konsumenter som en slags ”rättighet”; man vill inte betala mer än nödvändigt. Vad gäller kött är upplevelsen av en skillnad i kvalitet mellan vanligt och ekologiskt kött större. Dessutom har köttproduktionens inverkan på klimatet debatterats flitigt den senaste tiden. När jag väljer att äta ekologiskt kött upplever jag att jag gör en större insats för miljön jämfört med när jag köper ekologisk mjölk. Sen om det faktiskt förhåller sig så i verkligheten är en annan fråga.

Av: Elin Åström Rudberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Den kulturbärande hamburgaren får maka på sig

2 maj 2013

Hamburgare Den kulturbärande hamburgaren får maka på sig

För lite drygt ett år sedan fick Stockholmarna ”dille på hamburgare”. Det började med hamburgergurun Jon Widegrens öppning av restaurangen Flippin’ Burgers; ett litet hak på Kungsholmen där hipsters trängs med hamburgarveteraner. En kokbok senare och restaurangen är fortfarande fullsatt varje kväll trots en väntetid på 1-2 timmar för att få bord.

Att beställa en hamburgare på en ”finkrog” var för inte så länge sedan nästan smaklöst. Men idag har var och varannan restaurang i den högre prisklassen sin variant av hamburgare på menyn. Man skulle kunna tro att Stockholmarna fått nog av hamburgaren i och med Flippin’ Burgers hypen under 2012. Men inget tyder på detta- Franzén/Lindebergs bakficka Flyin Elk sålde slut på sin variant av burgare redan på öppningsdagen i mitten av mars. Och den vanligaste bilden i mitt Instagramflöde är fortfarande bilder från alla världens storstäder–porträtterade genom just hamburgaren.

Hamburgaren må vara en kulturbärare och även en kulturimperialist. Och att göra det som tidigare klassats som konventionell snabbmat till lyx kanske är en av många strategier för att tackla en orolig världsekonomi. Men att hamburgaren gått från snabbmat/McDonald’s till att vara en gourmeträtt går hand i hand med den senaste tidens debatt om mat- att vi vill ”veta vad vi äter” och att maten blivit alltför frikopplad från naturen. Det är ytterligare ett symptom på autenticitetstrenden och jakten på det äkta. Det har blivit en sport, att likt Jon Widegren, vara med i jakten på den perfekta hamburgaren. Den perfekta burgaren är inte kedjeburgaren och inte nödvändigtvis den ”överpimpade” gourmetburgaren (likt den Kanye West blev serverad på Grand Esaclier gjord på pancetta, anklever och briochebröd). Den perfekta hamburgaren är den enkla och den rena där brödet (helst bakat på potatis) och köttet (helst högrev eller hängmörat nötkött) är i centrum. Enligt Jon Widegren själv behöver inte den perfekta hamburgaren ens något tillbehör utan ska tala för sig själv.

Trots att trendanalytiker spått gourmet-vego matens återkomst är det fortfarande köttet, ofta i form av hamburgaren, som står i centrum. Nu ser det dock ut som att burgaren får tuff konkurrens. Som om vi inte fick nog av korvstoppningstrenden för ett par år sedan- nu gör ”finkorven” comeback. I höst kan vi se fram emot Stockholms första korvrestaurang som öppnar vid Tele2 Arena i form av Korvmakeri-grill-ölhall. Och konceptet är enkelt- ”bra korv, bra bröd, intressanta tillbehör”.

Av: Julia Holmberg

Vårt intresse för mat är omättligt

19 april 2013

K 251 620x349 Vårt intresse för mat är omättligt

I veckan öppnade K 25 på Kungsgatan i Stockholm . K 25 beskrivs som ett ”matpalats” med nio restauranger, ett bageri och ett café där Stockholmare ska kunna handla både frukost, lunch och middag.

För mig blir öppnandet av K 25 ytterligare ett symptom på hur pass långt gången vår fokusering på mat har gått och detta märks på många sätt, inte minst i stadsmiljön i Stockholms innerstad (vilket bland annat den här artikeln i SvD från december 2012 uppmärksammar). Taverno Brillo och Noch and Chow är två andra exempel på ”matpalats” eller ”superrestauranger” som nyligen slagit upp portarna. Inspirationen kommer från liknande koncept utomlands, exempelvis den uppmärksammade Eataly i New York – en blandning av saluhall, delikatessbutik, restaurang och bar. Gemensamt för alla dessa är att det inte enbart handlar om maten utan om att bygga sociala mötesplatser med allt möjligt innehåll, dock med maten som en grundbult i koncepten.

Det är talande att i Mood Gallerian i Stockholm gapar butikerna ofta halvtomma – men restaurangerna är fullproppade med människor, både på dagen och efter arbetstid. Det är som att människor har tröttnat på att shoppa kläder, nu shoppar vi mat istället. I detta ligger ett större fokus på upplevelse och njutning än vad kläd-shopping innebär. Och just upplevelser och njutning är två stora teman i den moderna konsumentkulturen. De sista 20 åren har också besöken på restauranger ökat kontinuerligt i Sverige. Livsstilen bland människor i urbana områden går mot att vi vill umgås mer och mer utanför hemmet och ofta kring mat och dryck.

Samtidigt frågar jag mig – hur mycket mat kan vi handla för? Hur mycket utrymme finns det för fler ”matpalats” i Stockholm? Kanske kommer vi få se en motreaktion mot vårt frosseri i mat och dryck i form av spartanskt leverne och ökad fokus på andra värden än njutningen från charkuterier och vin. Men ännu så länge verkar koncept som kretsar kring mat ha framtiden för sig.

Av: Elin Åström Rudberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,