”Att köpa är silver, att dela är guld”

8 maj 2013

Zipcar2 620x400 Att köpa är silver, att dela är guld

Jag har tidigare skrivit om så kallad ”collaborative consumption” på bloggen. Det var för nästan 2 år sedan och fenomenet har vuxit sedan dess. Ett tecken på detta är framsidan på The Economist som som nyligen hade rubriken ”The Sharing Economy”.

I korthet handlar det om att människor väljer att använda produkter och tjänster på ett nytt sätt – med hjälp av Internet kan saker  som förut inte gick att hyra, byta eller låna ut helt plötsligt användas av många fler människor. Vem som helst kan hyra ut sin lägenhet eller bil, eller utföra en tjänst i utbyte mot betalning. Det har man ju förvisso alltid kunnat göra, åtminstone i teorin. Men det är först i och med den tekniska utvecklingen under de senaste åren som det har blivit tillräckligt enkelt och lättillgängligt.

Ett av de mest välkända exemplen som jag själv har tagit upp i flera sammanhang är AirBnb – en plattform för människor som vill hyra ut sin bostad under kortare eller längre perioder. Idag finns AirBnb på över 30 000 platser världen över. Ett annat intressant företag är amerikanska Zipcar vars medlemmar kan boka och använda företagets bilar. Det fungerar som en traditionell bilpool men ny teknik gör det enklare än tidigare att hitta och boka en bil med kort varsel. Det intressanta med Zipcar är att företaget nyligen köptes av Avis – ett exempel på att etablerade aktörer ser potentialen på den här marknaden.

Från konsumentens sida finns det flera fördelar med den här utvecklingen. Vi brukar prata om ”bra för mig och bra för världen” trenden. Just ”collaborative consumption” inbegriper båda dessa aspekter. Dels kan man tjäna pengar på att till exempel hyra ut sin lägenhet och så känns det bra ur ett hållbarhetsperspektiv att utnyttja de resurser som finns på ett mer effektivt sätt. Det är intressant att just Zipcar är som mest populärt bland studenter. Dels beror det säkerligen på att man som student inte har så mycket pengar. Men det reflekterar också ett skifte i värderingar där unga i väst i allt mindre utsträckning ser en egen bil som en viktig statusmarkör. Snarare representerar bilen ett förlegat ideal som i dag vare sig är hållbart eller åtråvärt.

Av: Elin Åström Rudberg

Varför dricker vi mindre eko-mjölk?

3 maj 2013

Idag rapporterade P1 morgon om att försäljning av ekologisk mjölk ”rasar” i Sverige. Jämfört med föregående år har försäljningen minskat med 11 procent. Överskottet på ekologisk mjölk säljs som vanlig mjölk (med förlust) eller görs till mjölkpulver för att exporteras. Man kan fundera över varför vi ser denna utveckling just nu. Det är ju inte så att intresset för hållbar och miljövänlig konsumtion har minskat och försäljningen av ekologiska matvaror överlag ligger kvar på en stabil, om än mycket låg, nivå (se scb statistik över livsmedelsförsäljningen 2012).

Man skulle kunna tro att köpa just ekologisk mjölk är ett enkelt sätt att göra en miljövänlig handling; skillnaden i pris mellan vanlig mjölk och ekologisk är för många konsumenter försumbar. Det skiljer bara någon eller några kronor. Tittar vi exempelvis på kött är prisskillnaden mellan konventionella och ekologiska produkter större. I just detta ligger troligtvis även en del av förklaringen bakom försäljningstappet för eko-mjölk.

Kvalitetsskillnaden och upplevelsen av vilken effekt mitt val får på miljön upplevs som liten vad gäller valet mellan vanlig och ekologisk mjölk. Just billig mjölk uppfattas också av många konsumenter som en slags ”rättighet”; man vill inte betala mer än nödvändigt. Vad gäller kött är upplevelsen av en skillnad i kvalitet mellan vanligt och ekologiskt kött större. Dessutom har köttproduktionens inverkan på klimatet debatterats flitigt den senaste tiden. När jag väljer att äta ekologiskt kött upplever jag att jag gör en större insats för miljön jämfört med när jag köper ekologisk mjölk. Sen om det faktiskt förhåller sig så i verkligheten är en annan fråga.

Av: Elin Åström Rudberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Den kulturbärande hamburgaren får maka på sig

2 maj 2013

Hamburgare Den kulturbärande hamburgaren får maka på sig

För lite drygt ett år sedan fick Stockholmarna ”dille på hamburgare”. Det började med hamburgergurun Jon Widegrens öppning av restaurangen Flippin’ Burgers; ett litet hak på Kungsholmen där hipsters trängs med hamburgarveteraner. En kokbok senare och restaurangen är fortfarande fullsatt varje kväll trots en väntetid på 1-2 timmar för att få bord.

Att beställa en hamburgare på en ”finkrog” var för inte så länge sedan nästan smaklöst. Men idag har var och varannan restaurang i den högre prisklassen sin variant av hamburgare på menyn. Man skulle kunna tro att Stockholmarna fått nog av hamburgaren i och med Flippin’ Burgers hypen under 2012. Men inget tyder på detta- Franzén/Lindebergs bakficka Flyin Elk sålde slut på sin variant av burgare redan på öppningsdagen i mitten av mars. Och den vanligaste bilden i mitt Instagramflöde är fortfarande bilder från alla världens storstäder–porträtterade genom just hamburgaren.

Hamburgaren må vara en kulturbärare och även en kulturimperialist. Och att göra det som tidigare klassats som konventionell snabbmat till lyx kanske är en av många strategier för att tackla en orolig världsekonomi. Men att hamburgaren gått från snabbmat/McDonald’s till att vara en gourmeträtt går hand i hand med den senaste tidens debatt om mat- att vi vill ”veta vad vi äter” och att maten blivit alltför frikopplad från naturen. Det är ytterligare ett symptom på autenticitetstrenden och jakten på det äkta. Det har blivit en sport, att likt Jon Widegren, vara med i jakten på den perfekta hamburgaren. Den perfekta burgaren är inte kedjeburgaren och inte nödvändigtvis den ”överpimpade” gourmetburgaren (likt den Kanye West blev serverad på Grand Esaclier gjord på pancetta, anklever och briochebröd). Den perfekta hamburgaren är den enkla och den rena där brödet (helst bakat på potatis) och köttet (helst högrev eller hängmörat nötkött) är i centrum. Enligt Jon Widegren själv behöver inte den perfekta hamburgaren ens något tillbehör utan ska tala för sig själv.

Trots att trendanalytiker spått gourmet-vego matens återkomst är det fortfarande köttet, ofta i form av hamburgaren, som står i centrum. Nu ser det dock ut som att burgaren får tuff konkurrens. Som om vi inte fick nog av korvstoppningstrenden för ett par år sedan- nu gör ”finkorven” comeback. I höst kan vi se fram emot Stockholms första korvrestaurang som öppnar vid Tele2 Arena i form av Korvmakeri-grill-ölhall. Och konceptet är enkelt- ”bra korv, bra bröd, intressanta tillbehör”.

Av: Julia Holmberg