All mat som slängs

10 december 2015

Matsvinn har under de senaste åren seglat upp som en allt viktigare fråga för företag, organisationer och konsumenter. I västvärlden slängs det stora mängder med mat, både i producent- och konsumentledet. Mat som slängs har använt upp stora mängder energi och andra resurser till ingen nytta eftersom ingen äter upp den. Beroende på produkt varierar svinnet i hela värdekedjan (från producent till konsument) mellan 10 och 50 procent. Den största delen av matsvinnet står hushållen för – i snitt slängs det ungefär 81 kilo mat per person och år i Sverige och av detta hade 35 procent kunnat ätas upp om det hade tagits om hand bättre.

Vissa spår att matsvinn kommer att bli nästa års stora fråga inom hållbarhet. Svenska organisationer, som t ex Stockholms Konsumentförening har länge uppmärksammat frågan. Nine har under hösten 2015 arbetat tillsammans med flera intressenter i ett projekt som syftar till att minska matsvinnet med hjälp av förpackningen. I början av december öppnade den första så kallade ”social supermarket” i Sverige. Butiken är ett initiativ av Axfood och Stockholms Stadsmission som både syftar till att minska matsvinnet och även till att ge familjer och andra konsumenter som lever med mycket små ekonomiska marginaler möjligheten att handla mat för en billigare peng. Det är i huvudsak fullt ätbar mat som av olika anledningar annars hade kasserats som kommer att säljas i butiken.

I spåren av globalisering, teknisk utveckling och sofistikerade transportsystem så har de flesta produkter blivit mycket billigare sedan  andra världskriget. Mat är inget undantag. I mitten på 70-talet lade ett svenskt hushåll ungefär 25 procent av sin disponibla inkomst på mat. I dag är den siffran nere på 14 procent. Mot bakgrund av detta är det inte så konstigt att vi slänger mycket mat i hemmet. Rester av tillagad mat, grönsaker som börjar bli lite mjuka och produkter där datummärkningen precis har gått ut (eller håller på att gå ut) – de åker lätt ner i soporna. Det är ju så lätt och billigt att köpa nytt. På 50- och 60-talen skulle det ha varit otänkbart att slänga så mycket mat som vi gör idag. De flesta hade helt enkelt inte råd med ett sådant slöseri. I och med att i princip alla varor var relativt sett dyrare jämfört med idag var det även för mer välbeställda konsumenter inte ett alternativ att slänga sådant som gick att ta tillvara på.

Den stora frågan är då hur man ska få konsumenter att börja bry sig om matsvinnsfrågan på riktigt? Att använda ekonomiska incitament brukar fungera. Att kunna köpa mat billigare på grund av att den annars hade slängts är ett sätt. Ett annat som använts i vissa kommuner där avfallet sorteras är att hushållen får betala för hur mycket biologiskt avfall som slängs utifrån vikten.Då kostar det på ett mer explicit sätt att slänga mat.

Faktum kvarstår dock att maten är billig (för de allra flesta) och det som är billigt tas inte alltid om hand på samma sätt som det som kostar mer. Det är en utmaning för alla som vill bidra till att minska matsvinnet.

Av: Elin Åström Rudberg