Lokala livsstilsmagasin tecken i tiden

16 mars 2012

Av: Elin Åström Rudberg

Förra veckan damp det ner en ny gratistidning i i min brevlåda. Det var det första numret av ”Vasastan Magasin” som ska komma ut fem gånger per år och innehålla lokala nyheter, intervjuer med lokala personligheter, reportage med mera.

vasastan magasin3 169x300 Lokala livsstilsmagasin tecken i tiden

Det är ingen slump att det här magasinet utkommer just nu. Lokalsamhället upplever en slags renässans och då syftar jag inte bara på den svenska matscenen där det lokalproducerade har exploaterats in absurdum av alla från ”genuina” små producenter av råvaror till stora livsmedelsföretag. Nej, ”kvarters-trenden” sträcker sig längre bort än så och berör allt som man kan göra, hitta och köpa inom ett lagom gångavstånd från sitt hem.

Det är framförallt i storstadsområden som det lokala utbudet har blivit viktigare de senaste åren. Lokala aktörer bidrar till en levande stadsdel och framstår som en motpol till det anonyma och globaliserade samhället som de flesta människor annars lever i. Suget efter lokala nyheter är stort; vi har kanske aldrig varit lika intresserade av att få läsa om affärsidkarna bakom kvarterskrogen, programmet på den närmaste öppna förskolan eller hur planerna ser ut för upprustningen av den lokala parken.

Vad är det då som driver denna trend? Jag nämnde ”motreaktionen” mot en globaliserad och anonym värld ovan. Upplevd tidsbrist och längtan efter ett enkelt liv ur ett rent logistiskt perspektiv är en annan möjlig drivkraft; om den mesta service du vill kunna ta del av under en vanlig vecka finns nära ditt hem blir vardagen lättare att hantera.

Att ha nära till det lokala utbudet av restauranger, barer, butiker och caféer är även en status-markör. Att kunna gå ner till det härligt mysiga bohem-caféet på hörnet en lördagsmorgon med en tidning under armen för att sedan kika in i kafferosteriet och second-hand butiken längre ner på gatan symboliserar en livsstil som har blivit allt mer attraktiv.

Det är också en livsstil som känns internationell, som påminner oss i Sverige om storstäder som Paris och New York med dess myllrande folkliv, marknader och kultur. På så sätt är den lokala trenden kopplad till dess motsats: globaliseringen. Fler och fler svenskar reser och blir inspirerade av kulturer i andra länder och vill gärna att deras eget kvarter också ska känns mer internationellt. Så även om det lokala blir viktigare är internationell inspiration en förutsättning för att kvarterslivet ska blomstra. Jag är övertygad om att det här är en trend på frammarsch; extremt lokala initiativ med en internationell touch – det är framtidens melodi.

Och precis när jag ska publicera det här inlägget läser jag att den lokalt inriktade och crowdsourcade sajten Yelp ska lanseras i Stockholm: ”Ny guide till Stockholm lanseras” på dn.se. Även det ett tecken i tiden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

”Elin lyssnar på How will I know av Whitney Houston”: transparens och privatliv i sociala medier

6 mars 2012

Av: Elin Åström Rudberg

Mysterierna är många på Internet i allmänhet och i sociala medier i synnerhet. Jag använder flitigt alla möjliga typer av webbsidor och signar glatt upp mig på nya tjänster som kräver inloggning, ofta utan att reflektera särskilt mycket över det. Som de flesta konsumenter älskar jag möjligheterna som Internet innebär, men jag förstår inte särskilt mycket av hur allting egentligen fungerar.

På sistone har jag funderat på kopplingen mellan Spotify och Facebook och hur det egentligen fungerar. För ett tag sedan, minns inte exakt när, blev det helt plötsligt obligatoriskt (rätta mig om jag har fel) att gå genom sitt Facebook konto för att kunna använda sitt Spotify konto. På så sätt är hela mitt Facebook-liv numera integrerat med den musik jag lyssnar på. Jag ser vad alla mina Facebook-kontakter lyssnar på för musik i en kolumn till höger på Spotify (”jaha, Lisa lyssnar country, det visste jag inte”) och jag ser topplistor över de mest populära låtarna i min bekantskapskrets. Mina Facebook-vänner kan också se mina förehavanden på Spotify (antar jag – mitt eget namn dyker ju aldrig upp i kolumnen till höger när jag själv är inloggad).

På många sätt är det här en fantastisk utveckling. Att dela med sig, bli inspirerad och komma i kontakt med människor är grunden i all social media. Men samtidigt finns där en krypande obehaglig känsla. Det är som att jag inte har någon kontroll över vilka av mina förehavanden på Internet som publiceras för andra. Jag trodde att jag hade stängt av funktionen som styr om de låtar jag lyssnar på blir synliga för alla mina kontakter på Facebook, eller åtminstone försökte jag göra det genom inställningsmenyn på Facbook, men det verkar inte ha fungerat. Och sen glömde jag bort det. För allvarligt talat – vem bryr sig egentligen? Informationsflödena på Facebook och numera även på Spotify är så oöverskådliga och för det mesta ointressanta att jag knappt snappar upp något längre. 

Men samtidigt – hur långt ska delandet och insynen gå? I mina mest radikala framtidsscenarier står det uppdateringar i stil med ”Elin googlar på tandläkare i Vasastan” i mitt Facebook-flöde. Och ja – ni kan ju bara tänka er vilka andra, och mycket mer privata sökningar som skulle kunna bli en del av mitt Facebook-jag. Den dagen kommer jag allvarligt överväga att släcka ner stora delar av mitt digitala liv. Om jag bara förstår hur man ska göra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,