Top-down eller bottom-up? Perspektiv på livet och livslinjen

30 april 2012

Av Elisabet Sjölund

När Facebook introducerade sin Timeline uppstod (inte oväntat) debatt och diskussion, naturligtvis om integritet och hur rättigheter till information används och kan användas av olika parter, men också om själva gränssnittet. Alla har inte uppskattat det nya formatet som exponerar aktiviteter i tidsordning. Det är lättare att få översikt över våra egna och våra vänners liv på Facebook, tidslinjen ger ett annat perspektiv; man kan upptäcka mönster. Skogen som tidigare skymdes av träden kanske börjar synas. På gott och ont.

Facebook ger oss möjlighet att publicera en regisserad bild av oss själva. När vi vant oss vid tidslinjen kanske det nya perspektivet formar och påverkar våra statusuppdateringar och inlägg med ett tydligare ”top-down”-perspektiv; dvs att vi primärt utgår från helheten och översikten. Känns min profil lite väl husmorsmysig; dominerar kanelbullebilderna? Dags att checka in på några krogar…. Verkar jag oseriös? Dags att länka till en akademisk artikel… Den tidslinje som nu visar bilden av oss som summan av de separata inlägg vi gjort under de senaste åren… som byggts ”bottom-up”, utan tanken på att allt skulle syntetiseras, kan förstås i efterhand redigeras och snyggas till.

När dagligvaruhandlare med medlemskort skickar ut rabattkuponger på de varor som dominerat våra varukorgar på sistone blir vi också varse om våra mönster och vanor. Detta tog  Åsa Jonsson upp i inlägget Den interaktiva reklamen som skannar dig; om hur information om oss exponeras publikt när reklamen utnyttjar ny teknik. Blir vi glada över att vi får rabatt på storpack chips? Börjar vi någonstans fundera på helheten i matkorgen, vad den säger om oss? Får den oss att välja annorlunda nästa gång vi handlar med kundkort?

I personlighetstester, såsom Meyers Briggs Type Indicator, handlar ofta delar om huruvida man föredrar att arbeta och lösa problem top-down eller bottom-up och säkert är detta till viss del rotat i våra personligheter. Delvis kan det nog dock formas genom varseblivning om mönster – i en tid när vi är allt mer publika i vad vi gör, när gränserna mellan privat och publik sfär suddas ut, blir våra aktiviteter och handlingar tydligare både för oss själva och andra -  något som kan tänkas hejda det spontanitetsideal som samtidigt sägs råda.

Vi lämnar spår och kan läsa resultatet; vår egen karta, till exempel genom de digitala och analoga annonser som riktas till oss och genom en överblick av vår Tidslinje. Med övning och strategi borde vi iterativt kunna forma ett ”jag” som uttrycker precis det vi vill. Så kanske kommer nästa spelsuccé att handla om vem som är bäst på att locka exakt rätt annonsörer till sin sida på Facebook

Läs om vad andra bloggar postat om Facebook’s Timeline

Glimtar från Milano

26 april 2012

Av Elisabet Sjölund

NINEs Creative Director Isabelle Dahlborg Lidström besökte vårens designvecka i Milano och kom tillbaka till Stockholm med inspiration och exempel på de senaste uttrycken från formvärldens stora samlingspunkt.  ”… det känns fortfarande som om hantverket regerar i formspråk, tanke och handling, hälsar Isabelle. Här är några spaningar:

Manufaktur och natur
Naturen fyller fortfarande en stor roll som inspirations- och materialkälla. Ett tema inom denna bredare trend mot det naturliga, är mötet mellan det av människan bearbetade materialet, och det orört naturliga. Studenter från Holländska Piet Zwart Institute undersöker och inspireras i sin utställning Fabrikaat av hantverk och trädgårdens roll.

unknown 1 Glimtar från Milano

Bruksmaterial som bjuder in och ger plats åt naturen – insprängda i tegelmuren skapar de nya elementen liv och grönska. Brick Biotope från utställningen Fabrikaat av studenter vid Piet Zwart Institute i Rotterdam. Foto: Isabelle Dahlborg Lidström

strukturer Glimtar från Milano

Vackra strukturer i trä där naturens form och mönster förstärkts med färg - ytterligare ett lyckat exempel på samverkan mellan människa och natur, från Royal College of Art. Foto: Isabelle Dahlborg Lidström

Papper och massa
Papper och pappersmassa fortsätter att inspirera formgivare.

pokal1 Glimtar från Milano

Pokaler av pressad pappersmassa formgivna av Brian Bailey vid School of the Art Institute of Chicago (Whatnot). Foto: Isabelle Dahlborg Lidström

pappersflaskor Glimtar från Milano

Skira skålar och flaskor av papper från Wrap Art & Design Plv Ltd. Foto: Isabelle Dahlborg Lidström

Maskin och människa
Underfundiga och tänkvärda mekaniska skulpturer och maskiner visades i olika utföranden. Det mekaniskt invanda i vissa av människans rörelsemönster tydliggörs i Laikingland‘s handskulptur.

Lekfullt uttryck fann man också i Miller Goodman‘s geometriska gubbar av återvunna träprodukter

tragubbar Glimtar från Milano

Två träiga gubbar, sammansatta av vintagematerial i enkla geometriska former, från leksakstillverkarna Miller Goodman. Foto: Isabelle Dahlborg Lidström

Stockholmarna trampar igång våren

15 april 2012

Av Julia Holmberg

A car runs on money and makes you fat. A bicycle runs on fat and saves you money” skriver det brittiska klädföretaget Howies på sin blogg. Det ligger självklart något i det. Dessutom är den frihetskänsla som infinner sig när man cyklar svårslagen. Och när den autentiska, resurseffektiva och samtidigt hyperaktiva Stockholmslivsstilen gör sig påmind kan jag inte hjälpa att förundras över varför inte fler Stockholmare cyklar? Morgonträngseln i tunnelbanan, kaoset i pendeltågstrafiken och bilköerna som ringlar tätt genom hela Storstockholm där det ena vägarbetet avlöser det andra känns som anledningar nog att ta cykeln till jobbet.

Cykelresorna i Stockholm har ökat, ändå genomförs bara ca 8 % av alla resor i Stockholms innerstad på cykel och vi är långt ifrån Köpenhamn där hela 30 % av alla resor till och från skola och arbete sker via cykeln.Virgin Vacations rankningslista av världens bästa cykelstäder fanns inte någon svensk stad med, däremot två norska och såklart världens tredje bästa cykelstad- Köpenhamn. Frågan är varför Stockholm har så svårt att bli en cykelstad?

Medan andra städer i Europa satsar på cyklisterna känns det som att Stockholms makthavare inte har hängt med. I Köpenhamn äger alla en cykel, cykelnätet är dessutom utbrett och sammanhängande. I Köpenhamn kan man, till skillnad från Stockholm, ta med cykeln på alla pendeltåg och man har till och med installerat cykelpumpar och cykelställ på vissa pendeltåg. I Amsterdam utgör cyklingen hjärtat i stadens infrastruktur. Förutom världens bästa cykelnät finns här cykelgarage och cykeluthyrningar i varje gatuhörn. I London har man satsat på 6-filiga ”Cycle Superhighways” för att underlätta cykeltrafiken och i bergiga Trondheim har man installerat världens första cykellift.

Visst satsas det på cyklisterna även i Stockholm men det är satsningar initierade av cykelentusiasterna själva. På till exempel Bikertize kan du få betalt för reklam på din cykel. I Stockholm och Uppsala finns numera Cykelbyrån som förser kontor med cykelabonnemang- för ett par hundralappar i månaden kan företag få en stadscykel med sitt företags logga på och Cykelbyrån står för all cykelservice. Idag finns också Stockholm City Bikes på 94 ställen i Stockholm. När man lånar en Stockholm City Bike finns det möjlighet att använda sitt SL Access-kort som cykelkort- smidigt och enkelt. Cykelapparna och cykelbloggarna ökar, cykeln som modeaccessoar syns flitigt och på Norrlandsgatan i Stockholm ligger Bianchi Café and Cycles; en kombination av café och cykelbutik där människor möts för att äta och kanske för att diskutera cyklar. Stockholmarna verkar uppenbarligen älska cykeln men staden är långt ifrån ”cykelvänlig”, i alla fall om den svenska ”trygghetsnarkomanen” får säga sitt. 

Trots att Stockholm är långt ifrån övriga Europa vad det gäller satsning på cykelfrämjande infrastruktur verkar ändå Stockholmarna ha insett att framtidens enkla och smarta pendlande sker på cykeln- inte genom bilen. Regeringen har klubbat igenom att det ska byggas nya cykelbanor, cykelparkeringar och säkrare korsningar för cyklister i slutet av 2012. Om detta nu blir verklighet är det minst sagt på tiden.

tumblr m22fjmqoi11qzehdm1 Stockholmarna trampar igång våren

Foto: Elin Bandmann

För härlig cykelinspiration av riktiga cykelentusiaster kolla in: Put the fun between your legs och Copenhagen Cycle Chic

Att förföra utan att vilseleda

4 april 2012

Av Elisabet Sjölund

Bilder är per definition vilseledande. Det var en av kommentarerna i en diskussion under seminariet ”HUDNÄRA – ett möte om kosmetika, förhoppningar, trender och vetenskap ” som Konsumentföreningen Stockholm (KfS) arrangerade häromveckan. I diskussionen om reklam och om huruvida man får och bör få använda manipulerade bilder i reklam för skönhetsprodukter medverkade bl.a. Gunnar Larsson, generaldirektör på Konsumentverket och Tomas Lenneryd; stylist med bakgrund inom mode och media.  Gunnar Larsson pratade om lagstiftningen som säger att reklam som av den genomsnittliga konsumenten uppfattas som vilseledande är förbjuden. Ett par exempel på reklamkampanjer som fällts i domstol togs upp.

Tomas Lenneryd å sin sida pekade på svårigheten att reglera och dra gränser – långt före de moderna bildbehandlingsprogrammens era var bilder just manipulerade versioner av verkligheten och allt handlar om hur vi förhåller oss till bilder.  I vår tid kan vi i allmänhet förhålla oss till manipulerade bilder, menar Lenneryd, och man bör även lära sina barn att kritiskt granska bilder och budskap. I England börjar man reglera manipulering av reklambilder – i annonser för hårvård får t.ex. fotografier inte längre redigeras med extra glans i håren. Reglering som dock blir svår att kontrollera, enligt Gunnar Larsson.

Retusch och manipulering av bilder berör och upprör. Stort rabalder uppstod då den norske, prisbelönte naturfotografen Terje Hellesö visade sig ha monterat sina påstått ”naturliga” naturbilder. Bildvärlden skakades om en aning men kanske vi inte borde ha förvånats – vi vet ju att möjligheterna finns. Konstnärinnan Anna Utopia Giordano undersöker hur retusch påverkar uttryck när hon manipulerar kända målningar av Venus med Photoshop. Kritik mot bildmanipulerandet dyker upp på olika håll men samtidigt syns andra tendenser. SJ’s tidning Kupé  anger i senaste numret inte bara skribent, fotograf, stylist och hår- och makeupartist utan även vem som stått för retusch i ett fotoreportage – kreatören bakom bildmanipulationen.

Vi vill bli förförda men vi vill inte bli lurade. Att en bild av en pipa inte är en pipa har vi hört (eller läst) förr – kanske är det en rimlig utgångspunkt i en alltmer Photoshoppad värld.

ceci n est pas une pipe1 Att förföra utan att vilseleda