Om förnöjsamhet och missnöje

26 september 2013

De stigande förväntningarnas missnöje. Detta uttryck som myntades av statsminister Tage Erlander har jag kommit att tänka på flera gånger den senaste tiden. Exempelvis när jag i somras lyssnade på ett avsnitt av programserien Oförnuft och Känsla som gick på P1 i somras. Programmet handlade om karriär och lycka och om att vi ofta förutsätter att ”lyckade” personer också är lyckliga. Författaren Alexandra Ahndoril (som tillsammans med sin man bildar den framgångsrika deckarpseudonymen Lars Keppler) berättade en anekdot om en hälsoundersökning där hon blivit ombedd att svara på några frågor i ett formulär, bland annat fick hon ta ställning till om hon ansåg sig lyckligt lottad i livet. Läkaren blev förvånad över att hon hade kryssat i ”ja” och sa att det aldrig var någon som brukade göra det.

Min första chef sa en gång till mig att ordet förnöjsamhet är ett ord som knappt är relevant idag. Att vara förnöjsam ligger liksom inte för moderna människor, det är nästan som ett misslyckande, för precis som att vi förväntas ta hand om vår hälsa förväntas vi hela tiden sträva uppåt, efter något bättre, något mer i livet än det vi har idag.

Den hedonistiska konsumtionen som är vanlig idag kan ses som en del i denna strävan. Vi har lärt oss att drömma om glädje, nöje och lust och vi söker efter att uppleva det vi fantiserar om på riktigt. Genom konsumtion ges vi en möjlighet att bli någon annan. Det paradoxala verkar dock vara att vi aldrig riktigt blir nöjda – verkligheten lyckas sällan leva upp till förväntningarna.

 Om förnöjsamhet och missnöje

Hedonistisk livsstil i tavlan som föreställer guden Bacchus av 1500-tals konstnären Caravaggio.

Kommer den hedonistiska konsumtionen att fortsätta? Den konsumtion genom vilken vi strävar efter lycka och en bättre vardag än den vi har idag. Det går att skönja en slags konsumtionströtthet i dagens samhälle – många människor i västvärlden upplever att antalet prylar man måste sköta, förvara, ta hand om, relatera till etc. börjar bli jobbigt. Lägg till det ekonomisk kris i många länder och klimatkris.

Vi har varit en slags mottrend mot hedonismen på spåren i ett av våra inlägg här på bloggen (om ”foodiens” eventuella död; ”i framtiden tar vi ett piller för att bli mätta”). Malin Ullgren skrev även en krönika om att avstå i Dagens Nyheter i somras. Vem vet – i spåren på ett lite mer återhållsamt och icke-hedonistiskt framtidssamhälle skulle vi kanske även bli lite lyckligare.

Av Elin Åström Rudberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Den välbeställda medelklassen söker ständigt nya utmaningar

18 september 2013

Ohälsa och sjukdom är idag nära förknippat med skuld och syndigt beteende. Nymoralistiska idéer gör att träning för många blir en skyldighet snarare än något lustfyllt. Något alla bör hinna med, om inte efter jobbet så ett snabbpass på lunchen, det går alltid att klämma in i vardagen.

Det handlar också om att utmana och pressa sig själv. Loppen runt om i storstäderna slår deltagarrekord och ”obstacle race” som t ex Tjurruset blir snabbt fyllda. Träningshetsen har nog aldrig varit mer påtaglig. Sveriges största gymkedja SATS sprutar ut nya kreativa träningsformer (de flesta en modifiering av gamla träningsformer i ny förpackning). Nu till hösten kan man sysselsätta sig med allt från Mud (namnet talar tydligt om vad det handlar om) till Dodgeball och Fit as a Fighter. Och i den nya SATS-appen kan man numera logga och tracka all typ av träning, även utanför gymmet. Det finns alltså klasser för alla, glöm bortförklaringarna och kom ihåg- ”strong is the new skinny”.

bild4 Den välbeställda medelklassen söker ständigt nya utmaningar

Midnattsloppet 2013, nytt deltagarrekord igen. Träning och att delta i lopp har blivit en form av folkrörelse.

I takt med att träning kommersialiseras allt mer är det många som söker sig längre ifrån storstadens neonfärgade fitnesscenter. Som vanligt söker sig den välbeställda medelklassen något som känns svårtillgängligt, autentiskt, äkta och kanske till och med lite farligt. De söker sig ut på bergen, bort från spåren i stan, och sysslar istället med terränglöpning och bergsmarathon. Eller så börjar man klättra, långt borta från blaffiga varumärkesloggor och knökfulla gym. Och även skidåkningen håller sakta på att transformeras. Randonée och friåkning har blivit näst intill mainstream. Glöm pisten och skidresorten. Nästa skidresa går till Alaska, på med stighudarna och upptäck nya orörda platser.

Eller är det mest trendiga att ignorera hälsoismen, att inte låta varken staten, media eller träningskedjorna påverka ens livsstilsval? På med mjukisarna, dega i soffan och njut av stillheten.

Av Julia Holmberg