Spelar det någon roll om något är naturligt eller inte?

18 juli 2013

kött4 620x344 Spelar det någon roll om något är naturligt eller inte?

Vi är i dag näst intill besatta av att det mesta omkring oss, kanske framförallt mat, ska vara naturligt. Naturligt är ett ord som syns överallt i marknadsföringssammanhang – reklamarna vet om att sånt som är ”naturligt” säljer bättre än sånt som ”onaturligt”. Det här är intressant eftersom man kan fråga sig vad det egentligen innebär att något är naturligt. Jag har bland annat skrivit om detta i ett tidigare inlägg på bloggen (Vad är det naturliga?).

I en podcast från The Long Now Foundation lyssnade jag nyligen på Nicholas Negroponte en framtidsspanare som bland annat är känd för sina tankar om ”bits and atoms” – att vi lever i en värld som är baserad på atomer men att vi rör oss mot en värld där ”bits” tar över. Hans slutsats blir att sådant som vi idag ser som motsatser till varandra (distinkt olika ”atomer”) kommer att flyta ihop eftersom den teknologiska utvecklingen gör en del sådana distinktioner förlegade. Han pekar bland annat just på dagens motsatsförhållandet mellan naturligt och onaturligt. Ett exempel han nämner är företaget Modern Meadow som experimenterar med att skriva ut kött. Kött som är utskrivet i någon slags 3D printer – är det naturligt eller onaturligt? Själva köttet är ju skapat utifrån ”riktigt” kött (utifrån vävnader från riktiga djur), det är bara produktionsprocessen som skiljer sig.

I anslutning till detta kommer jag också att tänka på en debattartikel i Svenska Dagbladet nyligen där VDn för Kemisk-Tekniska Leverantörförbundet, Olof Holmer, bemötte en artikel av Centerpartiledaren Annie Lööf som handlade om att Centerpartiet vill minska de kemiska gifterna i vår vardag. Enligt Holmer finns det en rad felaktigheter i Centerledarens artikel, bland annat påståendet att ”kemikalier finns i nästan allt som vi kommer i kontakt med”. Holmer påpekar i sin artikel att allt omkring oss består av kemikalier, ”Annie Lööf består själv till 100 procent av kemikalier”, konstaterar han ironiskt.

Vår besatthet av det naturliga i dag kan ses som en följd av industrisamhällets och i efterdyningarna på den – masskonsumtionens uppkomst. Innan var frågan om naturligt eller inte irrelevant – man ”konsumerade” på det sätt som var möjligt. I och med uppkomsten av en stor medelklass blev det under 1900-talet möjligt för allt fler människor att lägga en stor del av sin ökade inkomst på konsumtionsvaror.

Under efterkrigstidens första årtionden slog masskonsumtionen igenom med fullt kraft – det nya och i våra ögon ”onaturliga” var attraktivt; det var plast, engångsartiklar och det skulle vara nytt. ”Throw away living” blev ett begrepp som kännetecknade tidsandan. Jakten på det naturliga i dag kan ses som en reaktion på det slit och släng ideal som rådde i mitten på 1900-talet, och som fortfarande råder, i stora delar av samhället. Något som kan hävdas vara naturligt blir på många sätt den ultimata motsatsen till allt det som vi vill distansera oss från. Frågan är dock om detta förhållningssätt håller i en framtid där världen troligtvis inte ser likadan ut som i dag.

Av: Elin Åström Rudberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

”Om det fanns ett piller så skulle jag ta det”

16 juli 2013

IMG 2089 Om det fanns ett piller så skulle jag ta det

Strax före midsommar i år utsåg HUI i vanlig ordning ”Årets Smultron” (sommarens motsvarighet till ”Årets Julklapp”) och i år gick titeln till ”Matresan”. Kriterierna som ska uppfyllas för att erhålla ”Årets smultron” är att fenomenet ska ha ett högt försäljningsvärde och representera den tid vi lever i. Att matresan blev årets smultron är föga förvånande i ett land som leder ligan när det gäller utgivna kokböcker per capita och där tv-kockarna har blivit vår tids superkändisar. Vårt till synes oändliga intresse för mat innefattar såklart njutning och glädje men likaså dåligt samvete och ångest och inte minst ett enormt resursslöseri. Det är fascinerande hur mycket av den dagliga debatten som handlar om mat.

I en matstudie vi nyligen gjorde kunde vi, debatten till trots, konstatera att intresset för mat inte finns hos alla. ”Om det fanns ett piller så skulle jag ta det istället” uttryckte en av deltagarna när hon berättade om sitt svala intresse för mat. För vissa är mat inte enbart förenat med njutning och glädje utan fungerar oftast som bränsle, något man måste få i sig för att överleva och som ofta är tråkigt att behöva bry sig om.

I det senaste avsnittet av SVTs Historieätarna kunde vi se Erik Haag och Lotta Lundgren gå på djupet med 70-talet och dess ”bruna mat”. Vad de bland annat kunde konstatera var att 70-tals maten innehöll väldigt udda kombinationer, var ofta ganska fet och innehöll lite för många smaker i en rätt vilket gjorde att man inte åt så mycket. Maten var helt enkelt för mättande, äcklig och det var lätt att känna att man hade ätit för mycket. Man höll sig till små portioner och tog till vara på maten man hade hemma, för att konsumera och frossa ansågs fult. Dessutom var matpriserna mycket högre än idag och stod för en stor del av varje hushålls utgifter. I kontrast till detta översvämmas sociala medier idag av bilder på mattallrikar, det ena matlagningsprogrammet avlöser det andra och vi har aldrig lagt så mycket pengar på restaurangbesök som vi gör idag.

I veckan inleddes Ramadan, den muslimska fastemånaden, då man från gryning till skymning helt avstår från mat och dryck. Förutom att ägna sig helhjärtat åt Islam, syftar fastan till att visa ödmjukhet och solidaritet med de mindre bemedlade och de som går hungriga. Det handlar med andra ord om att tänka till kring sin matkonsumtion – att genom fastan lära sig att ha tålamod och självdisciplin. När vi i väst utan närmare eftertanke anser oss ha rätten till all typ av mat när vi vill, var vi än befinner oss känns fastan ganska logisk och sund.

Frågan är hur länge vårt överdrivna intresse för mat kommer att hålla i sig. Efter en trend följer alltid en mottrend; när blir egentligen den surdegsbakande foodien bara ett minne blott? Vi tror att framtiden tillhör en mer måttfull matkonsumtion à la 70-tal, vi ägnar oss åt andra intressen och det där med att istället för mat ta ett piller kanske inte är så otänkbart som det låter idag.

Av: Julia Holmberg & Elin Åström Rudberg

NINEs sommartrender 2013

1 juli 2013

Den här sommaren håller vi ögonen på följande fem trender inom mat, dryck, resande, transporter och träning:

VI ÄTER VEGETARISK MAT
Sommaren 2013 tillhör den vegetariska maten. Länge förknippad med new-age, sönderkokade grytor och hippies – nu tar den vegetariska maten ett steg upp i utvecklingstrappan. Flera mat-magasin har nyligen haft stora reportage om vegetarisk mat (t ex senaste numret av Buffé) och i Stockholm öppnade nyligen Gro; en av de första restaurangerna som tydligt sätter grönsakerna i fokus. Ett välbehövligt tillskott till det annars magra utbudet av restauranger som serverar vegetarisk/halv-vegetarisk mat på en lite högre nivå i huvudstaden. Vi ser även att köttkonsumtionen sjunker i västvärlden vilket banar väg för mer vegetarisk mat.

Vegetarisk mat 620x465 NINEs sommartrender 2013

VI ÅKER TILL ALBANIEN
I globaliseringens tidevarv letar turisterna ständigt efter nästa resemål; destinationer som inte är exploaterade, dit inte charterbolagen bussar har hittat, där det fortfarande känns genuint på riktigt. Sommaren 2013 är Albanien det europeiska land som fortfarande är oupptäckt. Prisvärdhet, kulturhistoriska sevärdheter och mångfald är några anledningar till varför man bör besöka Albanien 2013, enligt Huffington Post. Svenska Dagbladet publicerade för ett tag sedan ett resereportage med bland annat ett foto på den handtextade tåg-tidtabellen i huvudstaden Tirana (med underrubriken ”textat för hand!”). Bara den bilden säger mycket om vad det är som lockar med Albanien – det är så där kittlande outvecklat, på ett nästan gulligt sätt. Precis det som allt mer kräsna resenärer är ute efter.

VI TRÄNAR TRAIL RUNNING
Årets semester går i träningens tecken då träningsresorna är den stora chartertrenden i år. För den som vill röra sig på egen hand är den tidlösa löptrenden fortsatt stark men nu i modifierad form nämligen som Trail Running – löparnas svar på offpiståkning.  Med andra ord ett äventyr som kan pågå i allt från en timme i skogen till löpning i flera dagar i svårnådd terräng. Det är helt enkelt ett intervallpass i skogen, på stigar uppför berg, i kuperad och ospårad terräng och man ska helst springa utan varken kompass eller karta. För den som vill göra trail running till en materialsport finns en uppsjö av gadgets och appar som dokumenterar kalorier, distans, fart och tid. (För den som vill göra det ännu svårare för sig har vi även läst om baklängeslöpning på flera seriösa amerikanska bloggar, bland annat här på New York Times).

VI LIFTAR
I takt med att samhället blivit allt mer individualiserat har liftningen i princip dött ut; tills nu. Att lifta är det smartaste (om än lite våghalsiga) sättet att resa på för den som vill vara både miljö- och prismedveten. Liftning ligger i linje med andra ”resurseffektiva” trender som t ex samåkning eller att bo hemma hos andra på semestern (genom bland annat Airbnb och Couchsurfing).

Just samåkande och liftning har intressanta historiska rötter. Under andra världskriget spreds en propagandabild i USA vars syfte var att öka antalet samåkande bilister för att spara bränsle åt krigsmaskineriet. Parollen löd ”When you ride alone you ride with Hitler!”. Under 30-talets depression var det ett ekonomiskt sätt att genomföra de resor som var ”nödvändiga”. Idag väger snarare miljöargumentet tyngre och att det är ett socialt sätt att resa på; man får chans att uppleva saker som ingen annan upplevt. Om man är flera som liftar ihop försvinner även en stor del av otrygghetsaspekten.

VI DRICKER LÄTTÖL
Vi är mer intresserade av mat än någonsin tidigare och restaurangbesöken slår rekord i Sverige. I kölvattnet på denna utveckling har kraven på de alkoholfria dryckesalternativen höjts. Förra sommaren skrev vi om den alkoholfria trenden. Systembolagets segment av alkoholfria drycker ökade lavinartat. I senaste Fokus kunde vi läsa att lättölen växer hos såväl massproducenterna som hos mikrobryggerierna. Lättölen som är starkt inneboende i den svenska folksjälen kommer i nya skepnader och i år finns mycket mer än Pripps Blå, Spendrups och Åbro att välja på. En av de lite mer ”edgy” är till exempel Brew Dog’s Nanny State.

MED ÖNSKAN OM EN GLAD SOMMAR!

Av: Elin Åström Rudberg och Julia Holmberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,