Det är alltid någon som äger

15 februari 2013

Av : Elin Åström Rudberg

I det här inlägget kommer jag i viss mån att säga emot mig själv – för nästan två år sedan skrev jag om nya medietjänster och att dessa gjorde traditionellt ägande av information överflödigt. När människor har sin musik på Spotify, sina favoritfilmer på Netflix och kanske till och med får sina böcker och texter streamade till sin dator eller surfplatta, så befinner vi oss i en ny tid med ny logik och nya begrepp. Vi behöver inte längre spara ner medieinnehåll på våra datorer (och i den processen riskera att bryta mot lagen genom att råka kopiera upphovsrättsskyddat material) utan vi kommer lätt åt allt vårt material genom Internet och det så kallade ”molnet”.

Detta betyder dock inte att ägandet i sig har försvunnit; det har bara bytt skepnad. Det är i den nya skärningspunkten – mellan mina personligt skapade listor, kommentarer, foton med mera och företagen som tillhandahåller de tjänster som gör detta möjligt – som nya konflikter och gråzoner dyker upp.

I höstas cirkulerade det exempelvis något slags upprop på Facebook där man som användare uppmuntrades att protestera mot att företaget skulle kunna sälja användarnas personliga information utan deras medgivande. Innan jul dök ett liknande fall upp vad gäller bilddelnings-sajten Instagram, där nya användaravtal skulle göra det möjligt för företaget att sälja användarnas bilder för t ex reklamsyfte (senare backade företaget från detta). Man kan mycket väl tänka sig hypotetiska liknande fall i framtiden (vem äger t ex mina skapade spellistor på Spotify?).

De flesta konsumenter verkar dock rycka på axlarna åt risken att ens personliga information skulle kunna användas i kommersiellt syfte – och vad ska man göra? De flesta vill ju finnas på samma sociala medier som sina vänner. Utan ett konto på Facebook, LinkedIn, Instagram, Twitter eller någon av de andra populära tjänsterna riskerar man att hamna helt eller delvis utanför många sociala sammanhang.

Ett intressant exempel som faller inom ramen för denna diskussion är den nya amerikanska tjänsten SnapChat. Det är en bilddelningstjänst, precis som t ex Instagram, men med den stora skillnaden att användarna väljer hur länge en bild ska finnas kvar innan den raderas automatiskt.

Snapchat dump 620x277 Det är alltid någon som äger

Här kommer således förgänglighet in i bilden, vilket i sig är ett tänkvärt motfenomen till Facebooks så kallade tidslinje där all min aktivitet på sajten sparas och synliggörs (om inte i all evighet så åtminstone så länge jag har kvar mitt Facebook-konto). SnapChat har på kort tid blivit otroligt populärt i USA, särskilt bland unga; i november 2012 delades 20 miljoner bilder per dag. Föräldrar oroar sig för så kallad ”sexting”; att ungdomar skickar sexbilder till varandra, men detta har inte hindrat tjänsten från att växa.

Kanske kommer vi att få se mer av detta i framtiden; flyktig information som bara kan upplevas vid en viss tidpunkt, på en viss plats. Fullständigt raderad information är det i alla fall ingen som kan äga. Men diskussionen om vem som har makten och rätten till medieinnehåll i molnets tidsålder lär fortsätta.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Företag som tar ställning

8 februari 2013

Av: Elin Åström Rudberg

Min kollega, Julia Holmberg, sa när hon var med i TV 4:s nyhetsmorgon på Nyårsdagen att hon trodde att fler företag kommer att ta ställning i politiska frågor framöver. Med detta i bakhuvudet har jag den senaste tiden sett två intressanta exempel.

För någon vecka hittade jag följande annons från Norwegian Air i DN: ”The Business Hen’s Airline” stod det med stora bokstäver. Här har vi alltså ett företag som aktivt går ut med det könsneutrala pronomet hen i reklamsammanhang. Kanske inte världens mest kontroversiella ställningstagande men det säger ändå ändå en del om hur flygbolaget vill uppfattas. Modernt. För jämställdhet. I tiden. Ett flygbolag för unga, urbana och toleranta flygresenärer.

Norwegain Air2 620x790 Företag som tar ställning

Ett annat exempel som den senaste tiden omskrivits i media är ICA handlaren i Kaxås som gick ut på sin Facebook sida med ett välkomstmeddelande till nyanlända flyktingar från Syrien. Efteråt fick handlaren ta emot rasistiska påhopp men även en uppsjö med positiva och uppmuntrande kommentarer. Vad säger detta ställningstagande om ICA i Kaxås? Vi är en modern butik. I tiden. Vi stödjer ett mångkulturellt och öppet samhälle.

Visst riskerar både Norwegian Air och ICA att stöta bort allehanda människor som inte sympatiserar med budskapet, men man vinner troligtvis desto fler konsumenters stöd. Och desto viktigare visar ställningstagandena att man står upp för sin åsikt, att man inte är ängslig även om vissa personer alltid kommer att avfärda dylika initiativ som pr-trick. Men i det stora hela upplevs detta troligtvis som uppfriskande när många storföretag annars verkar göra sitt bästa för att aldrig stöta sig med någon men som en följd bli ointressanta och passiva.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,